Speech to Konrad-Adenauer-Stiftung, 6 october 2021

Dear Friends,

I am very happy to see so many of you here today, my name is Wille Valve and I am a member of parliament and the chairman of the Baltic Sea Parliamentary Committee in the Parliament of Åland.

My first name, Wille, is very easy if you speak German. It is both spelled and translated exactly as the German word ”Wille” and even carries the same meaning – ”Will” in English. Wille is actually the same name as Wilhelm in German and Willem in Dutch. My surname is a bit more confusing for the German thongue , it has two ”Faus” but is pronounced ”Valve”.

Germany is in many ways a model country for me. Maybe it is because I like things that actually work in practice. I have a strong belief that the world can be changed with things that actually work in practice. This is something that I have noticed that many of my German colleagues also value.

In the Baltic Sea Co-operation, the best friend of the Åland Islands is really the German Bundestag Delegation, which consists of very skilled parliamentarians with an extraordinary commitment for the Baltic Sea, for improving the environment, reducing nutrients and supporting sustainable innovation that actually works.

At the Åland Islands, we have a parliament that enacts its own laws. We take great pride in being able to form our own destiny. Åland has been a member of the EU since 1994. When Finland joined the EU, Finland negotiated a VAT exemption for Åland. In Germany, you have a similar agreement for the Island of Heligoland and in s Büsingen in the south of Baden-Württemberg.

This exemption is currently causing a lot of discussion at Åland, it does not quite work in practice. The only purpose of the arrangement in 1994 was to ensure the future of passenger shipping and communications. The drawback of this arrangement is that the local businesses & citizens are suffering from an overbureacratisation of customs procedures – most things tend to get stuck in the customs. I recently received a highly ordinary book as a gift from another parliamentary assembly, Folktinget. This celebration book got stucked in Customs, which is weird by most standards. You should not be surprised if Ålanders suddenly start to show up in Heligoland & Büsingen to study what it’s like to have the same arrangement in Germany, only without the application of Customs rules! It sounds like heaven to me.

Nevertheless, I sincerely hope that we will have a nice evening and that our coming days together might induce some practical things that actually work.

Wo ein Wille ist, da findet sich auch ein Weg, nicht wahr?

Welcome to Åland!

Om skattegränsen i Ålands externpolitik (anförande i lagtinget den 4.10)

Talman,

Jag tänkte tala lite om det ämne som nämnden ägnat mest uppmärksamhet åt i sitt betänkande: EU:s tullkodex och skattegränsen. Det är för mig uppenbart verkställigheten av de s.k. genomförandeförordningarna inte fungerar på Åland år 2021. Symptomen är helt uppenbara, själva ”sjukdomen” är för tidigt att säga något bergsfast om, det kan vara att vi har att göra med flera ”sjukdomar” på en och samma gång.

Jag kommer i detta anförande att fokusera på några av symptomen på en icke-fungerande skattegräns och sen föreslå några lösningar på hur vi kan komma tillrätta med det: Vi kunde i lokala media läsa en tullöverinspektör slå fast att brevförsändelser aldrig förtullas, sånt händer inte. Juridiskt omöjligt. Punkt! Jag har nu – som hobby - samlat in exempel på brevförsändelser som förtullats, både paket som kallas ”brevförsändelse” och så helt vanliga brev som måste förtullas. Den definition på ”brevförsändelse” jag tillämpar här är enkel: ett ihopvikt papper i ett kuvert.

Jag ska ge er en episod. En f.d. fotograf på Ålandstidningens fick ett rekommenderat brev, ett hopvikt papper i ett kuvert. Brevet fastnade i tullen och skulle deklareras. Han ringde, precis som jag själv, tullens nummer och också han fick rådet att falskeligen ange brevet som inköpt värde, men att det denna gång skulle tullas in med värdet noll euro. Denna episod slutade med att han tröttnade och i stället deklarerade sitt brev som en gåva, vilket förvånansvärt nog gick vägen. Här kanske tullen har en helt egen definition av ”brevförsändelse” som innebär att just rekommenderade brev inte är brev, även om de råkar vara ett ihopvikt papper i ett kuvert. Detta vore lite märkligt, men kanske en lösning då kunde vara att göra som tullöverinspektören säger i tidningen: Brev ska inte förtullas. Sluta alltså med det. Kanske vi också skulle slippa en del tandagnisslan med en något generösare definition av ”brevförsändelse”.

