Hela denna vecka är jag i Åbo på en kurs om den internationella humanitärrättens utmaningar. Den internationella humanitärrätten är det område som inom folkrätten benämns "jus in bello", och som handlar om hur krigande arméer får bete sig mot varandra. Rätten att föra krig och skada varandra är nämligen inte oinskränkt - man får inte förgifta brunnar, skjuta krigsfångar eller ta gisslan. Den övervägande delen av humanitärrätten finns förkroppsligad i Genévekonventionerna från 1949 och 1977.
Humanitärrättens utmaningar utgörs av ett brett spektrum: det handlar om allt från överdriven idealism (om humanitärrätten förbjuder allt så kommer ingen armé att i praktiken följa den) till att U.S.A. och dess allierade i "kriget mot terrorismen" uppfunnit nya kategorier i Genévekonventionerna. "Kriget" mot terrorismen är, förresten, i strikt juridisk bemärkelse inget krig. Snarare är det fråga om en politisk slogan i likhet med "kriget mot narkotikan".
Eminenta föreläsare har församlats här - de kan sitt ämne utan och innan. Marco Sássoli, Rachel Brett, Martin Scheinin och Francoise Hampson. Allt går på engelska och kursdeltagarna är studenter och specialister inom området från ca 20 olika länder. Programmet är mastigt. Idag började vi 9 på morgonen och hålller på till 8 på kvällen.
I slutet av förmiddagens föreläsningar fick vi en, lite oväntad idealistisk puff - humanitärrätten efterlevs de facto i nästan alla internationella konflikter idag (t.ex. konflikten mellan Etiopien och Eritrea) - det är bara det att medierna är mycket mera intresserade av brotten, enligt Sássoli. Tänkvärt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar