Hammarudda

Begav mig med fru och barn på söndagsvandring till Hammarudda. Inspirerade som vi var av en vän som brukar publicera väldigt vackra naturbilder på sociala medier. När vi kört igenom Gottby och Djurvik stod vi och undrade vid ett vägskäl. Vartåt ligger klipporna? Vi tog till vänster (östra Hammarudda), körde igenom en bondgård och kom fram till en strandremsa kantad av privata hus. Helt tydligt fel. Vi frågade råd och fick rådet att traska västerut, mot västra Hammarudda. Där skulle finnas en kargt vacker strand och lämningar från något världskrig. Dit hittade vi!

Men väl framme förstod jag hur en äkta turist känner sig. T.ex. en som klivit av båten i Västra hamnen. Han har kanske lockats av bilder på röda klippor eller en havsörn, han har anlänt till Mariehamn och nu undrar han var klipporna finns som lockade honom hit. Han får lite diffusa svar. Eller någon genuint intresserad av åländsk historia (dom finns!) som söker efter Julius Sundbloms hem - och hon hittar inte ens en liten plakett som skulle antyda var han bott.

Och när någon plötsligt kavlar upp ärmarna, för att göra Åland lite mer tillgängligt, och gör t.ex. en hamnbok... DÅ blir det debatt om horder av ovettiga, nedskräpande turister som ankrar i långa rader. Visst, det är vad massturism kan föra med sig. Men man kan väl säga som så, att det behöver vara balans i allt. I dag finns det rätt få beskrivningar om hur man hittar det natursköna Åland som visitaland.ax marknadsför. Och den som vill höra våra öars historia måste lyssna mycket, mycket noga.

Polislagen klubbad, Kroatien nästa

På dagens lag- och kulturutskottet klubbade vi polislagen, som tagit många timmar i anspråk av hörande, studiebesök och avvägningar. Sett till antalet timmar blev det inte särskilt stora förändringar i lagförslaget. Från moderat sida förde jag in ändringsförslag i betänkandet, för att stärka argumenten om överskådlighet. Vi underströk vikten av att lagen måste uppdateras kontinuerligt i fråga om riksbehörighet och att polislagen måste vara korrekt, tydlig och förutsägbar. Vi betonar också vikten av tydliga besluts- och kommunikationsvägar mellan å ena sidan landskapsregeringen och andra sidan den nya styrelsen och polismyndigheten.

En utmaning jag lyfte upp är att den konstapel som vill veta vilken lag som gäller på Åland kan ha betydande utmaningar. En lagbok i pdf-form (med gällande rätt) utkommer vart 4:e år. Och polislagen tenderar att förnyas precis efter att senaste lagsamling kommit ut. Det betyder att en så enkel sak som ikraftvarande polislag kan vara svår att hitta, både i tryckt form och på nätet. Den som lever i Finland har alternativet att ta till den årligen utkommande lagboken eller den elektroniska lagboken FINLEX. Denna möjlighet saknas för åländsk lagstiftning och jag föreslog därför en skrivning om att en kontinuerligt uppdaterad, åländsk lagbok (ÅLEX) kunde vara en beståndsdel i den digitala agenda som landskapsregeringen nu börjar förverkliga. Förslagen gick igenom.

Lag- och kulturutskottet kommer sannerligen inte att sakna utmaningar under våren. Härnäst kommer vi att ta ställning till förnyelsen av tjänstemannalagen och sen Kroatiens inträde i EU.

"Dystra vindar över Mariehamn"

Inledde dagen med att knacka på hos en företagare i Mariehamn. Visade sig att jag var en halv timme före öppningstid, men när han fick syn på mig vinkade han genast in mig. Uttryckte min uppskattning för företaget - att det finns ett sånt företag på Åland och han som är så serviceinriktad.

"Då är det synd att jag ska lägga ner", sa han. "Va?" sa jag, och trodde jag hört fel. "Är det inte lönsamt?", frågade jag rakt på sak. "Nå joo, jag uppvisar just och just svarta siffror. Men jag jobbar 6 1/2 dag i veckan. Sex och en halv dag! Man orkar med det om man kan gå på semester ibland, men det kan inte jag. Det blåser dystra vindar över Mariehamn", konstaterade han kärvt och lät förstå att det pågår en dränering av affärsverksamhet i stan.

Jag gick betänksam vidare i stan, till alko. Frågade butiksbiträdet om det förekommer någon diskussion av att öppna ett nytt alko i Godby eller Maxinge? Hon kunde inte uttala sig å alkos vägnar, men bekräftade att detpågår en diskussion om att dela upp butiken i två mindre - men att den inte avancerat särskilt långt.

"Men nog skulle det ju vara bra med en alko i Maxinge", avslutade hon med ett finurligt leende.

Den utveckling vi ser nu är inte bara en fråga för mariehamnarna, det är för hela Åland. Hur kommer vår huvudstad att se ut om tjugo, trettio år? Har vi då äntligen lyckats inse att vi alla bor på samma ö och att det är vettigast att samarbeta, i stället för att stirra oss blinda på kommungränser?  Och det är inte sagt att Maxinge-affärerna finns vid Maxinge om 30 år.

Tal vid Åländska studentlagets 80-årsjubiléum den 9.2

Ärade medlemmar i Åländska studentlaget vid Åbo Akademi, 

I 80 år har ÅSL roat och oroat vid Aura ås stränder. Man har spelat fotboll, badat bastu, ordnat fester och ropat aggressiva kommandon på ryska i megafon. Man har berikat de åländska studerandenas liv i Åbo. Men Åländska studentlaget har också haft en seriös udd; man har deltagit i debatten och varit de åländska studenternas intressebevakare. Deras språkrör.

Till er medlemmar i ÅSL har jag ikväll 3 budskap till var och en av er från hembygden: "Du är bäst!", "Du behövs!" och "Kom hem!". 

"Du är bäst!". Nyligen visade en internationell undersökning att du här får den bästa utbildningen i världen, varken mer eller mindre. Efter Finland kommer Sydkorea, Hong Kong, Japan, Singapore, etc, etc. Sverige kommer idag på plats 21, vilket stämmer till viss eftertanke - medan Finland kallas för en "supermakt inom utbildning" av BBC. Och just ni aboenser är beryktade för era språkkunskaper, vilket jag ska återkomma till. 

"Du behövs!" - Du som studerar i Åbo får en konkurrensfördel på den åländska arbetsmarknaden, jämfört med de 70%, som studerar i Sverige. Detta kan man förstås polemisera om: för det är i sak ingen större skillnad på att studera bolagsrätt eller sjörätt i Sverige eller Finland - men om du studerar sociallagstiftning kan du behöva komplettera. Den examen du får i handen här är erkänd och du behöver inte komplettera eller validera någonting efter den. Du studerar vid ett universitet som placerar sig bra i rankningar och där de studerande är särskilt kända för sina språkkunskaper. Och Åland behöver språkkunskaper, i vår allt mer internationaliserade värld. 

"Kom hem!" -  Åland växer så det knakar. Vi har idag 28.463 pigga invånare, arbetslöshetssiffrorna ligger på en norsk nivå och är så låga att det i praktiken råder arbetskraftsbrist. Det finns spännande jobb och livskvalitet på vår holme. Det tenderar många bortaålänningar att se när de bilder familj. Och den kunskap DU förvärvat här i Åbo är värdefull för Åland. Eller för att citera ÅSUB:s senaste arbetsmarknadsbarometer (2012): "I år förväntas den sysselsatta arbetskraftens volym växa med cirka 0,6 procent under en 12-månadersperiod", vilket motsvarar 83 helårstjänster". 83 helsårstjänster på ett år. Betänk då att det totala antalet åländska studerande i Åbo som var 88 under 2012. Den landskapsregering jag företräder vill förenkla hembygdsrätten för studerande. Förlänga livlinan, så att det ska vara ännu enklare att komma hem efter avslutade studier. Detta arbete kommer jag att fortsätta som kansliminister. Kom hem!

Avslutningsvis: Oberoende av hur vår statsrättsliga status ser ut i framtiden, så kan vi vara trygga i att geografin inte kommer att förändra sig särskilt mycket - bortsett från lite landhöjning. Vår självstyrelse är byggd på enspråkigt svensk grund, så att man ska kunna födas, leva och dö på svenska. Men vårt näringsliv och vår offentliga ekonomi är idag starkt knuten till Finland. Det här gör att det är ett plus att ha kunskaper om hur det finländska samhället fungerar, kanske också kunskaper i finska om ni väljer det. Och dessa kunskaper har ni som studerar här i Åbo.
Alltså: Du är bäst, du behövs - och kom hem!
 

Länge leve Åländska studentlaget vid Åbo Akademi - ja må du leva i 80 år till!

Ett intensivt skede

Få ministrar har väl fått så mycket frågor som Sveriges försvarsminister Karin Enström (M) fick i Sveriges riksdags frågestund idag. En del uppmärksamhet kom givetvis från svenska ÖB:s tidigare uttalande om att Sveriges försvar håller i en vecka, men en ansenlig del av debatten handlade om det nordiska försvarssamarbetet som just nu "befinner sig nu i ett intensivt skede", enligt försvarsministern. Detta är helt riktigt. Men hur bör demilitariserade Åland förhålla sig till detta?

För egen del har jag dragit slutsatsen att detta är en bra utveckling för Åland. Förutsatt att vår folkrättsligt förankrade status noteras i en eventuell konvention eller fördrag, på samma sätt som vid EU-inträdet. Den dagen en gemensam nordisk försvars- och säkerhetsgemenskap är verklighet, har vi att verkställa denna på Åland - inom ramen för vår folkrättsliga status. Särskilt inom de områden som Åland har behörighet, såsom allmän ordning och säkerhet, samt befolkningsskyddet som är ett delat ansvar. Då är det vettigt att vi involverade på lämpligt sätt, så att vi har en förståelse för detta gemensamma, nordiska projekt.