Jag ska ge er en episod till för att belysa symptomen. En åländsk författare har skrivit bra böcker och säljer riktigt bra utanför Åland. När en författare säljer riktigt bra så brukar författarna få några friexemplar av förlaget. Detta är branschpraxis i världen utanför Åland, du får 10 eller 20 exemplar av boken du själv skrev som du kan dela ut till släkt & vänner. Det enda du inte ”får” göra är att sälja dessa böcker, det anses omoraliskt i branschen för då konkurrerar du med bokhandlarna. Dessa friexemplar kommer till tullen med en nollfaktura. Olyckligtvis är ju avsändaren då ett förlag, inte en privatperson. Hittills har personen fått sina böcker efter mycket långa diskussioner. Som också omfattat uppmaningar att ljuga, dvs. uppge att detta är ett köp.

Det här andra ”symptomet” är värre. Här finns det också en tydlig sjukdomsbild. Det finns folk som har uppmanats att ljuga av tullen, t.ex. jag själv som fick det vänliga rådet att ljuga att jag köpt en bok av folktinget som jag fått i välkomstgåva. Vi kan nog alla vara överens om att det är rätt stor skillnad på att deklarera att du fått något eller köpt något.

Det finns idag på Åland en viss mentalitet att huka sig för dårskaperna och tänka att det blir nog bara värre om vi nojsar, tullen o finansministeriet skruvar tumskruvurna lite till, till ett ännu värre regelverk. Men ungefär här går en röd linje för mig: Jo, du kan få din bok, du behöver inte betala med något annat än sanningen. Ska vi ha det så här? På riktigt? 

Det här är så allvarligt att vi behöver begrunda det en stund: Tullen har två ”systermyndigheter”, polisen och gränsbevakningen som ofta samarbetar. Hur skulle vi reagera om polismyndigheten eller gränsbevakningen skulle ge rådet att ljuga? Nej det var inte en gåva, det var ett köp, eller hur? Jamen då så, då ordnar det sig. Skulle polisen bete sig så här i vår vardag, då skulle jag lämna ett tips till centralkriminalpolisen om att inleda en förundersökning. När medborgare ljuger försätts de också i en sårbar position gentemot myndigheter. Inget hindrar en ny tulltjänsteman från att ringa upp och fråga att vad är det här, varför påstår du att du köpt detta om det är en medlemsgåva? Vi måste ställa högre förväntningar på vårt samhälle än så här. Fortsätt berätta öppet om allt galet ni varit med om, om tumskruvarna sätts åt ska vi berätta också om det.

Så till den verkligt brännande frågan: Varför är det då så här? Det är för att regelverket är undermåligt. Du behöver inte ens en måttstock från Kanarieöarna för att se det. Ska också sägas att en intern uppsträckning inom tullen knappast löser problemet.Enda sättet att komma tillrätta med detta är att få till stånd en ändring av regelverket. Gåvor kan idag bara existera mellan privatpersoner, men verkligheten motsvaras inte av denna definition. 

Vi behöver varken känna skuld, skam eller tacksamhet för skattegränsen. Skattegränsen är inte raketvetenskap, den är i grunden ett vanligt europeiskt regelverk som finns också på annat håll i unionen! Vi måste kunna lita på att det funkar och vi måste ställa samma grundläggande krav på rättssäkerhet som vi ställer också på andra regelverk.

Talman, det jag har sagt så här långt behövs för att förstå det förslag om ändring av tullfrihetsförordningen som jag kommer att lägga. Tullfrihetsförordningen behöver ändras så att där står ”fysiska och juridiska personer”. Då slipper vi rimligtvis en del av det institutionaliserade ljugandet. Tullen slipper lägga system och energi på att förtulla Radio X3M-muggar, en handduk från Bamse, broschyrer till Handicampen och statistikpamfletten från Eurostat som jag helst skulle vilja glömma. Det är också så, talman, att det i näringslivet i övriga världen, utanför Åland, händer att företag ger varandra helt vanliga gåvor. Fenomenet har olika benämningar: ”giveaways”, julhälsning, varuprov, oftast till ett värde av under 45 euro (150 på Kanarieöarna!) för att väcka intresse för framtida samarbete. Jag konstaterar bara att detta är en företeelse som tullen inte ska behöva jaga, till skillnad från droger och vapen.

