Gott nytt år 2012

År 2011 blev jag far, invald i Ålands lagting, flyttade från Bryssel till Jomala med min lilla familj och stora flyttlass. Nytt jobb, nytt hus, nytt liv. 2011 var förändringarnas år. Övervägande positiva, men - som alltid i livet - också en del mindre roliga. Efter 2011 finns inte längre vår hund Atte i vår skara.

Ute i världen kommer 2011 att också minnas med obehag. Året då "kommendör Breivik" spred skräck i en hel nation. Året då Usama bin Laden halvlagligen avrättades på Pakistansk mark. Men också året då den "arabiska våren" spred sig som en löpeld och regimer föll som korthus. Året då Rysslands folk fick nog av sina makthavare och organiserade största demonstrationerna sedan Sovjetunionens fall.

I åländsk politik skedde något av en diskret revolution. Medelåldern har länge varit hög och ungefär samma gäng har valts in, år efter år. 2011 blev året då Ålands folk tydligt röstade för förändring. En stir skara nya lagtingsledamöter intog "marmorborgen". Det sittande lagtinget är en mångkunnig skara, vilket åtminstone ger mig viss optmism inför framtiden

2011 blev också året då svallvågorna från krisen började nå Åland i form av nedskärningar på Ålandsbanken, krisande kommuner och färre ordrar för fraktrederierna. Vi lagtingsledamöter har ett tufft jobb framför oss, för att minimera krisens inverkan på den åländska vardagen. Ett jobb, som jag, svårigheterna till trots, kommer att ta mig an med glädje.

250 stycken tack för det gångna året 2011.
Hoppas att år 2012 blir ett gott år för dig.

Bästa hälsningar,
Wille Valve (M)
lagtingsledamot

Dubblering av fiskodlingen?

Det är i regel svårt att bli upphetsad över budgetmotioner. Ändå var det nästan detta som skedde då jag läste liberalernas budgetmotion nr. 13 om "Konkreta åtgärder och stöd för att säkra fiskodlingens framtid i skärgården". I motionen konstateras att "Näringslivet har krympt och blivit riskfyllt ensidigt. De fem (5) största företagen står för 90% av beskattningsbar inkomst på 6.4 MEUR".
OK, så skärgården är alltså ensidigt beroende av fiskodlingen. Och lösningen? Den lyder:

"Landskapet besluter om kraftiga åtgärder för att utveckla och skapa förutsättningar för att dubblera fiskodlingen i Skärgårdshavet på ett hållbarare och mer kretsloppsbaserat sätt under 2011-2014". Under budgetdebatten äntrade jag talarstolen och undrade om detta verkligen är liberalernas linje i fiskodlingsfrågan. Är detta politiken de hade fört om de nu hade varit i regeringsställning? Hade de dubblerat fiskodlingen? Svaret jag fick kom dels från Katrin Sjögren, dels från Torsten Sundblom. Sjögrens svar löd att liberalerna fortsättningsvis sätter hållbarheten i främsta rummet, medan Sundblom inte verkade se några större problem med en dubblering av fiskodlingen.

För tydlighetens skull: Om vi nu skulle göra de åländska fiskodlingarna hållbara och kretsloppsanpassade, så vore det helt OK att dubbla och tredubbla fiskodlingen. Det är egentligen "bara" utsläppen som är problemet. År 2010 släppte Åland ut 40,4 ton fosfor. 25,5 ton av detta kom från fiskodlingarna.

Jag är för min del övertygad om att en dubblering av fiskodlingen inte löser några problem. Vi moderater flaggade i valet för att vi vill investera skärgården. Ca 65 miljoner euro på lång sikt, i bland annat kortrutt. Men vi behöver också få en näringspolitik för skärgården och ge skärgården fler ben att stå på än fiskodlingen.

Vill du se budgetmotionen med egna ögon? Gå in här och sök på BM 13/2011-2012.

Börjar så smått landa...

Nu är det två veckor sedan jag, min sambo och vår 8-månaders bebis åkte ner till Bryssel, städade och putsade upp lägenheten, flyttade ut alla grejer och fick lägenheten uthyrd. Såhär i efterhand gick allt otroligt smidigt, även om vi nog slog något slags nytt rekord i total mängd incheckat bagage. Vi har flyttat in i vårt nya hus i Jomala och packar som bäst upp de sista lådorna i ett rum som ännu ska tapetseras.

I lagtingsarbetet råder "lugnet före stormen", dvs. före budgeten ska börja avhandlas. I lag- och kulturutskottet behandlar vi Europeiska rådets - ruggigt okontroversiella - stadga om kommunal självstyrelse och ltl Danne Sundmans motion om att införa svensk tid på Åland. Utlåtandet om det sistnämnda torde kunna väcka visst intresse i medierna.

I Europaparlamentet har europaparlamentariker Carl Haglund visat framfötterna, genom att förmå parlamentet att förkasta fiskeripartnerskapsavtalet med Marocko. Beslutet är inte bara en stor seger för Carl som har varit parlamentets föredragande i frågan, det är framför allt en seger för det sunda förnuftet. En utvärdering har konstaterat att avtalet är ekologiskt ohållbart, en dålig affär för EU och inte ens leder till några sociala förbättringar. Till detta kommer att FN betraktar Västsahara som ockuperat och avråder från att fiska i västsaharensiska. Till och med USA utesluter västsahara från sitt frihandelsavtal

.

Så: Bra jobbat Calle & Co! Jag är uppriktigt glad över att Europaparlamentet förkastade detta bedrövliga avtal, det gör att det åter finns hopp om att man kan känna någon slags stolthet över EU. Åtminstone till den delen det handlar om fiskeriavtal.

Riv gränshindren II

Igår hade jag den stora förmånen att få delta i den nordiska konferensen "Tillväxtpotential - varför Norden inte har råd med gränshinder". Konferensens huvudsyfte var att koppla ett grepp på det lätt abstrakta temat gränshinder. Som deltagare kan jag konstatera att det lyckades.

Den åländska uppslutningen var mycket god. Med var min kollega i från NR-delegationen Anders Eriksson (Åf), Daniel Dahlén från Ålands näringsliv och Gunnar Westerholm, med sin solida erfarenhet av att stångas med gränshinder. Med tanke på konferensens rubrik skulle man ha kunnat vänta sig ett huvudbudskap om att Norden i dessa kärva ekonomiska tider inte har råd med gränshinder som hämmar den ekonomiska tillväxten. Delvis var detta också budskapet, men delvis konstaterade konsultföretaget Copenhagen Economics att ca 80% av gränshindren hänför sig till arbetsmarknaden, sociala rättigheter och arbetares rättigheter.

Först kom arbetsgivarens perspektiv: En entreprenör från Bergen i Norge berättade om hur han hyr ut kranar till stora byggen runt omkring i Norge. Han fick ett uppdrag som krävde en exceptionellt stor kran från Belgien eller Holland. Denna kran fick han tag på, problemet var bara att norska skattemyndigheterna krävde att han skulle betala importmoms för att ta in kranen i Norge. Summan var större än värdet på hans egnahemshus och han kunde inte förmå skatteverket att skriva under en försäkran om att han får pengarna tillbaka, så han var tvungen att tacka nej till det lukrativa uppdraget som istället gick till ett utländskt företag. Det kan knappast ha varit den norska lagstiftarens mening.

Därefter kom arbetstagarens perspektiv: Svensken Lars-Eric som råkade ut för en våldsam arbetsolycka i Danmark, ramlade 5 meter ner mot ett betonggolv och fick permanenta nackskador. Ännu sjukskrivningen fungerade bra, men när det blev dags för rehabilitering tog varken Sverige eller Danmark något ansvar för honom. Detta på grund av att Danmark har ett undantag i den allmänna EU-regeln om att det är arbetsstaten som ska sörja för rehabilitering. Lars-Erics berättelse var chockerande, då han berättade om hur han tvingats åka tåg (med nackskador), för 4 dagars "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" i veckan.

Vi kom på sätt och vis till gränshindersproblemens kärna, då svenska handelsministern Ewa Björling berättade att hon åkt malmbanan från Kiruna till Narvik med sin norska kollega, och att man var tvungen att byta ut den svenska lokföraren mot en norsk på gränsen, eftersom lokförarutbildningen är lite annorlunda. Hennes norska kollega försvarade sig med att signalsystemen "nog är lite annorlunda" i Norge och att det ställer vissa krav på säkerheten (!). Moderatorn Jan Wifstrand förmådde dock ministrarna att medge att det inte torde vara omöjligt att finna en lösning på denna fråga.

Det fanns också gott om positiva, stora och små exempel. Ett "undanröjt" gränshinder är att man nu lagligt kan åka taxi från Torneå till Haparanda och tvärtom. En av talarna jämförde Öresundsregionen med Haparandaområdet och konstaterade att om man fått till stånd ett ambitiöst, gränsöverskridande myndighetssamarbete i Öresundsområdet, så är attityden i Haparandaområdet snarare "visst, vi grejar brand- och räddningsväsende, sophantering, fungerande polissamarbete... bara ni inte berättar till Stockholm eller Helsingfors".

Seminariets höjdpunkter för min del var dels Sveriges handelsminister Ewa Björling som är otroligt inspirerande att lyssna på, dels Finlands social- och hälsovårdsminister Paula Risikko, vars debattinlägg var ett kraftfullt inlägg för att Finland behöver en servicereform, behöver se över sättet kommunerna producerar tjänsterna på - och se till att skattebetalarna få valuta för pengarna. Detta eftersom försörjningskvoten i Finland är högst i Norden - varje skattbetalare försörjer flest antal andra människor. Om jag inte missminner mig är siffran (enligt Nyan) ännu högre på Åland.

Så, vad kan vi nordiska parlamentariker göra för att undanröja gränshinder? Enligt Ole Norrback bör vi ta in det i vår parlamentariska vardag och i varje utskott ställa frågan "skapar detta nya gränshinder?" på samma sätt som man frågar vad det har för ekonomiska konsekvenser och konsekvenser för jämställdheten. Jag tog upp frågan på dagens utskottsmöte i lag- och kulturutskottet och kommer att fortsätta driva frågan också i andra forum.

Finns det några nackdelar för Åland med att riva gränshinder? Delvis, ja. Mycket av gränshindersrivandet handlar om att harmonisera regelverk i stora som små frågor. Att harmonisera åländsk lagstiftning med t.ex. rikslagstiftning kan vara en smart lösning i vissa, enskilda fall men det är sannerligen inte någon universallösning. Då vore det bättre med en allnordisk lösning, som förhandlats fram på ett nordiskt plan och får gälla i samtliga nordiska länder. För det ska sägas, att vi nordbor är i Europeisk jämförelse redan rätt bra på att riva gränshinder - men vi kan bli mycket, mycket bättre.

Livet just nu

Denna bild är rätt beskrivande för livet nu. Har varit i Bryssel sedan i onsdags. Måste sägas att jag och min sambo har haft otrolig tur. Redan i torsdags fick vi lägenheten uthyrd till en kollega på Europaparlamentet, efter det har vi arbetat med att packa, städa, ändra adresser och sälja det som vi inte vill ha med oss. Och så ska vi ett varv till Tyskland med saker till min svägerska. Vår lilla flicka tycker att det händer lite väl mycket just nu och blir olycklig så fort någon av oss går ut ur rummet.

I kväll blir det avskedsmiddag med staben. Det är lite vemodigt. Under de mer än två åren har vi arbetat oss igenom utmaningar, kriser och framgångar. Vi har jobbat hårt för att avskaffa gränshinder, lösa enskilda medborgares problem, få upp flaggor och stöpa om EU:s politikområden. Och nu börjar alltså någonting helt nytt.

I måndags äntrade jag lagtingets talarstol och talade om den s.k. "samexistenslagen" för GMO-grödor. Jag anser att vi bör vara så restriktiva som vi kan mot GMO-odling på Åland. Och vi bör noga följa det nya direktivet, som har kärvat fast i rådet men möjligen "lossnar" under Danmarks ordförandeskap.

Under veckan har jag träffat några av de tjänstemän som är ansvariga för den s.k. mandatfördelningsrapporten vid Europaparlamentet. Carl Haglund har lagt ett nytt ändringsförslag (nr. 32 och 33) om en parlamentsplats för Åland. Återigen handlar det om att lobba stöd för från den socialdemokratiska och konservativa grupperna i Europaparlamentet. Haglunds liberala grupp (tredje störst) har gett sitt stöd åt förslaget, likaså de gröna (fjärde störst).

När flytten är klar kommer jag att åka till den här nordiska konferensen som riktar in sig på hur Norden kunde bli ett föredöme, med minst gränshinder i Europa. Ingen dålig målsättning.

Enligt inofficiella källor kommer det att finnas MYCKET ålänningar på plats, så vi kanske syns där? ;)

Däckad och återuppstånden

I lördags vaknade jag upp utan balanssinne, vilket var en rätt obehaglig upplevelse. Efter en tur till sjukhuset visade det sig att jag fått virus på balansnerven - obehagligt, men går oftast över efter 1-2 veckors vila. Det tog ca 5-6 dagar att återhämta sig. Med tanke på lagtingsarbetet var det egentligen bästa möjliga tidpunkt att bli krasslig: pleniagendan är ännu rätt anspråkslös och arbetsgrupperna som jobbat med regeringsprogrammet hade just lämnat in sina betänkanden. Men trist var det ändå, förstås.

I onsdags sammanträdde Ålands delegation för Nordiska rådet för första gången. I min frånvaro blev jag vald till ordförande för Ålands delegation i Nordiska rådet - tackar för det förtroendet. Ser verkligen fram emot att inleda arbetet vid rådet. Särskilt efter att ha läst en artikel från rådets nyvalde president, Kimmo Sasi. Kimmo är helt rätt ute. De Nordiska länderna borde höja ambitionsnivån och bli det område med minst gränshinder i hela Europa.

På onsdag kväll kunde jag gå så pass bra, att jag vågade mig på att dra ett kort kåseri för Röda korsets väntjänst under rubriken "Tänd ett aldrig så litet ljus, i stället för att förbanna mörkret". Det var väldigt trevlig stämning och några närvarande tog kontakt senare på kvällen för att prata politik. I torsdags promenerade jag och min fästmö till vårt nya hus, dit vi ska flytta in vid månadsskiftet. Fredag var jag fullt återställd och friskskrev mig.

Nu blir det lugn helg. Tänkte titta in på musikgalan till förmån för Ålands barnfond på Park - och imorgon blir det då mitt livs första fars dag...

Plenum och bronsstaty

På dagens plenum behandlades fyra beskattningsavtal och "Till Europeiska stadgan om lokal självstyrelse fogade tilläggsprotokollet om rätten att delta i de lokala förvaltningsmyndigheternas verksamhet". Beskattningsavtalen med Macao, Seychellerna, Costa Rica och Österrike kommer till lagtinget på grund av Ålands beskattningsbehörighet inom det kommunala. Den allmänna uppfattningen bland lagtingsledamöterna är att dessa avtal är ytterligt ointressanta, och det bekräftas av det fåtal som faktiskt läst igenom dem.

Något intressantare för Åland är Europeiska stadgan om lokal självstyrelse. Både med tanke på självstyrelsen och den kommunala självstyrelsen. Några av Europarådets konventioner är synnerligen ambitiösa åtaganden. Lagtinget beslöt här att begära yttrande från landskapsregeringen.

Resten av dagen - både före och efter plenum - handlade om att arbeta fram ett regeringsprogram för den kommande landskapsregeringen. Det är på många sätt en nyttig process att diskutera fram gemensamma spelregler för de kommande 4 åren, men också en rätt tidskrävande process. Idag hörde min arbetsgrupp tre sakkunniga, imorgon ska vi höra två till.

