Förläng inte läroplikten på Åland

De som går ut en finländsk grundskola år 2021 blir de första som har läroplikt tills de är 18 år gamla eller har tagit en examen från andra stadiet, enligt riksregeringens förslag. Detta kostar 22 miljoner  euro första året. År 2024 är summan uppe i 129 miljoner. Det är dyrt och frågan är vad Åland skulle vinna på att införa ett sådant system. Jag är glad över att utbildningsminister Annika Hambrudd i måndagens Ålandstidning ställer exakt samma frågor.

Jag anser att förlängandet av läroplikten är ett oförsvarligt stort ingrepp i våra ungas valfrihet och frihet. Om våra ungdomar idag är skoltrötta kan de ta ett sabbatsår eller jobba något år. Detta har varit en ”räddningsplanka” för många åländska ungdomar. Möjligheten att jobba och att vid 15 års ålder kunna ingå ett fullvärdigt arbetsavtal är värdefull, låt oss inte inskränka eller byråkratisera bort den möjligheten.

Att riket minskar på kostnaderna för skolmaterial är en skild fråga som jag inget har att invända emot. Den målsättningen finns också i det gällande åländska regeringsprogrammet, även om den åländska modellen utgår från att hjälpa dem som har mest behov av det, inte principen ”allt åt alla”.

Vad gäller förlängandet av läroplikten hoppas jag att grundlagsutskottet noga granskar förslagets förenlighet med grundlagen som ju också äger viss tillämplighet på Åland. Avslutningsvis kan jag inte låta bli att förundra mig över att de åländska politiker som nu vill ha mera förmynderi för vår ungdomar är samma politiker som inte för så länge sedan manade till 16 års rösträtt i kommunalval på Åland.

Wille Valve (MSÅ)

Lagtingsledamot

Jag samtycker inte.

 

I Nya Åland 15/10 berättar företrädare för skattebyrån att det har ”saknats laglig grund” för att fatta beslut om hushållsavdrag för solceller beskattningsåren 2018 och 2019. Det innebär rent faktiskt att det beskattningsbeslut för år 2018 som delgavs mig den 13.6.2019 då grundar sig på oriktig tillämpning av lag. För sådana situationer, dvs. retroaktiv rättelse av redan fattade beslut finns i lag stadgade förfaranden:

1. Enligt Förvaltningslagen 50 § 2 mom. kan ett dylikt beslut rättas till skattebetalarens nackdel endast om skattebetalaren samtycker.

2. Enligt Lag om beskattningsförfarande 26 § 2 mom. skall ett ärende avgöras till den skattskyldiges fördel ”om ärendet lämnar rum för tolkning eller är oklart, och om den skattskyldige i god tro handlat i enlighet med myndighetens praxis eller anvisningar.

Skattebyrån kan förvisso retroaktivt undanröja ett sådant felaktigt beslut och avgöra ärendet på nytt, men om det ursprungliga beslutet grundade sig på ”uppenbart oriktig tillämpning av lag” (Se Nya Åland 15/10) så förutsätter Förvaltningslagens 50§ uttryckligt samtycke för att kunna rätta beslutet till skattetagarens nackdel. Sådant samtycke har inte inbegärts av skattebyrån. Mig veterligen inte från någon av skattebetalarna som drabbats. Så att det inte ska råda någon oklarhet kring detta så vill jag meddela också offentligt att, om jag skulle få frågan, så samtycker jag inte till denna korrigering av beskattningsbeslutet 2018 till min nackdel.

Wille Valve

En etisk miniminivå

Talman, det är en rätt lurig åtgärdsmotion som lagts av ledamoten Holmberg. Motionen tar avstamp i kritik mot LL Landskapslag (1995:71) om landskapet Ålands pensionsfond, paragraf 3§ - där det står att ”Tre av ledamöterna och deras personliga ersättare utses bland personer som föreslagits av de mest representativa fackliga organisationerna.”