Det finns också en annan aspekt. Det nordiska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet söker ännu sina slutliga former. Om man tar Stoltenberg-rapporten som utgångspunkt, så kan samarbetet omfatta områden som fredsbygge och konfliktlösning. Detta är områden där Åland har ett visst kunnande och relevanta institutioner som kunde bidra till det gemensamma projektet.

På senaste nordiska rådsmöte tog jag därför upp frågan om att de självstyrande områdena få en inbjudan till den kommande rundabordskonferensen med Nordens försvarsministrar och försvarssamarbetsorganet NORDEFCO. Förslaget vann understöd och antogs av ett enigt presidium, vilket innebär att Åland, Färöarna och Grönland kommer att få en inbjudan till rundabordskonferensen om försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete.

Kan vi bidra, så ska vi det.

Det allt mer fördjupade, nordiska samarbetet är en verklighet som demilitariserade Åland har att förhålla sig till. Redan tidigare har de nordiska försvarsministrarna diskuterat gemensamma materialanskaffningar och luftrumsbevakningar – nu kommer det också förslag om ett mer formaliserat samarbete i konvention eller överenskommelse. Den här utvecklingen lär fortsätta vare sig Åland är med på tåget eller inte – och därför är det viktigt att vår folkrättsliga särställning uppmärksammas i denna process. Ett praktiskt exempel på detta finns i Ålands EU-inträde, då Finlands anslutningsakt tog uttrycklig hänsyn till ”Ålands särställning enligt folkrätten”. Som ordförande för Ålands delegation i Nordiska rådet har jag uppmärksammat nordiska rådets politiska ledning och Finlands försvarsministerium på den rådande juridiska situationen för Ålands demilitarisering och neutralisering. Det är viktigt att vår juridiska ställning inte glöms bort, utan uppmärksammas på liknande sätt som vid EU-inträdet – i fall försvarssamarbetet tar steget ut till en politisk överenskommelse.

 

Förutom att det nordiska försvarssamarbetet fördjupas, kan man även se en ansenlig bredd i ambitionerna. I den försvarspolitiska Stoltenberg-rapportens första kapitel talas om ”Fredsbyggning” som en central del av det nordiska försvarssamarbetet. Detta handlar om civil krishantering i ordets bredaste bemärkelse. Vi ska minnas att Ålandsexemplet inte är en hög trista papper, utan en levande verklighet och ett exempel på framgångsrik konfliktlösning som än idag studeras av utländska besökare från betydligt mer krisdrabbade delar av världen. Om det finns sammanhang där vi kan bidra med exempel på hur man bygger upp en fredlig vardag, så anser jag att vi ska göra det.

Wille Valve (M)

Ordförande i Ålands delegation för Nordiska rådet

P:S: Om du är intresserad av resonemang kring finländskt/svenskt NATO-medlemskap kan jag varmt rekommendera denna artikel av Sveriges f.d. Moskvaambassadör Sven Hirdman

Försvarspolitisk markering

Försvarssamarbete är på modet i Norden under 2013. Ända sedan Stoltenberg-rapporten har det diskuterats gemensamma flygövningar, materialanskaffningar och nordiskt avvärjande av cyber-hot. Utvecklingen har gått så långt att man i gårdagens Hbl kan få intrycket att det redan finns en nordisk försvarspakt. Detta är inte nödvändigtvis någon negativ utveckling, men det finns skäl att vara uppmärksam från åländsk sida.

Idag behandlar Nordiska rådets sekretariat ett politiskt PM från rådsdirektör Jan-Erik Enestam. I  detta PM föreslås ett Nordiskt försvarssamarbete med utgångspunkt i "i ett politiskt avtal, en konvention eller en överenskommelse" i enlighet med den s.k. CENS-rapporten. Med anledning av detta PM detta har Ålands delegation vid Nordiska rådet skrivit ett brev till Nordiska rådets högsta beslutande organ och påmint om demilitariseringen, neutraliseringen, samt upplyst om att den rådande juridiska situationen bör beaktas ifall en försvarskonvention ingås:

Brevet distribuerades på dagens möte och har i skrivande stund mest fått positiv feedback. Men: Vi vill ju inte per definition vara EMOT försvarssamarbete. Därför föreslår vi positiva sätt för Åland att bidra till nordisk krishantering, främst civil sådan. Åland är ju i sig själv ett exempel på framgångsrik krishantering - och ett exempel som än idag studeras av besökare från Nagorno-Karabach och Serbien. Fredsbyggande och konfliktlösning ska inte ställas i någon motsättning till försvarssamarbete. Tvärtom ingår det i Stoltenberg-rapportens första kapitel under "Fredsbygging".

Som ordförande för Ålands delegation i Nordiska rådet kommer jag att prioritera dessa frågor under 2013. Försvarssamarbete kommer att fortsätta vara aktuellt på nordisk nivå, inte minst med tanke på att Nordiska rådets nästa temasession i april handlar om just försvars- och utrikespolitik.