Som avrundning på dagen traskade jag över till stadshusbacken för att se när Maria Alexandrovnas/Мария Александровна staty avtäcktes. Kom i samspråk med två ryssar som visade sig höra till skulptörens team. De var (berättigat) stolta över arbetet dom utfört under hans ledning. Vi pratade historia, politik - och diskussionen slutade med att de överräckte sin bok med skulptörens samlade verk som man kan påträffa lite överallt i Ryssland och Europa. De passade också på att visa hur statyn nu står exakt i linje med von Knorring-bysten och Julius Sundbloms staty vid torget. Statyn känns både inhemsk och exotisk på samma gång. Och helt rätt att vi bejakar våra rötter. Tack, S:t Petersburg för den gåvan! Hoppas vi ålänningar kan komma på något minst lika klockrent att skänka till "staden på Nevan" i framtiden.

Första dan på jobbet

Igår var officiellt min sista dag vid Europaparlamentet, idag min första riktiga dag som lagtingsledamot. En dag fylld av glädje, stämning och starka intryck. Det enda jämförbara jag upplevt var mottagningen på Finlands ständiga representation i Bryssel, då vi äntligen fick upp Ålands flagga bredvid Finlands. Då min kollega Erika Janson på något mystiskt sätt fick alla närvarande att stämma in i "ålänningens sång".

Dagen började med kostym, överrock och hatt. Då jag skulle plocka ner hatten ramlade ett litet grattis-kuvert ur hatten. Det var min framsynta fästmö som köpt ett par svarta handskar. Tack. Väl framme i lagtinget förrättades talmansval, varefter promenerade vi till lagtingsgudstjänsten i S:t Görans kyrka. Vi hann bara traska 20 meter så mötte vi första Anders Wiklöf med hund (joo häj joo!). Just i det ögonblicket kändes det nog att nu är man på Åland.

Sen var det dags för lagtingsgudstjänst, med presidenten närvarande. Kyrkoherde Mårten Andersson höll i trådarna på gudstjänsten - och gjorde det bra. Kändes som att både psalmer och ord var utvalda med omsorg. Gudstjänstens absoluta höjdpunkt var Matilda Koskinens fiolspel som var så fenomenalt att mången ledamot höll på att ramla av bänken. Det finns unga, begåvade och skickliga musikanter som liksom tar i så det knakar och gör fortissimo till fortefortissimo. Det gjorde inte Matilda som spelade inlevelsefullt med djup, återhållsam känsla. Då jag berömde henne efteråt dök Sveriges före detta FN-sändebud Jan Eliasson upp bakom min rygg och stämde in i berömmet. Bara att ta till sig, Matilda! :)

Nu var det hög tid för Tarja Halonen att öppna lagtinget. I sitt tal betonade hon att självstyrelsen bör utvecklas "rejält och öppet" och underströk sitt personliga engagemang för Åland. I sitt svarstal betonade talmannen sjöfartens betydelse för Åland, och hur Finland och Åland gemensamt kunde bli internationellt ledande inom området. Efter talen bjöds på kaffe och tårta. Satte mig med Axel Jonsson (Åf), Annette Holmberg-Jansson (M) och Petri Carlsson (M). Hade riktigt trevliga diskussioner. Nyan frågade hur det känns. Jag svarade "glädje". Under de kommande 4 åren lär säkert finnas tider då det kommer att kännas motigt, men just den här dagen är till för det nyvalda lagtinget att glädjas.

Plötsligt knackade Johan Ehn på ryggen och sa att "Annette Gammals vill tala med dig". Undrade lite smått vad lagtingets kanslisekreterare kunde tänkas vilja. Tog mig förbi tre nitiska och skeptiska säkerhetsvakter ("jag jobbar här") för att komma till hennes kansli, där hon överräckte "Ålands lagsamling 2008" - som alla nyinvalda tydligen fått. Detta ögonblick var nog i sin anspråkslöshet ett av dagens högtidligaste.

Stack mig in på ett superkort plenum, där veckans kommande plenum kungjordes. Därefter bevägade jag mig vidare till Fredinstitutets internationella konferens om Ålandsexemplet, där jag fick den stora förmånen att träffa professor Markku Suksi som jag studerade offentlig rätt för i Åbo.

Hörde ett tänkvärt föredrag av Elisabeth Nauclér om Ålandsexemplets relevans på Balkan och ett av Per Stenbäck som talade om Ålandsexemplets marknadsföring internationellt. Men så var det dags att åka till Jomala och äta middag med familjen. Och här är jag nu. Medveten om att imorgon ska det arbetas stenhårt med kommande regerings regeringsprogram. Och om att det tidvis kommer att bli allt annat än medvind.

Men ändå, sällsynt nöjd och tacksam för denna dag.

250 tack

Först och främst: Ett enormt tack till var och en av er 250 som nu gett mig förtroendet att representera er i lagtinget. Det blev ett kanonval, både för partiet och för mig personligen. Moderaternas röstetal gick framåt med hela 47%. Våra mandat blev "dyrast" av alla: 452 röster per mandat för moderaterna, medan motsvarande siffra för (s) var 403 röster per mandat.

Under kampanjen besökte vi varendaste en av Ålands 16 kommuner. Vi delade ut ca. 108 kg bananer under en och en halv månad. Jag har känt av ett starkt stöd från fältet och fick det bekräftat igår då jag blev invald som den 11:e av lagtingets 30 ledamöter. Det har varit ett av de gladaste dygnen i mitt liv, samtidigt finns ett stråk av allvar i bakgrunden.

För vi har fyra tuffa år framför oss, oberoende av vilka partier som kommer att regera. Föregående regering fick den ekonomiska krisen och krympande klumpsumman i famnen. De hanterade det enligt bästa förmåga. Delvis med framgång, men delvis blev arbetet på hälft. Alla tecken i skyn talar nu för fortsatt ekonomisk nedgång och fortsatt minskning av landskapsintäkterna. Det här betyder att Åland behöver en handlingskraftig landskapsregering som klarar av att få landskapets budget i balans, skapa tillväxt och långsiktigt arbeta för ekologisk hållbarhet.

Men allt är inte bara allvar: Vår utökade lagtingsgrupp höll sitt första sammanträde idag. Visst pratade vi en del allvar, men det var mycket glimten i ögat och mycket nära till skratt. Det är viktigt och behövs, för att vi som lag ska kunna göra ett gott jobb. Jag sov inte många timmar i natt, men det visade sig stämma också för de andra i gruppen (även om vissa skyllde på jet-lag... )

Ett särskilt tack till alla Er som jag mött under studiebesöken och frivilligarbetet. Tack för att ni med kort varsel öppnat upp er verksamhet och tålmodigt förklarat vad den går ut på och var utmaningarna finns. Dessa erfarenheter är enormt värdefulla, när vi nu inleder arbetet vid Ålands lagting.

Slutspurt

Idag blir det kaffediskussion med de ca. 16 småföretagare som är hyresgäster på GE-villan. Ålands näringsliv frågade tidigare vad jag vill göra för småföretagarna, svarade jag att jag vill anställa en projektbunden "företagslots" för EU-medel, som får till uppgift att 1) vara företagarnas kontaktperson med myndigheterna och 2) göra en förteckning över byråkratiska hinder som beslutsfattarna sen får till uppgift att ta bort. Ska bli intressant att höra vad småföretagarna tänker om det.

Lagom till fredagsfikat (15-17) dyker vi Moderater upp med "närproducerade" chokladbollar på Torggatan. Chokladbollarna är dock begränsade, så först till kvarn får först mala... Vi tar gärna en pratstund om hur Åland bör styras under de fyra kommande åren. På lördag kan man träffa moderater både i Godby och i Mariehamns centrum 11-13. Därefter finns vi på Ålandstravets säsongsavslutning, som börjar ca 15.00.

På söndag kommer vi att respektera valfriden och inte föra någon kampanj. Det är då det är dags för dig att i lugn och ro säga ditt om vilka människor du vill att ska styra Åland under följande fyra år. Det finns de som inte röstar alls. De röstar i praktiken på "soffliggarpartiet", det enda parti som med säkerhet aldrig levererat någonting alls. Det enda parti som aldrig inte lyft ett finger för att göra något åt sophantering, knark, krisande kommuner, eller fallererande tillväxt.