Att lägga till ”juridiska personer” i tullfrihetsförordningen skulle inte lösa alla problem, men en del av dem. Utan hinder av denna ändring kan tullen fortsättningsvis jaga brottslingar, göra hur mycket stickprov som helst i stöd av Tullagen paragraf 8.

Jag vill be landskapsregeringen att undersöka om denna förändring kan göras rationellt, på nationellt plan. Om den behöver göras på EU-plan ska vi inte heller rädas det. Europaparlamentariker Henrik Lax fick till stånd goda förändringar i EU:s tullkodex till förmån för Åland, i dag har vi ännu fler åländska krafter i EU än vad vi hade då.

Viktigast av allt är att landskapsregeringen får till stånd en meningsfull diskussion med finansministeriet och tullen. Tullens deltagande är viktig, för tullen har värdefull kompetens om verkställigheten som de två andra myndigheterna saknar.

Låt oss alltså inte förtröttas av dårskaperna, låt oss kavla upp ärmarna ett snäpp till.

Tack för ordet.

Kommentarer till tullöverinspektör Sture Skinnars uttalanden i Nya Åland den 2.10.

Det är tyvärr så att jag inte är ensam om att ha fått tullinstruktionen att ljuga. Jag har samlat på mig exempel på detta institutionaliserade ljugande, det kanske mest tydliga exemplet är ex-idrottsminister Asumaa som fick en gåva (vattenflaska) från fotbollsklubben Liverpool. Hans ”deklarationsresa” blev längre än min eftersom han först valde det mindre lögnaktiga alternativet ”gåva från en privatperson”. Den deklarationen gick inte igenom, Tullen meddelade då att deklarationen måste korrigeras och kompletteras med icke-existerande faktura/forsedel. Detta slutade med att tullen makulerade deklarationen och bad Asumaa göra en ny där han skulle ljuga att han köpt varan, uppskatta värdet och betala moms. Först då fick han ut vattenflaskan. Tidsmässigt kostade det honom två turer till posten och några mejl till tullen. Om tullöverinspektör Skinnar är intresserad av fler konkreta exempel på detta är han välkommen att kontakta mig, mitt telefonnummer och min e-postadress är offentliga.

Skinnar slår vidare fast att ”brevförsändelser har ett eget regelverk, de förtullas inte”. Jag har också samlat praktiska exempel på när förtullningar av brevförsändelser avkrävts. Bland annat stod det i det avi jag fick hemsänt från Folktinget att jag måste förtulla en ”brevförsändelse”. Detta kan förstås vara en enskild miss i kommunikation, min huvudpoäng här är att det finns många ålänningar som kan intyga att de råkat ut för det som Skinnar säger att är omöjligt: De har i skrift fått kravet att förtulla en ”brevförsändelse”. Min uppmaning till alla ålänningar att inte kasta dessa avi:n, utan spara dem inför kommande prövningar.

Jag vill ta tillfället i akt och ge några fler bisarra exempel: Jag har under dagarna kontaktats av ålänningar som slutat delta i Radio X3M:s lyssnartävlingar eftersom de kan leda till att man oväntat får hem en Radio X3M-mugg, ibland som en överraskning för lyssnaren. Bäst för alla vore alltså att också YLE slutade skicka överraskningar till Åland.

Som medlem i EU:s Regionkommitté fick jag EUROSTAT:s urtråkiga statistikpamflett (utan att ha bett om den). Eller rättare sagt: jag fick ett avi om förtullning. Den fastnade också i tullen eftersom gåvor enligt tullfrihetsförordningen inte kan existera mellan offentliga samfund eller företag. Det här betyder också att riksdagens sporadiska försändelser (t.ex. årsberättelsen om nordiska rådets verksamhet) fastnar i tullen, likaså Europaparlamentets.