Och här ligger första fallgropen som jag inte tänker gå in i men nog peka på. Fallgropen består i att vi hastigt ramlar in i en debatt om vi är för eller emot att ”de mest representativa fackliga organisationerna”. Ska facken vara med eller inte, ja eller nej? Jag ska kort ge min syn på det jag kallar fallgropen, innan vi vandrar vidare: Jag tycker konstruktionen är lite märklig, för vi lägger ett VÄLDIGT STORT ansvar på våra tre största fack, ifall förvaltningen av pensionerna inte skulle skötas bra. Syftet med att representeras i fonden, som ltl Gunell beskrev, uppnås lika väl med en lagstadgad observatörsstatus.

Jag anser dock att frågan om de fackliga representanterna skymmer den ”riktiga” frågan som inte får gå förlorad: Vem VILL vi då att ska sitta i pensionsfondens styrelse? Vilka kompetenser ska vi ha där?

Om vi försöker ta oss an denna fråga och göra de suddiga konturerna något tydligare, så är väl en rimlig utgångspunkt här är att vi vill ha människor som kan nåt och som kan ta ansvar. Vi kanske därtill vill ha människor med en bra värdegrund, människor som inte är för smarta för sitt eget bästa, förpackar olönsamma bolån till aktieindexobligationer. Liten varningsflagg här: Vad jag pratar mig varm för är inte ökad politisk styrning, utan att modern pensionsförvaltning ställer krav på en viss etisk miniminivå, dvs. att landskapets pensioner åtminstone inte växer på bekostnad av trafficking, inbördeskrig eller heroin.  

På en etiskt hållbar grund vill vi sen se till att pensionsfondens kapital växer. Därför behövs kompetens kan få pensionskapitalet att växa och trygga utbetalandet av landskapets pensioner. Här hittar vi nästa tankevurpa, för visst vill vi ha proffs som förvaltar, eller hur? Men hur är det med proffs som har partibok? Ska vi anse att medlemskap i ett åländskt parti är en nackdel vid tillsättandet av pensionsfondens styrelse eller rentav att en sakkunnig omöjligen kan vara politiker? Det vore en farlig och fördummande utveckling på flera sätt. Hur vi än vänder på detta så är vi 30.000 människor. Vi har inte råd diskriminera människor som vill och väljer att engagera sig politiskt, vi förlorar för mycket kompetens på det.

Det ska inte vara en nackdel att höra till ett politiskt parti, det leder bara till att människor som kan något kommer att söka sig bort från politiskt engagemang och det vore en, med alla måttstock mätt, dålig utveckling för Åland. Är det nåt vår självstyrelse ska förknippas med så är det just sakkunskap, kompetens och engagemang som vi är kända för.

Vill vi ha genuin kompetens i styrelsen så ska vi alltså inte begränsa oss för mycket. Att vi helt skulle avhända oss all form av politisk styrning av fonden är en utopi. Vi kan minimera den politiska styrningen, men den dagen det går åt skogen vill vi nog att där finns nån som vi kan utkräva ansvar ifrån.  Som lagen är skriven idag är det landskapsregeringen som tillsätter styrelsen och det är bra. Vi skulle tappa i effektivitet om det vore lagtinget som utsåg styrelsen, i klartext: Om pensionsfonden – i motsats till idag - skulle förvaltas riktigt ruttet så måste ledningen kunna bytas snabbt. 

Den som tillsätter / avsätter styrelsen måste kunna följa arbetet någorlunda operativt och snabbfotat och då är det rimligt att landskapsregeringen fortsättningsvis bär det ansvaret.  Huruvida vi ska ha en eller två arbetande portföljförvaltare måste rimligtvis vara en fråga för styrelsen, utgående från färdkost från landskapsregeringen.

Vi i Ålands parlament ska nog inte ha alltför starka åsikter om vi behöver 1,5 tjänster eller 2. Möjligen kan jag sträcka mig lika långt som ledamoten Silander, dvs. att en specifik kompetensförstärkning ifråga om riskhantering kan behövas. Men vårt jobb här i salen måste vara att se till att regelverket för pensionsfonden är ändamålsenligt och fungerar. I sista hand också utvärdera om landskapsregeringen åtnjuter vårt förtroende också i fråga om förvaltandet av pensionsfonden.

Tack för ordet.

Skapa möjligheter, inte omöjligheter.

Talman,

Inledningsvis vill jag säga att Ålands kamp mot tobaken har varit framgångsrik. Knappt 8% av ålänningarna rökte regelbundet år 2018! Jämfört med t.ex. 13% i Finland. Det är bra! Flera landskapsregeringar har haft som mål att minska rökandet och de har lyckats med det, bättre än både Sverige och Finland.

Förslaget till ändring av tobakslagen innebär 2 saker:

-        -  En EU-harmonisering för att förhindra handel med illegala tobaksprodukter, genom att ta i bruk ett system för spårbarhet och säkerhetsmärkning. Det här en väl övervägd, riktad åtgärd som ska förhindra handel med illegala tobaksprodukter.

-         - Den andra saken är en strängering av tobakssäljarnas ålder. I ett slag går vi ifrån att inte rha någon reglering alls, till att ha strängare regler än både Sverige och Finland, vilket utskottet också uppmärksammat.

Talman, på bordet ligger också en reservation som jag finner anmärkningsvärd på flera sätt. Den innebär att vi på Åland inte nöjer oss med att vara strängare än både Finland och Sverige – vi går in för ännu mer förbud. Vi skippar den mesiga hammaren och tar fram storsläggan.

I utskottsbehandlingen var vi förstås intresserade av att veta vad en tobaksförsäljningsgräns på 18 år skulle ha inneburit rent praktiskt, för handlarna och våra ungdomar. Vi fick lära oss att en sådan strängering skulle leda till att matvarubutikerna slutar att anställa ungdomar, i åldern 15-18. Det blir för komplicerat och omständligt, du kan inte ha anställda som har ”klausul”. 

Sveriges regering landade i exakt samma slutsats 2010 efter den s.k. Tobaksutredningen. Jag citerar:

” – Regeringen anser att en 18-årsgräns skulle skapa problem för små butiker och försvåra för ungdomar att få jobb, säger Ulrik Lindgren, politiskt sakkunnig på socialdepartementet.”

(Källa: Handelsnytt, artikel den 12 mars 2010.

https://handelsnytt.se/2010/03/12/ingen-18-arsgrans-for-att-salja-tobak/

Det är värt att notera detta: Den reservation som liberalerna nu förfäktar stänger alltså dörren för arbetssökande 15-18-åringar, i den åländska detaljhandeln. Det är i och för sig i linje med vad som verkar ha blivit liberal politik, dvs. mera förbud och begränsningar. Liberal linje är tydligen också att göra det svårare att anställa 16-18-åringar inom restaurangbranschen.

Jag måste säga att jag inte får ihop detta. Vi har de senaste veckorna sett en störtflod av högtravande, liberala åtgärdsmotioner och skriftliga frågor om vikten av att få hjulen i rullning, se till att det finns jobb.

Här är ett axplock:

SF 2/2019-2020                        Nu behövs ett modernt fungerande riskkapitalbolag

MOT 4/2019-2020                   Ekonomiskt råd

MOT 11/2019-2020                 Näringsliv i akut ekonomisk kris

Och så lägger ni fram flera förslag som stoppar hjulen, som STOPPAR åländska ungdomars möjlighet att få jobb, i ett läge då vi har en ungdomsarbetslöshet på 18%. När vi hade en ungdomsarbetslöshet på 8% talades om ”en förlorad generation”, vad ska vi då säga om 18%?

Och  exakt vad ska våra ungdomar jobba med, efter att vi stängt dörrarna för dem? Är det landskapsfinansierade låtsasjobb som är morgondagens melodi? När vi har torpederat ungdomarnas möjligheter att att jobba i detaljhandeln och försvårat arbete i restaurangbranschen, vad är då nästa steg? Ska vi också förbjuda åländska ungdomar att gå till sjöss? Det skulle ju faktiskt gå, om landskapsregeringen aktivt arbetar för att försämra tilglången på sjömansläkarintyg för unga. Det går ju att motivera med att havet är djupt, farligt, att det finnas alkohol och framför allt tobak till sjöss.

En till orsak till att jag är förvånad, är att liberalerna så synligt bjudit in hela näringslivet till diskussion om vad som konkret kan göras. Men börjar undra vad som hände? 

Dessutom förvånad, för min hyfsat positiva bild av liberal politik är att detta är ett parti som gillar fakta. Varför har ni inte gjort ett enkelt telefonsamtal till Ålands näringsliv? Eller till valfri detaljhandel? En annan princip jag (möjligen felaktigt) förknippar med liberal politik är principen om att ha ungefär samma regler som i Finland. Men inte ens det tycks vara nåt att lita på, den nya linjen ser ut att vara att vi ska använda vår självstyrelse för att förbjuda och försvåra mer än både Sverige och Finland. 

Det finns, kort sagt, inget liberalt i dessa tankegångar. Det finns garanterat väljare som googlat ordet ”Liberal”, röstat och förväntat sig en frihetlig politik i stället för irrationell förbudspolitik.

I det universum där detta är liberalt, så är också frihet slaveri och ignorans styrka. För att travestera George Orwell (1984)

Men värst av allt är att ni på riktigt har lagt det här förslaget och att det därmed har en faktisk möjlighet att gå igenom lagtinget. Vad säger ni sen till ungdomarna som inte fick jobb i år? Vad säger ni till väljarna? Att ni vill skapa möjligheter för unga? Att ni vill ha konkreta förslag för att få hjulen i rullning? Snälla ni, lägg ner det. 

Om vi på riktigt vill skapa framtidstro så måste vi skapa MÖJLIGHETER för våra ungdomar, inte omöjligheter genom klåfingrig regleringsiver. 

Tack för ordet.

Vägen ur Coronan

Den s.k. Coronakrisen gör att vi ålänningar står inför en sällan skådad utmaning på flera områden, framförallt inom det sociala området och ekonomin, men också utbildning och miljö. Det är bra att minnas att vi inte är ensamma i världen. Men också bra att minnas att Coronaviruset slår olika. Det slår olika på olika patientgrupper. Också de förebyggande åtgärderna slår olika:

Isolering hemma kan rentav vara trevligt om du har en stor gård att röra dig i, men ett inferno om du måste tillbringa all tid ensam i en liten etta. Distansundervisning kan funka utmärkt i stabila familjeförhållanden, men ökar kunskapsklyftorna utan stöd. Att barnskyddsanmälningarna minskar är djupt oroande. Det betyder att ”det sociala skyddsnätet” i form av släkt, grannar eller berörd myndighet har glesats ut. I rådande förhållanden är det vi själva, du och jag, som måste ta ansvar och ytterligare ett steg bortom vår bekvämlighetszon, våga bry oss om grannar och bekanta, våga ställa frågor om hur det går och hur vi kan hjälpa. Det kan vi alla göra. Barnskyddet kommer att bli bättre i och med socialvårdslagarna där alla myndigheter förpliktas att styra den som är i uppenbart behov av socialvård till socialvården. Men just nu räcker inte detta. Vi behöver alla dra ett strå till stacken och skärpa förmågan att se varandra, för Ålands barns skull.

Det andra är våra företagare där många redan att drabbats hårt och det börjar synas i arbetslöshetsstatistiken. En kombination av minskande klumpsumma, global ekonomisk nedgång, förbud mot vissa näringsverksamheter, förbud mot arbetskraftspendling skapar riktigt dåliga förutsättningar för våra företagare under det kommande halvåret. Det gör att vi nu behöver stötta dem mer än någonsin. Det behöver inte vara fråga om något märkvärdigt, bara en eftertanke om hur du använder dina pengar. Har du sparat för renovering är det rätt ögonblick att göra dem nu. Om du har möjlighet, ”hemestra” gärna på Åland eftersom årets turistsäsong ser ut att gå förlorad, helt eller delvis.

Det tredje jag vill säga handlar om ekonomin efter Corona, där skattegränsen kommer att vara hetare än någonsin. Sedan EU-inträdet har varje diskussion om skattegränsen slutat i att den behövs för rederiernas skull. Framför våra ögon ser vi nu en spelplan som radikalt förändras. Ja, rederierna behöver fortsättningsvis skattegränsen. Men den ekonomi som återuppstår efter Corona kommer att ha anpassat sig till näthandel, människor som rör sig mindre och varor som rör sig mer. En utveckling som motsvarar den vi såg efter den isländska vulkankrisen 2010 då inga plan kunde lyfta i Europa. En värld där småföretagaren i ännu högre grad är beroende av att sälja sina produkter globalt över nätet. Det kommer att vara livsavgörande för Ålands företag att enkelt sälja över nätet, ut i världen. Vi behöver därför lägga än mer krut på att näthandel ska vara möjlig och smidig, inte en konkurrensnackdel. Jag är väl medveten om svårigheterna, men är beredd att driva dessa frågor i de nätverk jag ingår i, bl.a. som medlem i Nordiska rådets gräshindersgrupp. Vi behöver jobba tillsammans med ”de våra” i Bryssel med målet att påverka tullkodexen och göra skattegränsen så osynlig som möjligt. Vi kan inte acceptera att Åland blir en vit fläck i en värld av näthandel.

Det sista jag vill säga är: Håll modet uppe. En bra sak med att bo på Åland är att vi alltid har nära till natur, gå gärna ut i naturen. Hjälp varandra och låt oss försöka dela varandras svårigheter under. Jag är optimist och tror vi, trots nedgång, har alla förutsättningar att återhämta oss. Dessutom snabbt.

Wille Valve (MSÅ) 

Tobakskampen fortsätter

Talman,

För ganska exakt 2 år sedan, den 27 mars 2018 var rubriken på Nya Ålands ledarsida ” En framgångsrik kamp mot rökningen”. Statistik från Nordens Välfärdscenter hade då visat att ålänningarna är flitigast – i HELA NORDEN - med att fimpa jämfört med de andra nordiska länderna och regionerna. Knappt 8% rökte då regelbundet. Jämför detta med att 30% av ålänningarna rökte i början av 90 talet. 30%! Eller jämför med Sverige och Finland år 2018, där 13 respektive 12% rökte år 2018. Oppositionen kritiserar oss för "åtgärd och ambition" saknas, men missar att vi lyckats i det som räknas: Resultatet! Dit har vi inte nått med förbudsmentalitet, utan med väl avvägda, riktade åtgärder. 

Ledaren den 27 mars slog fast att det positiva resultatet beror på den förda politiken: Målmedvetna politiska satsningar som gjorts för att minska rökningen – satsningar som Tobaksfri Duo Tobakskampen. Det finns skäl att stanna upp och häpna lite över att vi faktiskt nått så här långt. Det råder nämligen ingen brist på tobaksprodukter i vårt landskap eller på de internationella vatten som omger oss.

Det är bra att denna framgångsrika kamp fortsätter, i form av riktade, väl övervägda åtgärder. I form av en uppdatering av tobakslagen som utgör en väl avvägd, riktad strängering av tobakslagen: Som en följd av förändringarna blir det mycket svårare att saluhålla icke-legala, icke-ursprungsmärkta tobaksprodukter och det införs en åldersgräns för försäljning, 18 år som dock undantagsvis kan vara 15 år om en myndig kollega utövar tillsyn. Detta är, i Moderat Samlings ögon, ett starkt inspel i den i samhället pågående ”Tobakskampen”.

Varför är då just kampen mot tobak så viktig? Jo, forskning efter forskning visar att tobak sänker tröskeln för andra former av rusmedel – sannolikheten att du prövar alkohol eller droger är rejält förhöjd i gruppen ”rökare”. Mot den bakgrunden är det kanske inte förvånande att vi parallellt ser en tydlig minskning i drickandet hos våra unga och ett ökat intresse för renlevnad. Ett tecken i tiden är möjligen också att risk- och missbruksarbetet i ökande grad intresserar sig för äldres rusmedelsbruk.  

Talman, detta är bra gjort. Vi ska fortsätta bygga på denna positiva och starka trenden. Personligen tror jag fortsättningsvis mycket på att bygga vidare på den ”renlevnadstrend” som vi kunnat se också hos våra åländska ungdomar – idrotten och inkluderande sport är här en mycket viktig nyckel.

Moderat Samling stödjer detta förlag till ny tobakslag.

Slå in bollen!