Så, när du röstar: Lägg din röst med glädje och stolthet över att du tar ansvar för våra gemensamma frågor. Vi behöver så mycket vettiga människor som möjligt i lagtinget, så din röst har betydelse.

Med vänlig hälsning,

Wille Valve,
Nummer 201

Tonårsfylleri. Alla överens?

"Drogdebatter brukar var rätt förutsägbara", konstaterade en bekant. Han tillade att alla partier tävlar i att överträffa varandra i slagord om "kriget mot narkotikan" och "nolltolerans", utan att föreslå några praktiska lösningar. Håkan Franssons föreläsning sticker ut i mängden. Den var något så ovanligt som en praktisk vägledning om hur man utrotar ungdomsfylleriet i en kommun, såsom man gjort i Öckerö. Presentationen var väl underbyggd, övertygande och tog avstamp i Öckerö kommun som i medlet av 90-talet hade mycket mer tonårsfylleri än Sverige i övrigt.

Franssons teser är:
1) "Vi är övertygade om att om alla vuxna i en kommun bestämmer sig för detta så är problemet med ungdomsfylleriet snart historia."
2) "Alkohollagen syftar till att ingen under 18 år ska komma i kontakt med alkohol, men detta är en lag som inte efterlevs i någon av Sveriges 290 kommuner." Här drog Fransson en parallell till 15-åringar som kör bil. Det är på något sätt lätt för föräldrarna att fördöma - varför ska det då vara svårare att hålla på 18-årsgränsen för alkoholintag? Det är det inte.
3) Unga som brukar mycket alkohol har lägre tröskel för att börja röka, testa på cannabis och så vidare. Föga förvånande och bekräftas av nästan alla som arbetar med frågan.

Vad är nyckeln - eller nycklarna? Föräldramöten, där alla föräldrar kommer överens om att det inte är OK att barnen driker alkohol för 18 årsgränsen. Föräldramöten där man föräldrarna kommer överens om att ange varandras barn om man stöter på dom rökande eller fulla. Nu kanske någon lärare invänder: "Men det är ju föräldrarna som inte kommer som är problemet!". Och det är här som "Kronobergsmodellen" kommer in. Om polisen påträffar berusade minderåriga under helgen så häller man ut spriten, meddelar föräldrarna och stämmer möte i socialarbetares närvaro på måndag. Mycket effektivt. Lär ska funka "i teorin" på Åland idag.

Franssons råd var konkreta, realistiska och går att förverkliga. Det vi politiker behöver göra är enligt Fransson att vara engagerade i frågan och prioritera en drogsamordnare för hela landskapet. Och vi behöver tydlig, överskådlig statistik från ÅSUB över hur mycket det sups i de åländska högstadierna. En drogsamordnare kostar och innebär att vi måste prioritera bort något annat. Men om vi får rätt människa som samordnare kommer det att spara samhället mycket i missbrukarvård, psykiatri och socialtjänster.

Varje år - eller månad - som ett barns alkoholdebut kan skjutas framåt är "hemåt" för hela samhället.

Frivilligarbete & studiebesök

Frivilligarbete
- Krattat algsörja 2 timmar (26.8)
- Klippt Överby dagis gräsmatta 6 timmar (28.8)
- Diakoniarbete 3 timmar (8.9.2011)
- Hungerdagsinsamling 2 timmar (16.9.2011)
- Emmaus-packning 3 timmar (19.9.2011)
- Matbanken den 2,5 timmar (6.10.2011)
Totalt: 18,5 timmar frivilligarbete.

Studiebesök
- Överby dagis
- Potatisplockning med Finströmbonde
- De gamlas hem
- ÅHS vuxenpsykiatri
- Ålands vatten
- Allwinds Ab (Ålands vindkaft)
- Ungdomsgården Tvärsan
Inga timmar räknade.

Insikter från frivilligarbetet? Att otroligt mycket kan göras med frivilligarbete. Friviligarbete kan vara nödhjälp, protestaktion och gemenskap. Andra insikter är att det finns fattiga människor på Åland som "ramlar mellan stolarna". Att det finns kommunal verksamhet som funkar bra och mindre bra. Att det är en förbaskat bra idé att stöda Matbanken. Och att det tar hårt på krafterna att packa en långtradare - eller klättra upp i ett vindkraftverk.

Mitt budskap är att vi politiker måste stå i direktkontakt med den verklighet vi fattar beslut om. Det är vårt ansvar att vara kunskapssökare, så att besluten blir så vettiga som möjligt. Och det är stor skillnad på teori och praktik. På Europaparlamentet har jag arbetat med modeller för hur EU:s fiskeripolitik och skogsbestånd ska förvaltas, diskussioner om hur Östersjön ska renas, kalkyler för vindkraftsstöd. Debatten är viktig, men man får helt andra insikter då man står ombord på en fiskebåt som berörs av fiskekontrollförordningen.

Alltså: Fram för politiker som tar sig tid att göra studiebesök och vågar ställa dumma frågor. Det är enda sättet att få reda på hur det egentligen ligger till. Ingen politiker kan kunna allt i dagens snabba och kunskapsbaserade samhälle, men vi kan minimera vår okunskap. Därför kommer jag att fortsätta med studiebesöken också om jag blir invald i lagtinget. Men oberoende av hur det går i lagtingsvalet 2011, så sätter jag stort värde på alla möten jag haft under valkampanjen och på varenda liten insikt. En extra krydda var att kampanjen uppmärksammades också utanför Ålands gränser, i tidningen Västra Nyland.

Tack alla ni som tog er tid att sätta er ner och förklara vad det riktigt är ni gör och vad det betyder. Ser fram emot att samarbeta med Er också i framtiden!

Kostnadseffektiv hemspråksundervisning

Tack Sirpa Eriksson för insändaren om hemspråk. Du är på rätt spår. Vi har idag en ö med över 70 nationaliteter. Det innebär att vi har en enorm kulturell kompetens som vi inte tar till vara.

Hemspråksundervisningen i Sverige har fått utstå kraftig kritik från lärarnas riksförbund, sfi-lärare och t.o.m. litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström. Främst för att det fungerar dåligt och inte gett någon förbättring i svenskkunskaperna, men också för att det är en dyr lösning. I Köpenhamn lades hemspråksundervisningen ner, efter att man inte sett någon förbättring i kunskaper. Det finns dock exempel på hur hemspråksundervisning kan arrangeras på ett kostnadseffektivt sätt. Ett är hemspråk på webben som provats i Ljusdal. Ett personligt exempel: På rödakorsgymnasiet RCNUWC fanns 82 nationaliteter och alla fick studera sitt modersmål (ryska, finska eller amhariska) genom något som kallades "self-taught". Man fick välja litteratur på sitt eget modersmål som man därefter skulle analysera, skriva uppgifter om och tentera under ett år. Proven skickades sen till I.B.-lärare i världens olika hörn för rättning. Det funkade bra, men ställde rätt stora krav på elevernas studiedisciplin.

Den största praktiska utmaning är att garantera ett minimum av jämlikhet - det ska inte spela någon roll om du har finska, farsi, urdu eller litauiska som modersmål. Om vi lyckas hitta en kostnadseffektiv lösning på det, då har vi gjort Åland en stor tjänst.

Vindkraft!

Det här är vad man ser från toppen av vindkraftverket Fortuna i Knutsboda - en av fyra vindkraftverk. Vindkraftverken drivs av Allwinds Ab, som är Vindkraftsbolaget med stort "V" på Åland. Efter den 1 januari 2011 överfördes all operativ verksamhet från Ålands Vindenergi Andelslag, Ålands Vindkraft Ab och Leo Vind Ab under samma tak, till Allwinds Ab. Det är alltså dom som är vindkraften på Åland. Allwinds gör mer än att bara sälja el till slutkunder på Åland: De projekterar, bygger och underhåller vindkraftverk. Och Båtskärsprojektet har gett dem världsunik spetskompetens om semi-offshore-platser.