Det duger inte i rådande läge att säga att ”vi följer bara lag och förordning”. När grova missförhållanden upptäcks har tullen, precis som andra myndigheter, ett ansvar enligt grundlagen att påtala missförhållandena och utveckla sin verksamhet genom att föreslå lösningar för att avhjälpa dem. Det bästa för alla vore om tullen nu gjorde gemensam sak med Ålands landskapsregering och finansministeriet för att föreslå nya, fungerande skrivningar i tullfrihetsförordningen.

Alternativet vore att gilla läget och låta förtroendet för tullen sjunka som en sten. Tullen är en myndighet som jag mest har positiva erfarenheter av i egenskap av f.d. kansliminister och det gör mig beklämd att nu möta människor som misstror tullen så till den grad, att de aldrig skulle kontakta tullen. När medborgarna tappar förtroendet för en myndighet är det i regel hela det offentliga som drabbas av det.

Jag misstänker att också tullpersonalen är trötta på att ”bära hundhuvudet” för detta otympliga regelverk och förmodar att mycket resurser nu går åt till sådant som skulle kunna användas vettigare på t.ex. östgränsen för att stoppa sådant som medborgarna på riktigt förväntar sig att tullen ska stoppa.

Vänligen, Wille Valve (MSÅ) Lagtingsledamot.

Skattegränsen fjärmar Åland från Finland (Insändare insänd till Hufvudstadsbladet 1.10.2021)

Skattegränsen fjärmar Åland från Finland

I somras valdes jag av Ålands lagting in i Finlands Svenska Folkting som 1 av Ålands 7 medlemmar, ett förtroende jag är hedrad över. En vacker dag dök ett brev från tullen upp i min brevlåda där jag anmodades förtulla en ”brevförsändelse” från Folktinget.

Det elektroniska tullformuläret innehöll inget alternativ, så jag ringde tullen och bad om råd. En vänlig tulltjänsteman uppmanade mig att ljuga och fylla i att detta är en vara jag köpt av Folktinget. Jag frågade vad jag skulle säga att denna okända vara var värd och fick instruktionen att lägga in ”0,01 euro”. I tullformuläret skulle jag ljuga en gång till och intyga att jag har en orderbekräftelse som intygar varans värde. Som avslutning fick jag rådet att om någon nitisk tulltjänsteman ringer så skulle jag säga att detta är en ”medlemsgåva”.

Detta är tyvärr vardagsmat på Åland nu: Allt förtullas. Gåvor, varor, tidningar, brev – allt. Äldre människor lägger timmar på att förtulla vanliga brev och varje tidning. Människor har nästan helt slutat handla på nätet, lokala förtagare har lagt ner sina webshopar.

Personligen tycker jag att det mest beklämmande är att jag som lagstiftare förväntas ljuga till en myndighet för att få en välkomsthälsning från Folktinget. Jag bad med anledning av detta folktingssekreterare Christina Gestrin att helt sluta sända postförsändelser till Åland. Samma råd skulle jag ge till alla som vill sända en vänskaplig hälsning till Åland i form av en chokladask: Gör inte det!

Den enda orsaken till att gränsen tillkom 1994 var att trygga sjöfartens förutsättningar på samma sätt som gjorts på andra håll i EU. Skattemässigt ska vi ålänningar behandlas som andra finländare, betala samma inkomstskatt och samma moms. Att kväva det lokala näringslivet eller strypa varuutbytet med övriga Finland kan aldrig ha varit målet. Det kan ej heller ha varit målet att tullen ska lägga så här mycket resurser på att kontrollera varenda försändelse till och från Åland.

Varför är det då så här? På den punkten kan jag bara spekulera. Att ta bort skattegränsen skulle få omfattande konsekvenser inte bara för Åland, utan för hela Finlands sjöfart. Sedan Finlands EU-inträde har skattegränsen tidvis varit knappt märkbar, men under de senaste 2 åren har gränsen blivit som en ny statsgräns som fjärmar Åland från Finland vilket är sorgligt.  Detta ”nya regelverk” har vuxit fram i någon slags växelverkan mellan tullen och finansministeriet. Det är rimligtvis också någonstans där som lösningen finns på hur vi kan få en normal vardag på Åland igen.

