När jag drar presentationer om Röda korsgymnasiet RCNUWC på åländska högstadieskolor händer det att jag tar upp det här med att man har "världen i sitt sovrum" - i mitt fall en sudanes, en ecuadorian, en ukrainare och en jordanier.
För bara tio minuter sedan satt jag i min lilla lya på Blåhäggsvägen. Plötsligt knackar det på dörren. Eftersom jag inte hört någon bil och inte kan tänka mig att det kan vara någon annan än min far ropar jag glatt JOOOOO-OOO! Knäpptyst. Jag öppnar dörren. Där står Yonah från Tanzanien med en ryggsäck full av böcker. Han ger ett vårdat och sakligt första intryck. Han pratar inte svenska, men överräcker en lapp som förklarar vem han är, var han kommer ifrån och att han säljer böcker för att kunna finansiera sina studier. Världen har knackat på.
Jag tappar hakan medan jag läser hans lapp. Frågorna snurrar i huvudet några sekunder (Varför kom han först till annexbygnaden och inte till stora huset? Vad studerar han och var? Varför säljer han just kokböcker och religiös litteratur? osv.) Vi tittar igenom hans bokutbud i ryggsäcken och jag konstaterar rätt snabbt att här inte finns något som intresserar. Därefter frågar han om jag vet någon som är intresserad av hans böcker. Jag funderar, och kommer på en bekant som eventuellt kan tänkas vara intresserad av kokböckerna. Yonah klär på sig ryggsäcken, säger lågmält "Thank you for your kindness" och traskar vidare.
Världen har hälsat på.
4 kommentarer:
Älskar just den där biten du citerade!! :)
Den är min favorit också :) En del av texterna får en bara att säga WOW - det är ungefär som att dom skulle tala till ens inre...
Det behöver ju inte alltid vara konkreta personer som knackar på. Världen kan knacka på i litterär form också. Eller i form av musik.
Det gäller att ha ett öppet sinne
Så sant, så sant. Eller i form av en libanesisk påskmiddag :P
Skicka en kommentar