Först träffade jag Allwinds vd, Henrik Lindqvist. Han gav en genomgång av den åländska vindkraftens historia - sen var det dags för frågor. Hörde mig för hur det går med det s.k. feed-in systemet som Åland fortfarande inte är inkopplat till. Landskapsregeringen jobbar på med detta, och det finns möjligheter att det kan sluta väl. Härifrån var steget inte långt till Finlandskabeln. Taket för lokalt användbar, åländsk vindkraft börjar vara nått. För att den åländska vindkraften ska kunna expandera behövs den nätverksstabilitet som Finlandskabeln ger. Kabeln ger också större möjligheter att exportera vindkraft österut.

Idag stod de 21 vindkraftverken för 23 % av Ålands elbehov. Men det varierar kraftigt. Därför behöver vi tills vidare annan elkraft som "uppbackning". Vindkraften är ett fantastiskt komplement, men inte (ännu) universallösningen.

Den bisarraste delen av den åländska vindkraftens historia är kanske Båtskärsprojektet. Det innovativa projektet hade lyckats väcka så mycket intresse i EU att man var beredd att gå in med 3 miljoner euro för att investera. Men de åländska politikerna vågade inte utarrandera området, eftersom det vuxit till sig en opinion om att vindkraftverken stör fågellivet, förstör utsikten och så vidare. Så man var tvungen att tacka nej till 3 miljoner euro från EU till ett nydanande projekt. Men finns det en vilja, så finns det en väg. Idag står Båtskärsmöllorna där, finansierade med privat kapital. Idag vet vi också att en del sjöfågelarter gillar att häcka vid vindkraftverkens fot, eftersom örnarna håller sig undan från bladen.

Kan man köpa vindkraftsel från Allwinds? Ja, flera åländska företag har köpt grön el genom certifikat från bolaget. Det är bara att ta kontakt.

Så var det dags att ta sig till vindkraftverket Fortuna. Min kropp kommer nog aldrig att glömma hur det kändes att klättra hela vägen. Nästan alla som klättrar upp för ett vindkraftverk gör samma misstag första gången: Man belastar armarna istället för att bara belasta benen. Resultatet är att man blir helt utpumpad halvvägs. För säkerhets skull hade vi bergsklättrarutrustning på och satt fast i en vajer med fall-lås.

Uppe i själva kraftverket var det hett. Men förbaskat fin utsikt. Fick ta emot en enorm mängd information om kylsystemen och växelsystemen, generatorer och vridmekanismer. Vesta och Enercon. Bra att jag fick det skriftligt. En viktig insikt var nog att vindkraft inte kan fungera som reservkraft, eftersom kraftnätet (i det här fallet gasturbinen i Tingnsbacka) inte tål de variationer som vindkraften medför (större variationer än 4 MW)

Tips: Om du vill veta mer om vindkraft, så har Åland 24 nyss gjort ett program med Lisa Bergkvist (Var kommer elen ifrån?), som snart borde dyka upp här under "Uppdraget". Allwinds arbete har också nyligen uppmärksammats av svensk vindenergi i en artikel i tidningen Vind som du hittar här

Perspektiv från Saltvik

Idag var det då dags att besöka den 16:e av Ålands 16 kommuner - den gamla, åländska kulturbygden Saltvik. Först till Matkroken i Västra Saltvik. Denna gång dels för att möta väljare, dels för att visa stöd för Saltvikslistan. Listan är ursprungligen ett samarbete mellan liberaler och moderater i Saltvik. De fokuserar prestigelöst på Saltviks bästa nu och in i framtiden, oberoende av partifärger.

Sedan kom Katrin Sjögren (Lib), Mats Perämaa (Lib), Viveka Eriksson (Lib) och Roger Eriksson (Lib) förbi. Då hade vi plötsligt 15 politiker per förbipasserande väljare på plats. Detta lät sig inte väljarna avskräckas av, de kom modigt fram och provade Saltvikslistans hemmagjorda munkar. Det blev flera goda diskussioner med liberalerna om framtida samarbetsmöjligheter. Att som Barbro Sundback (s) påstå att Lib och M "håller på att krypa upp i famnen på varandra" är att ta i rejält, men en god grund för diskussioner finns.

Fortsatte resan till Östra Saltvik. Bredvid Strömma-kurvan (den magiska gränsen mellan Östra och Västra Saltvik) fick jag syn på den här finurliga valreklamen för Gerd Danielsson, nr. 507 på Saltvikslistan. Ser ut som att någon brutalt begravt en bil, men det är bara bakre karossen som vridits så att det ser ut som att en bil sticker upp. Finurligt och väcker definitivt uppmärksamhet!

I Östra Saltvik fanns Åländsk Center på plats. Vi hade en lång diskussion om Ålands framtida kommunstruktur. Själv är jag övertygad om att vi åtminstone måste titta på alternativ till dagens struktur med 16 kommuner och 10 (?) kommunförbund. Några av Centermedlemmarna höll med om att kommunförbund kanske inte är smidigaste lösningen, men de tyckte att det måste finnas konkreta vinster med att samordna. Här är jag inne lite på samma linje. Det viktiga är inte om en tjänst är producerad av en av de 16 kommunerna, av ett kommunförbund eller av landskapet. Det viktiga är att det funkar: Att ens anhöriga får plats på De gamlas hem och att ens barn får plats på dagis. Det är kvalitén på servicen som ska avgöra i diskussionen om hur många kommuner och nivåer vi ska ha.

Fortsatte till Godby för att backa upp Moderaternas och De Obundnas gemensamma lista i Finström. På plats fanns Åke Mattsson (M), Sarah Holmberg (M) och Johanna Grönlund (Obs). Det blev en lång diskussion om tandvård med en väljare. Jag hör till dom som anser att sossarnas förslag om samma allmänna tandvård som i riket nog behöver tänkas igenom en gång till. Flera utredningar visar att systemet funkat dåligt: Det har lett till långa tandvårdköer i kommunerna, större regional obalans mellan kommunerna och - värst av allt - barn- och ungdomstandvården har nerprioriterats i hela landet, vilket har lett till "fixarpolitik" och tillfälliga lösningar inom barntandvården efter 2005. Däremot är jag helt öppen för att gå igenom den tandvård vi idag har på Åland och se över de kategorier som idag har behov av allmän tandvård på Åland.

Ha en riktig skön helg - och glöm inte att rösta, hälsar kandidat 201.

Hemkört

I början av kampanjen hade jag tänkt att inte bränna något krut alls på vägskyltar. Vägskyltar är mest irriterande, något som har blivit lite av en negativ snackis. Med ett enda undantag: Roger Slottes (c) naivistiskt fingermålade skyltar i Jomala.

Men: Efter att medlemmar i Regnbågsfyren gett positiv feedback på den "hemkörda" reklamen ovan, blev det bestämt att en enda skylt skulle sättas upp, bredvid gångbanan invid Sparhallen.

Originalet är klippt, skuret, klistrat och målat. Själva skylten 100% hemmasnickrad av gamla brädbitar från garaget. Men EN sak är inte riktigt "hemkörd" och det är själva affischen som, av praktiska skäl, måste tåla regn. Men varsågoda Regnbågsfyren/fyran: denna enda skylt som ingår i valkampanjen har inspirerats av er.

Syns på Torggatan kl. 15-17!

Ser du framåt?

Idag hade jag förmånen att möta väljare utanför Varuboden i Möckelö. Varuvagnsmynten var med, tillsammans med en valsak som tills vidare har varit hemlig. De 300 varuvagnsmynten tog slut på en och en halv timme. Och det var riktigt givande diskussioner: Om gränshinder, EU:s momslagstiftning och vikten av att du som inflyttad ska kunna känna sig välkomnad på vår holme.

Den andra valprylen är alltså en vit isskrapa med texten "Ser du framåt?". Det är inte bara för att vi har kallare tider framför oss och att många snart behöver skrapa rutorna. Det offentliga Åland har idag ett stort underskott som vi måste hantera, om vi inte vill att vår ekonomi ska gå "den grekiska vägen". Men vi kan inte heller stirra oss blinda på siffrorna. Vi måste också våga blicka framåt: Miljöanpassa fiskodlingarna för att eliminera fosforutsläppen. Investera i skärgården för att vända den nedåtgående befolkningsutvecklingen. Skapa tillväxt som i sin tur skapar välfärd för Åland. Vi kan inte bara fokusera på här och nu, nästa regering måste se framåt.

De sista isskraporna dyker upp på Torggatan imorgon, fredag, kl. 15-17. Tills dess: Allt gott!

Dags att handla!

Ett känt irritationsmoment i stora affärer, är då man kommer in i affären och plötsligt upptäcker att man inte har ett 1-euros mynt eller 50-centare till kundvagnen. Idag slapp alla Sparhallen-kunder tänka på det, tack vare den här:

Fyllde alla kundvagnar till höger med myntet. Åtgången var god, reaktionerna övervägande positiva och nyfikna.

Och vad är budskapet? Jag vill under nästa period arbeta hårt för att riva gränshinder mot Sverige och andra EU-länder. Jag har arbetat mycket med frågorna under tiden vid Europaparlamentet och jag vill se ännu fler nyheter som den här. En stor del av de nordiska gränshindren är redan idag identifierade och finns samlade i en stor katalog. Det som saknas är handlingskraft. Det är dags att handla. Också utanför Åland. Myntet funkar både i Sverige och i euroländer. Ena änden är ett 1-euros mynt, andra delen en 10-krona.

Varuvagnsmyntet finns i begränsad upplaga. Om du är intresserad, är det bara att ta en tur förbi Sparhallen ikväll, eller komma förbi S-market i morgon 16-18 då jag delar ut det och en annan valsak - med ett helt annat budskap.

Självstyrelsepolitisk debatt med Åf

Den självstyrelsepolitiska debatten med Åf som värd var en av denna valrörelses mest underhållande. Det blev lite metadebatt över det hela, då partiledarna (och en partisekreterare) började kritisera de åländska mediernas brist på djuplodande journalistik, en tilltagande snuttifiering och att lagtingsledamöterna sällan får cred för sitt långsiktiga hästarbete, men en massa kritik för någon enskild slarvig formulering. Samtidigt skrev Ålandstidningens journalister så pennan glödde. Det blev snudd på brittisk humor när Janke Berglund (c) sakligt konstaterade att han under sin tid som journalist rapporterat från lagtingsdebatterna i tre mandatperioder och att "tidningarna nog faktiskt skriver ungefär vad politikerna säger".

Kvällen tog avstamp i en presentation av Folke Husell, där han visionerade kring allt vad Luxembourg, Jersey och kanalöarna kunnat åstadkomma inom bank- och finansbranschen med egen behörighet. Han efterlyste framför allt mera finurlighet och nytänk, men drog också en lans för åländsk sjöfartsutbildning som, enligt honom, kunde bli "ett åländskt Harvard". Det som det var lättast att hålla med Folke om var att beslutsfattarna behöver höra branschfolk för att fullt ut se alla möjligheter och fatta vettiga beslut. Under debattdelen betonade Johan Ehn (M) att mycket av nytänket kunde riktas mot hur vi kunde använda den redan befintliga behörigheten smartare. En del av debatten handlade om hur förtroendet för den åländska politiken kunde stärkas. Om vi t.ex. inte klarar av att hålla den offentliga ekonomin i skick, hur ska vi då klara av ännu mera behörighet? Och hur kommer det sig att en summa på 100 miljoner kan godkännas utan nästan någon debatt alls, medan en summa på 20.000 euro kan debatteras sönder?

Mycket bra frågor. Skulle nog inte skada om vi politiker funderade mer på dem.

Rapport från Ålands Vatten

Varje politiker som har en seriös ambition att arbeta för en renare Östesjö måste möta dom som arbetar med att rena vatten varje dag. Anser i alla fall jag. Därför blev det idag ett studiebesök till Ålands Vatten. Vi blev varmt emottagna av planeringsingenjören som betonade att de flesta halvkassa beslut kommer till pga ren och skär okunskap, vilket kan botas med något så enkelt som ett studiebesök.

Bolaget Ålands Vatten Ab har inget att göra med att din vatenräkning är högre än i grannkommunen - de renar vatten och säljer det för samma (billiga) pris till alla kommuner. Därefter säljer kommunen vattnet vidare till dig och sätter sitt "eget pris" på vattnet. Ålands Vatten ansvarar för stamnäten ut till kommunen, men resten av vattennäten ansvarar kommunerna för. En exceptionellt stor vattenförbrukare på Åland är Chips Ab, som har ett eget "stamnät" fram till fabriken. Trots att de återanvänder en del av sitt vatten går det ändå kopiösa mängder vatten till Chips Ab.

Ålands Vattens närhistoria saknar inte dramatik. Under 70-talet började Långsjön att se ut som skit. Bokstavligen (se sida 3 i historiken). Andelsslakteriets avloppsvatten hade runnit orenat ner i Ålands viktigast vattentäkt, Grelsby sjukhus' avlopp hade runnit rakt ner i sjön. Kräftorna dog bort och fiskarna dog nästan. Långsjön var ett enda stort grönt klägg och i jubiléumsskriften från 1980 konstaterades kärvt att "Om vi på Åland vill ha gott och luktfritt vatten måste avloppsutsläppen till vattentäkterna elimineras"

Så vad gjorde man? Man började testa för att se om man kunde klura ut ett sätt att vända trenden. Det fanns ingen "grandios plan", snarare var det "trial and error" som gällde. I början av 80-talet arbetade Ålands vatten stenhårt för att förbättra vattenkvaliteten i vattentäkterna. Men det första försöket med att lufta vattnet i Långsjön slog fel. Nu började man få opinionen emot sig, och en del började t.o.m. beskylla Ålands Vatten för Långsjöns förnedringstillstånd. Det andra försöket lyckades, men det tog 10 årinnan man visste att syresättningen hade fungerat. Så hur är läget idag? Oroväckande.

pH-värdet och COD-talet sjönk stadigt ända fram till år 2002, men har börjat vända uppåt igen 2002-2010. Värdena kombinerade pekar på att övergödningen håller på att komma igång i vattentäkterna igen. Ingen panik, men ökningen finns tydligt där. Varför? Finns inga entydiga vetenskapliga belägg, men det spekuleras om att det är det högeffektiva jordbrukets långsiktiga verkan - trots att jordbrukarna följt anvisningarna, dikat åkrarna så att vattnet inte ska rinna åt "fel" håll så har det ändå långsamt-långsamt runnit fosfor till vattentäkterna, över en lång tidsperiod. Det här måste vi politiker notera.

Besöket var enormt intressant. Förutom att vi fick se ozonanläggningen, UV-strålningsapparaturen och sandrenarna fick vi också en liten inblick i den omfattande byråkrati som verksamheten dras med. Gränsvärdena fastställs i Helsingfors, men en omfattande rapportering sker till Bryssel. Torts sin omfattning verkar den här rapporteringen tjäna ett visst syfte, då det underlättar europeiska jämförelser av vattenkvalitet. Ålands Vatten är dessutom något av en föregångare inom vattenreningen - som var ett av de första ställen med ozonrening.

Avslutningsvis: På gårdagens miljödebatt ansåg vissa debattörer att vi ska gå åt dom "stora miljöbovarna i Östersjön", inte "jaga smått". OK. Dom stora miljöbovarna är idag vi ålänningar som tack vare fiskodlingen släpper ut ungefär lika mycket fosfor i havet som hela Stockholms stad. I ett bredare Östersjöperspektiv är det inte fiskodlingen, utan jordbruken som är den stora miljöboven.

För att citera min kollega Kille Williams (M):
"Hur ska man förklara att lilla Åland släpper ut lika mycket fosfor som hela Stockholms stad till stor del beroende på en näringsgren som sysselsätter cirka 70 personer?"