Wille Valve (M)   

Lagtingsledamot, Ålands lagting

Skattegränshelvete

För några veckor sedan valde lagtinget in mig som en av Ålands 7 ledamöter i Folktinget. Ett förtroende jag är hedrad av och ett uppdrag jag är motiverad inför. Igår fick jag då ett brev om "försändelse som kräver förtullning". En "brevförsändelse" med okänt innehåll hade sänts från Folktinget som krävde förtullning. 

 

Jag drog en djup suck, för här på Åland måste allt förtullas. Har t.ex. slutat näthandla nästan helt, bara för att slippa strul. Skulle aldrig få för mig att börja sälja något alls över nätet. Detta är normal vardag på Åland. Då jag satt i Regionkommittén gjorde sekretariatet det fatala misstaget att sända mig EUROSTAT:s årliga statistikbok, en hårt bunden violett bok som jag krasst sagt skulle värdera till 0 euro, dvs. jag skulle aldrig köpa den men fick den på samma vis som alla andra EU-kommittémedlemmar. Den gången ringde jag till en av Tullens högsta tjänstemän som hade mandat att "befria mig från momsen" på denna gåva som jag aldrig önskat. 

Men tillbaka till Folktinget! Jag kunde först inte göra någon förtullning alls, för förtullning förutsätter att du vet vad du har i paketet / brevet. Genom informella kontakter fick jag reda på att försändelsen är Folktingets jubiléumsbok som delats ut till medlemmar och ersättare. 

Jag tog mod till mig och började förtulla elektroniskt, sådär som man ska göra föra att bespara alla parter från onödigt jobb. Det var ca 20 rutor att gå igenom. Där kunde jag bara välja att ljuga, dvs. fylla i att detta är något jag köpt, alternativt att detta är en värdelös gåva från en privatperson. Inget av detta stämde, så jag ringde Tullens informationsnummer. En trevlig, serviceinriktad kvinna svarade och gav mig rådet... att ljuga! Fyll i att detta är något du köpt. Jag fick sen rådet att fastställa varans värde till 0,01 euro. Sagt och gjort, jag satt igång med att ljuga i enlighet med de officiella instruktioner: Detta har jag köpt från Folktinget joo joo! Det var värt 0,01 euro ,varken mer eller mindre. Och visst har jag en orderbekräftelse som bekräftar värdet på 0,01 euro! (obligatorisk uppgift). 

Som brasklapp sa den vänliga tulltjänstekvinnan att om någon mindre vänlig tulltjänsteman ringer så skulle jag ljuga en gång till och säga att paketet är en "medlemsgåva", tvärt emot vad jag fyllt i deklarationen. 

Efter att deklarationen var ihopljugen mejlade jag en person i Folktinget och bad dem att aldrig mer skicka vanlig post till Åland, enbart elektroniskt. Obs! Ingen skugga må falla över varken Folktinget eller ens Tullens tjänstemän. Det är systemet som är fullkomligt åt skogen, inte människorna.

Men så här kan vi inte ha det! Detta skulle jag ha tyckt att var helt normalt när jag bodde i Ryssland och försökte tulla in ett paket hos ryska posten. Också då var det en statistikpamflett från socialministeriet till Nordiska rådets informationskontor i S:t Petersburg.  Det är inte för inte som det finns en lek som heter "ryska posten". 

Men vi lever ju för tusan inte i Ryssland! Det kan inte vara rimligt att ha system som tvingar medborgare att ljuga. Det är ovärdigt! Verkställs verkligen detta regelverk på samma sätt också på Kanarieöarna? Det tror jag inte. 

Avslutningsvis: Det jag har varit med om idag är bara en västanfläkt jämfört med vad våra företagare har att tampas med varje dag. Det här är rena giftet för vårt näringsliv och fullständigt omotiverat vardagsförtryck.

Tack för ordet. 

P.S: Den som undrar varför vi alls har detta system kan läsa denna bloggpost av näringsminister Karlström.

Tal vid Östersjökonferensen BSPC:s 30-årsjubiléum (svenska och engelska)

Tal vid Östersjökonferensens 30-årsjubiléum den 28.8.2021

Ärade talmän, ers excellenser och – kära kolleger

Idag är en viktig dag. Vår organisation fyller 30 år. Östersjökonferensen BSPC (Baltic Sea Parliamentary Conference) har överlevt ekonomiska kriser, pandemier och internationella spänningar, för att nämna några saker. Vår organisation har drivit fram Östersjöstrategin och blivit en slags förebild för andra regionala samarbetsformer.

