Det börjar bli uppenbart att fallet Kauhajoki kommer att få långtgående politiska konsekvenser i hela landet: vapenlagstiftningen ses över, till och med tillgången till någonting så tillgängligt som YouTube kan komma att ses över - en del politiker har börjat fråga sig om det är något otryggt med hela det samhälle vi lever i idag. Men det lönar sig i längden att hålla huvudet kallt och noggrannt tänka sig för.
Ett totalförbud mot vapen kan låta som en vettig idé i Helsingfors men kanske inte i övriga Finland (eller t.ex. i den åländska skärgården). Begränsad tillgång till Internet kan kännas som en bra idé ända tills man kommer till frågan om vad som ska sållas bort, vem som ska göra det och vad som får vara kvar.
Däremot tror jag att det finns skolor där en större närvaro av vuxna kan behövas - inte bara lärare utan också kuratorer och psykologer, till och med föräldrar. Någonting är fel om man är en av 35 elever i en klass med begränsad tillgång till t.ex. kurator men har full tillgång till hela världens konstigheter på Internet. Det här visar också tydligt att det behövs fler projekt i stil med Rädda Barnens projekt Barnens Internet
3 kommentarer:
Jag är lite förvånad att du hemfaller till att spekulera i argument som är politiskt korrekta Wille. Samtidigt är jag det inte.
Man måste betänka att varken vapen eller internet dödar. Det gör dock en person som legalt eller illegalt införskaffar ett vapen eller rör ihop en giftig eller exploderande soppa efter ett recept som denne hittat på en suspekt hemida någonstans i Långtbortistan om denne person om denne har fallit ur normen för en rättsuppfattning för att denne mår dåligt.
Man måste se till människan bakom handlingen, inte vilket verktyg man använder för att begå vansinnesdåd. Förbjuder man vapen så bryter någon en påk i skogen och använder denna som verktyg. Skall vi då förbjuda skogen?
Se hellre till de grundläggande orsakerna till att barn och ungdomar mår allt sämre och sämre.
Barn och ungdomar mår dåligt av att mobbas i skolan, att inte känna att föräldrar bryr sig (bristande föräldraansvar), att kränkas och utsättas av övergrepp av vuxna (eller andra barn), att bli kränkta i sin rätt att växa upp med båda sina föräldrar.
Det är i den änden man måste börja se sig an saker och ting. Det är i alla fall vad jag tror.
Tjänare Östen!
Det är svårt att dra en gräns för var politisk korrekthet börjar och slutar, så jag måste nog säga att det ligger i betraktarens öga ;)Men jag ger dig rätt i att problemet är betydligt mer komplicerat än vapenlagstiftning och Internet.
Vi vuxna är otroligt viktiga för barn och unga, eftersom det är vi som står för den helt vanliga verkligheten. Idag finns det barn som lever i ett slags bubbla - med minimal kontakt med vuxenvärlden. Mamma och pappa stressar på för inkomsten, lärarna hinner inte med och så vidare. Men det finns ett gränslöst utbud av filmer, dataspel - och ett gränslöst Internet bakom hörnet.
Ett dataspel med råa våldsinslag är inte i sig farligt, men när brukaren saknar måttstock för vad som är normalt beteende börjar det bli farligt.
Vi i Fs arbetar tillsammans med de Obundna för ett projekt som skulle öka kontaktytan med vuxenvärlden: barnomsorgspengen. En könsneutral, pensionsgrundande barnomsörgspeng som gör det möjligt för en förälder att faktiskt stanna hemma, umgås med och ta hand om sitt barn.
Det här räcker naturligtvis inte - det behövs flera och kontinuerliga åtgärder: anti-mobbnings och andra kampanjer ("Mer tid för ditt barn?") - och fungerande barnjourer.
Fler förslag, någon?
Själv definerar jag politiskt korrekta åsikter som åsikter det är ganska bekvämt att ha, de omfattas av så många att man själv slipper försvara dem. Men det är min tolkning.
Att jag är förvånad samtidigt som jag inte är det kräver väl sin förklaring. Förvånad eftersom den Wille jag kände för länge sedan alltid hade en egen åsikt, inte förvånad eftersom en politiskt korrekt åsikt när det gäller ett vapenförbud är något som man verkligen tror skulle lösa ett problem. Och visst är det legitimt med en åsikt om denna åsikt omfattar en lösning av ett problem. Och det gör det kanske, men får det avsedd verkan, mår folk bättre?
Jag tror inte det finns en universallösning som löser all den problematik som beskrivs i kommentarerna ovan. Det måste till en hel del åtgärder och resurser, frågan är bara var man börjar?
Ett förslag från mig är att verka för en lagändring gällande vårdnadshavare. Idag är det endast gifta par som erhåller gemensam vårdnad per automatik. Är man inte gifta och skaffar barn så erhåller fadern vårdnad endast om modern tillåter det. Det självklara borde ju ändå vara att alla barn skall ha rätt till två vårdnadshavare? Som dagens lagstiftning är utformad löper barnen en överhängande risk att förlora en förälder vid en separation om föräldrarna inte är gifta.
Som sagt, det finns ingen universallösning men jag tror att en lagändring är nödvändig för att i viss mån säkerställa barnets juridiska rätt. Jag undrar varför den så starka jämnställdhetsrörelsen inte omfattar och agerar för att göra föräldrar jämnställda på ett sätt som gynnar barnet, det man idag lobbar för är föräldradagar och föräldrapengen, alltså en jämställd ekonomi. Så där ja, nu fick jag ge en liten känga i den riktningen också! :-)
Skicka en kommentar