Bara att kavla upp ärmarna.

Erfarenheter från ÅHS vuxenpsykiatri

Under senaste veckan har jag haft ÅHS vuxenpsykiatri som studieobjekt. Har talat med patienter, psykologer och träffat företrädare för ÅHS vuxenpsykiatri. Här är några av slutsatserna:

- En fungerande vuxenpsykiatri kan idag vara den avgörande skillnaden mellan en arbetsför och en sjukskriven, mellan ett fungerande liv och ett kraschat. Det totala antalet besök på ÅHS vuxenpsykiatriska mottagning ökade från 3500 till ca 8000 mellan 1990 och 2011. Antalet tjänster har i stort hållits på samma nivå. Vuxenpsykiatrin har klarat detta genom interna omfördelningar och omprioriteringar. Förresten: Från 3500 till 8000 besök per år, för en befolkning på 28.000. Det säger något om den roll som ÅHS vuxenpsykiatri spelar för det åländska samhället idag.

- Vissa av vuxenpsykiatrins behov är uppenbara redan idag. Det behövs en förstärkning av psykiatrin på primärvårdsnivå, socialkuratorer som hjälper klienter att själva få kontroll över sin ekonomi och en läkartjänst. Men, för att göra en långsiktig och rättvis politisk bedömning av behoven bör vi ta hänsyn till flytten och låta verksamheten på den nya kliniken komma igång först.

- I en insändare i Nya Åland påstods att det kan ta upp till 10 veckor att få en tid. På grund av flytten har det dock tagit ännu längre än så. I september fanns det de som tagit kontakt i mars och ännu inte fått vård (dessa hade dock varit på bedömningsbesök och en del gett sitt samtycke till att vänta).

- Rutinerna för bedömning av patienters vårdbehov har setts över. En patient som tog kontakt år 2007 fick frågan "om det är akut". Om det var akut skulle han ha fått tid direkt, om det inte var akut skulle det ta 10 veckor. Därefter fick han den ledande frågan "är du till fara för dig själv eller din omgivning?". Han svarade då att han kanske var det och fick tid direkt. Idag behöver inte patienter ställa diagnos på sig själva på det här sättet, de får direkt ett besök hos bedömningsteamet som fattar beslut om vidare åtgärder.

- Privata alternativ innebär förstås möjligheter, men för den offentliga vuxenpsykiatrin är det en av de största utmaningarna. En del högutbildad personal inom psykiatrin arbetar idag hellre privat, då de kan arbeta när de vill, få mer betalt och mera frihet. De får kunder som hellre betalar än väntar i 10 veckor på en tid. Det här kan på sikt leda till en ohållbar situation som den i Vasa, där man idag har 55% obesatta läkartjänster inom psykiatrin. Inom psykiatrin pågår en kontinuerlig diskussion om var gränsen mellan den offentliga och den privata psykiatrins uppgifter går: Hör t.ex. botande av flygskräck verkligen till samhällets uppgifter, om det hindrar dig från att åka på semesterresa?

Den offentliga vuxenpsykiatrin är en av samhällets grundstommar. Den har också betydelse för barn- och ungdomspsykiatrin. Då en förälder vårdas, kommer det också barnen till godo. Det ligger i allas intresse att den offentliga psykiatrin fungerar och det är dags att prioritera den under nästa mandatperiod.

Grattis, miljöminister Lena Ek!

Idag kom nyheten om att europaparlamentariker Lena Ek (C) utsetts till Sveriges miljöminister. Det här är goda nyheter för Åland, vars politiker samarbetat med Ek i flera forum. Under mina två år vid Europaparlamentet, har vi flera gånger samarbetat med Lena Eks kontor - i fråga om timmerdirektivet, skogsgrönboken och i miljöfrågor. Jag känner Lena Ek som en utåtriktad människa med vettiga värderingar. Hennes utnämning bådar gott för alla ålänningar som vill se ett aktivt, internationellt Östersjösamarbete, gärna med Åland som mötesplats.

Men innan vi tar oss an detta bör vi, ärligt talat, först sopa rent framför egen dörr - och kraftigt reducera våra egna fosforutsläpp i Östersjön.

Nu har miljön en chans!

Vart fjärde år har vi alla möjlighet att göra miljön en tjänst. Gillar du rena blå fjärdar? Gillar du ren frisk luft? Gillar du gott vatten? Gillar du ekologiskt odlad mat, närproducerad mat? Tror du på jordvärme, bergvärme, solpaneler, vindkraftverk , biogas från fiskavfall, från kreatursgödsel, från avfall, som framtida energikällor? Tycker du att ett Åland där bilarna drivs med egen vindkraftproducerad el är en fin framtidsvision? Skulle du önska ett ”smart elnät” dit man även kan leverera egen överskotts-el till?
Då tycker du som vi.

Wille Valve (M) och Kille Williams (M)
201 och 202 i lagtingsvalet

Utbildningsdebatt på stadsbiblioteket

Från vänster: Erica Scott (Obs), Axel Johnson (Åf), Sara Kemetter (S), Sune Alén (Lib), Wille Valve (M) och Veronica Thörnroos (C).

Socialdemokraterna ordade igår en utbildningspolitisk debatt med svenska socialdemokraternas utbildningspolitiske talesman Mikael Damberg (s). Damberg höll en rapp presentation om vart han anser att svensk utbildning är på väg. Det saknades inte tjuvnyp mot utbildningsminister Jan Björklund (fp), men överlag var tonen konstruktiv. Flera saker som Björklund genomdrivit hade också socialdemokraterna gjort om de varit i regeringsställning. Det var lätt att hålla med Damberg i mångt och mycket - jag delar dock inte hans uppfattning om att betygssystem egentligen inte är så viktiga. Det är bara att föreställa sig ett totalt avskaffande av betygsystemet och de konsekvenser det skulle ha för grundskolan.

Efter Dambergs presentation inleddes debatten. För Moderaternas del framhöll jag att vi omgående vill avskaffa inkomsttaket för studiestödet. Om du klarar studierna, så ska du kunna arbeta så mycket du vill utan att AMS eller FPA kommer med kryptiska återbetlaningskrav. Det stjäl bara resurser i form av byråkrati och tjänstemannasvett. Det är också principiellt fel, då studiestödet redan beskattats med 10%.

För grundskolan lyfte jag fram den målträngsel som idag råder där, efter att många "tillsatsämnen" tillförts, utan att timresurser har tillkommit. Flera tillsatsämnen leder till stress för lärare och elever. Gymnasieskolan och dess periodisering skulle ha kunnat bli ett helt separat debattillfälle - jag är starkt kritiskt mot att många av de praktiska ämnena har "hackats sönder" av periodiseringen, men vi måste nu ge yrkesgymnasiet arbetsro och hjälpa dem att hitta formerna för sin verksamhet. Detta höll i stort hela panelen med om.

Jag vill se en mera självständig åländsk högskola. Idag fattas mycket av besluten på föredragning i landskapsregeringen. Det är stelbent och tunggrott och gör att Högskolan inte kan förverkliga sin uppgift som "spindeln i nätet" mellan näringsliv och utbildning. Här fick jag överraskande stöd från Ålands socialdemokrater, det bådar gott för framtiden.

Denna debatt hade kunnat bli hur lång som helst. Själva debatten igår var bra, eftersom den inte var onödigt konfrontativ - snarare försökte vi förena våra krafter för att komma på lösningar för framtidens utbildning.

Valturnén fortsätter... på fastlandet!

Läget nu är att vi besökt 15 av 16 åländska kommuner. Saltvik får påhälsning den 1 och och 8 oktober. Under nästa vecka ser det ut så här:

- Måndag-onsdag valtillfällen i Jomala och Mariehamn
- Torsdag 29/9, valmöte för Åboålänningar i Åbo kl. 20.30 på restaurang Blanko.
- Fredag-lördag. Finns i Vasa. Om du vill träffas och diskutera vad som är viktigt för dig i valet 2011, kan du ta kontakt på wvalve[a]gmail.com eller på 040-596 2929.