I mitt tal idag vill jag särskilt lyfta miljötillståndet i vårt gemensamma hav, Östersjön. Som ålänning lever du konstant mitt i Östersjön. Du ser Östersjöns föränderliga ansikte och det är tyvärr inte alltid vackert. Bäste Hr Fuchs, kan du visa bilden?

Fotograf: Daniel Eriksson. Bilden får användas för "påverkan av opinion och beslutsfattande"

Varje sommar förvandlas vårt hav, som ni kan se, under några veckor till en giftig gröt. Du kan inte simma och du måste skydda djur och små barn från att dricka vattnet. Orsaken är enkel: utsläpp av fosfor och kväve i Östersjön. Fosfor och kväve kommer från fartygs toalettavfall, enskilda avlopp, jordbruk och vattenbruk.

Dom goda nyheterna är: Vi kan göra nåt! När fosfater förbjöds i tvättmedel kunde vi se en viss förbättring i Östersjöns miljömässiga status. Bygget av reningsverket ”Vodokanal” i S:t Petersburg minskade utsläpp av kväve och fosfor med 5,4 gånger respektive 1,5 gånger enligt officiell statistik. Den 7 juni 2017 öppnade reningsverket i Kaliningrad. Mycket goda nyheter för Östersjön! Sist men inte minst: Östersjön är första havet i världen där dumpning av kryssningsfartygs toalettavfall förbjudits. Detta förbud träder i full kraft under detta år, 2021.

Och för att vara tydlig: Vi har mycket att förbättra också där jag hör hemma, på Åland. En oacceptabel andel av våra enskilda avlopp är fortfarande inte anslutna till ett avloppsreningssystem, särskilt gäller detta stugor. Inom vattenbruket finns ett juridiskt ”fosfortak”, men vi kunde vara betydligt bättre i att uppmuntra kreativitet och utveckling i att minska näringsutsläppen. Varje åtgärd räknas, oberoende av hur liten, i våra gemensamma ansträngningar.

Mina damer och herrar, vårt hav är fortfarande inte friskt. Det är därför viktigt att vi fortsätter med våra internationella ansträngningar. Särskilt viktigt är att vår resolution nu slår fast att ”ökade gemensamma, strukturerade ansträngningar” behövs för att minska näringsutsläppen.

Vi har alla förutsättningar att kunna bli en framgångshistoria för andra områden i världen, med liknande utmaningar. Låt oss fortsätta vårt arbete med ännu mer ambition, det är vi skyldiga våra barn!

Tack för ordet.

Wille Valve,

Speech held at the 30th anniversiary of the Baltic Sea Parliamentary Conference at the 28th of August 2021

Honoured Speakers of Parliament, your excellencies and dear colleagues,

It is an important day for all of us. Our organization is now turning 30 years . The BSPC has withstood the tests of economic crises, pandemics and international tensions, just name a few things. Our organization has propelled the devolopment of the Baltic Sea Strategy and even evolved into a kind of role-model for other regional modes of co-operation.

In today’s speech, I would like to emphasize the environmental status of our common sea, the Baltic Sea.

As an Ålander, you constantly live in the middle of the Baltic Sea. You see the changing face of the Baltic Sea, it is not always a beautiful sight. Mr. Fuchs, please show the delegates the picture:

Photographer: Daniel Eriksson. The picture may be used for the purposes of  "influencing opinions and decision-making"

Every summer, Our Sea turns into a poisonous porridge for a couple of weeks. You cannot swim and you need to protect animals and small children from drinking the water. The reason for this is very simple: outlet of phosphorus and nitrates into the Baltic Sea. Phosphorus and nitrates come from toilet waste from ships, private drainage, agriculture and aquaculture.

The good news is: We can do something! When the use of phosphates were banned in laundry detergents, we could actually see a small improvement of the environmental status of the Baltic Sea. The buildning of ”Vodokanal” in S:t Petersburg reduced the nitrogen and phosphorus with 5.4 times, and of total nitrogen - 1.5 times, according to official statistics. On 7 June 2017, Kaliningrad in Russia inaugurated its wastewater treatment plant. Very good news for the Baltic Sea! And last but not least, the Baltic Sea is the first in world to ban cruise ship wastewater dumping. This ban takes full effect this year 2021.

And just let me be clear: We have a lot to improve also where I live at the Åland Islands. An unacceptable amount of households are still not connected to a sewage cleaning system, in particular cottages. For Aquaculture there is a ”phosphorous ceiling” set, but we could do better in terms of encouraging creativity to further reduce the outlet of nutrients. Every action counts, no matter how small, in this joint effort.

Ladies and gentlemen, our Sea is still not healthy. It is important that we continue this success story of international co-operation. It is particularly important that our resolution stresses the need of ”increased joint structured efforts” to reduce nutrient influx into the Sea.

We do, however, have the potential to becoma a success story for other areas in the world, facing similar challenges. Let us continue our work with increased ambition, we owe it t to our children!

Thank you.

Mitt varmaste tack

Talman,

Vi befinner oss nu i ett brytningsskede: Samhället vaknar upp, sträcker på sig och återgår – pö om pö – till något lite mera normalt.

Det mest centrala verktyget vi har för att nå det ”nya normala” är: vaccinering. Den vaccinering som beskrivs i tilläggsbudgeten. Vaccineringen har inte bara betydelse för vår egen vardag, för en reseekonomi som Åland är det av stor betydelse att människor kan resa lite mer. Det är därför jätteviktigt för oss alla att vaccinationerna fortskrider, skalas upp och kan genomföras möjligast effektivt.

Inget av detta vore möjligt utan Ålands hälso- och sjukvårdspersonal som i prövningens stund visat handlingskraft, uppfinningsrikedom och en förmåga utöver det normala. Tack till er.

Men jag vill idag särskilt lyfta en annan människoskara: De frivilligarbetare som ställt upp, företrädelsevis genom röda korset.

Det här talet riktar sig till er: Tack för att ni ställt upp. Ni har gjort och gör en viktig insats för det åländska samhället. Ni finns också representerade här i denna sal och flera av er har hållit låg profil, jag respekterar det och tänkte inte lyfta någon särskild person – jag konstaterar bara att jag känner den djupaste respekt för er som ger er tid, hjärta och hjärna för att Åland ska ha det så bra som möjligt.

Vad har då er insats betytt så här långt? Jo, detta har et insats betytt:

-          ÅHS har inte behövt rekrytera lika mycket personal, tack vare att de frivilliga från Röda Korset ställt upp som kontrollanter vid ingången, ledsagare och övervakar att hygienrutiner efterföljs.

-          Det underlättar sjukskötarnas jobb då de frivilliga har kontroll över mängden personer i salen, så att alla kan hålla distans och undviker trängsel.

-          Och för det tredje: De frivilliga skapar trygghet på vaccinationsplatsen och frigör resurser för ÅHS så att personalen kan effektivare koncentrera sig på det medicinska.

För tillfället har vi ca 100 frivilliga. Tänk på den siffran! 100 åländska frivilliga som ger sin tid för att samhället ska komma på fötter så snart som möjligt. De frivilliga finns på plats 7 dagar i veckan kl. 9-16: ------ 3 frivilliga på förmiddagen och 3 på eftermiddagen. Vi har ett stort arbete framför oss, vaccinationerna kommer att fortgå i alla fall t.o.m. september, så fler frivilliga är välkomna att anmäla sig, till Röda Korset som svarar för rekrytering, utbildning, schemaläggning och koordinering.

1)     Nu kanske nån muttrar att vi ska ju inte bygga vår sjukvård & välfärd med talkoarbete, eller hur? Sant och visst, men den kritiken både missar målet och undervärderar indirekt de frivilligas insatser – insatser som har gjort mycket gott för det åländska samhället.

Vi kommer nämligen inte ifrån att - just exakt här och nu – så var det viktigt och betydelsefullt att Röda korset kunde ställa upp med frivillig kraft, med 100 människor som verkligen visat vad det betyder att göra något – Tillsammans för Åland.