Talman,

Detta är en viktig dag för självstyrelsen. Det finns idag skäl både till optimism och viss skepticism. Låt oss börja med det som är bra: Det är bra att vi äntligen nått en skälig höjning av klumpsumman till 0,47%. Första förändringen av avräkningsgrunden sedan 1993! Det är sunt att vi nu kan klubba ett ekonomiskt system där det finns en mycket starkare koppling mellan den politik som förs och det ekonomiska utfallet. Det är bra att det finns en koppling till befokningsförändringen. Det är bra att det finns tydligare bestämmelser för när avräkningsgrunden ska justeras och rimligtvis också att ÅD får en roll vid förändring av avräkningsgrunden.

Det är också bra att vi, de åländska partierna, har lyckats uppvisa en samling utöver det vanliga där vi lyckats höja oss över dagspolitikens tjuvnyp. Denna ”Alfrida-anda” har varit avgörande för att vi har kommit så här pass långt. Starkt jobbat lagtinget 2015-2019, bra jobbat det sittande lagtinget, förra regeringen, nuvarande regeringen och riksdagsledamoten. 

När man anlägger ett historiskt perspektiv på denna framställning kan man bli något mer pessimistisk. Detta är då vad 10 års stenhårt arbete kokar ner till. Gunnar Jansson-kommittén 2010, Alec Aalto-kommitténs svar, Roger Jansson-kommitténs svar. Den parlamentariskt tillsatta Halonen-kommittén, kommitténs delbetänkande (som var riktigt bra!) – slutbetänkandet som lämnade 3 ”bautafrågor” olösta – det ekonomiska systemet, de gemensamma resurserna och ÅD:s roll. Personligen skulle jag till den listan också foga vår plats i europaparlamentet och ett övertagande av fordonsbeskattningen för att möjliggöra omställning mot ett koldioxidsnålare samhälle.

Vill man se ljust på tillvaron kunde man säga att vi nu framgångsrikt har tillämpat ”motti-taktik”.  

Motti är en taktisk manöver som gick ut på att splittra fiendens förband till flera små enheter, vilka du sen fokuserar merparten av styrkan på och nedkämpar. Visst finns en viss parallell! Vi lade alla våra styrkor på en avgränsad del av detta gytter – det ekonomiska systemet – och det gav resultat. Vi arbetade över regerings. Och oppositionsgränser, partiöverskridande och alla partier gjorde sitt yttersta för att detta skulle lyckas, vi lyckades jobba ärligt och transparent. Vi skippade alla dimridåer, vilket även det var en viktig ingrediens i arbetet.

Låt oss dock vara ärliga och konstatera att detta aldrig varit möjligt om det inte varit för att statsmakten denna gång hade ett ganska starkt egenintresse av att lösa problemen, med tanke på framtida reformer. Det kan vi inte kan bortse ifrån. Det andra som gjorde det möjligt var grundlagsutskottet kristallklara hållning: självstyrelsen ska inte kunna sättas ur spel pga finländska reformer.

Personligen tror jag inte på ”motti-taktiken” som något allmänt framgångsrecept för självstyrelsepolitik, annat än undantagsvis. Det gäller nu för oss att samla oss igen och ta sikte på en helhetsrevision av självstyrelselagen, hur absurt det än kan låta för de insatta. För just precis nu finns det en vilja från rikets sida att modernisera som inte kommer att finnas ”sen”. Det finns en uttalad förväntan på att något bör kunna levereras i samband med självstyrelsens 100-årsjubiléum. Låt oss modigt ta vara på  detta ”momentum”. Vad har vi då lärt oss av denna process? Att vi kommer att behöva jobba mycket mer med ministerierna för att nå resultat. Att vi aldrig ska underskatta politisk diskussion mellan likasinnade: när moderater pratar med moderater, sossar med sossar och centrar med centrar.

Talman, det är inte dags att jubla riktigt ännu. 10 miljoner är inte ”säkrat” och jag vill i sammanhanget påminna om att vi nyligen debatterat budget 2020 som är kraftigt underfinansierad. Underskottet i budget 2020 förväntas, utgående från redan kända åtaganden bli större än så.

Men ändock: Moderat Samling för Åland förordar denna framställning, såsom landet ligger. Med en fotbollsmetafor skulle man kunna säga:

Bollen är nu framspelad framför målet, det är dags att slå in den. Tack för ordet.