Korvgrillning med Åke Mattsson i Godby igår.

De gamlas hem

Problem med ledarskapet, förtroendekris och ännu mera problem. En bild av Harry Jansson (c) med rynkad panna. Det är ungefär mediebilden som tutats ut om De gamlas hem i Jomala. Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig då de ringde upp och meddelade att de gärna antar utmaningen om frivilligarbete och studiebesök. "Vi ska nog hitta på nånting för dig".

Fick en minnesbild av då jag pryade på kirurgiska avdelningen vid ÅHS. Bar patienter, tvättade och torkade patienter. Fick göra en del saker som jag efteråt var förvånad över att en 15-åring på prao får göra. Men lärorikt var det.

Dagens besök på DGH blev ett studiebesök. Först fick jag föra två klienter till terapi - en timmes spel och sysselsättning. Därefter ett på besök på fysioterapin och diskussion med klienterna. När läkaren kom och min guide gick på rond invecklade jag mig i en lång diskussion med en klient om livets stora frågor. "Man ska inga ha fler älsklingar än en, man orkar liksom inga med" och "Varför ska man hålla på och svära, när man kan låta bli? Det är ju liksom bara att låta bli". Sen var det dags att besöka nästa klient som pratade finska. Vi pratade länge. Hon var hjärtans glad över att kunna prata finska med någon. Hon verkade annars väldigt tillfreds med livet. En annan klient brukade förr tala finska med henne, men hon hade gått bort nu förklarade en vårdare. Fick veta att många av de anställda idag kommer långt bort ifrån - Vitryssland, Rumänien och så vidare.

En av vårdarna lyste upp när hon fick höra att jag sjunger i kör. Vips hade någon skrivit ut Tove Janssons "Höstvisa". Det var mycket uppskattat bland klienterna. "Sävel oli tuttu", låten var bekant konstaterade den finskspråkiga klienten. Efter sång och diskussion om livets allvar tog jag lunch med vårdarna. Fick en bra känsla av samtalet med vårdarna. Det var lätt att se varför de klienter jag talat med verkade tillfredsställda med hur det funkar på DGH. Vi pratade också ledarskapsfrågan som ventilerats mycket i media. "Men vi ger förbannat bra vård", konstaterade en vårdare. Det blev också mitt intryck.

Men allt var inte bara rosor. Fick också intrycket av att det fortfarande finns en del olösta frågor som har sin rot i "ledarskapskrisen". Inköpsbehov som det inte funnits pengar för, ingen vet riktigt varför. För en utomstående som bara varit på DGH en förmiddag är detta bara ett ytskrap. Svårt att avgöra vad som är orsaken och vad som är symptomet.

När det var dags att lämna DGH anmälde jag mig som frivillig ifall de kommer på något som behöver göras. "Du får gärna komma tillbaka och sjunga", svarade min guide.

Det ska jag lägga bakom örat. Vi syns!

Öppna upp vårt Åland!

Hade idag den stora förmånen att delta i partiutfrågningen på Svenska för inflyttade (sfi) på Medis. Det var väldigt intressant och kändes som en av de viktigaste debatterna jag deltagit i under valrörelsen. En av de största problemen som många inflyttade brottas med på Åland är att det inte finns några jobb. Ja, du läste rätt, det finns inga jobb. På Åland med 1,8 % arbetslöshet.

Anledningen är att jobben fördelas genom kontakter på Åland. Genom grannens pappas kusin till din svågers arbetskompis. Dessa arbetsplatser sållas ut och kommer aldrig till Ams, dit kommer, enkelt uttryckt, de arbetsplatser som din svågers arbetskompis inte ville ha. Som inflyttad möts du av en massa stängda dörrar - på ett Åland som påstår sig vara öppet och välkomnande. Jag tror att mycket av detta är på personlig nivå. Vi måste själva börja med att visa gott exempel.

Jag minns då jag fick höra att en Åländskägd lägenhet var ledig och tog kontakt, för att en bekants kompis var intresserad. Kompisen hade arabiskt efternamn. När lägenhetsinnehavaren fick höra det arabiska efternamnet fanns det plötsligt ingen lägenhet. Då spelade det ingen roll att personen ifråga var en skötsam samhällsmedborgare med bra jobb. Det här är inte bara politikernas eller AMS' uppgift - det är allas vår uppgift att öppna de stängda dörrarna.

Att öppna upp vårt Åland.

Lastning av container till Peru

9 arvetsvilliga medborgare dök upp vid 9.00-tiden vid Emmaus-gården. En förde bok över vad som lastades, minst två behövdes hela tiden som stuvare inne i själva containern hela tiden, medan övriga sex lastade in balar med kläder och bananlådor med husgeråd - i rätt ordning.

Först konstaterades dock att containern var förseglad med en plastbeklädd järnstump som inte gick att bända bort. Frågade en av de närvarande om han hade vinkelslip. Och det hade han. Låset var borta på ett huj. Och sen började lastningen.

Svettigast och tungast var att vara stuvare inne i själva containern. Klädbalarna väger multum och dom ska alltid petas så långt in som möjligt. Armarna kändes som spagetti efteråt, men andan var god. "De två sista metrarna är alltid j*vligast", upprepade min stuvarkollega gång på gång. Och han hade rätt. Dels är man som mest slut under de två sista metrarna, dels är det just då man behöver tänka hur man lastar för att det ska gå in. För in ska det.

Det blev tre arbetstimmar till för mig. Nu är den lastad - och fram till Peru kommer den i slutet av oktober...

Bonden är företagare!

Under veckan har det ramlat in flera förfrågningar om frivilligarbete. Har många gånger fått förklara att jag inte bokför frivilligarbete för privatpersoner, företag eller politiska partier. Däremot nog för föreningar, tredje sektorn och kommuner.

"Hur var det med primärproducenten potatisbonden. Är han inte företagare?", anmärkte en annan lagtingskandidat. Kollade upp detta - och visst tusan är han det. Han har eget företag med FO-nummer och allt. En mycket sund påminnelse om att bonden är företagare och inget annat.

Det betyder att jag plockar bort de 5 timmarna som jag arbetade för bonden och bokför det under "studiebesök". Studiebesök gör jag hos privatpersoner, företagare och det offentliga Åland. Inga timmar räknas dock för studiebesöken.

Här dyker jag upp under veckan:

onsdag 21/9 Sund kl. 17.00-19.00 Knallen café & livs
fre 23/9 Lemland kl, 16.00-18.00 Kea Market
lör 24/9 Eckerö, på internationella hundutställningen.

Välkommen att ta kontakt!

Hittills 18 timmar frivilligarbete...

...som fördelar sig såhär:

- Krattat algsörja 2 timmar (26.8)
- Klippt Överby dagis gräsmatta 6 timmar (28.8)
- Plockat potatis med Finströmbonde 5 timmar. (6.9.2011)
- Diakoniarbete 3 timmar (8.9.2011)
- Hungerdagsinsamling 2 timmar (16.9.2011)

Nästa projekt blir lastning av sjöfraktcontainer till Peru på Emmaus, måndag. Från och med måndag blir det också mera fokus på studiebesök för att öka förståelsen för hur vårt Åland fungerar. 10 av Ålands 16 kommuner besökta. Valkampanjen fortsätter!

Frivilligarbete i Västra Nyland (11.9)

"Ett tips
om en annorlunda valkampanj kan vi förmedla från Åland, där det blir lagtingsval i höst. Det är den moderata kandidaten Wille Valve som utmanar sina kandidatkolleger att ställa upp på frivilligarbete. Valve föregår med gott exempel, och meddelar i en insändare i Nya Åland att han redan har arbetat åtta timmar, han bokför noga vad han har gjort, krattat algsörja i två timmar, klippt gräset vid ett daghem, sex timmar. Han anmäler sig också som frivillig till allt från "hungerdagsarbete och klädpackning till medling på medlingsbyrån". Visst låter det präktigt när han dessutom tänker göra studiebesök för att möta dem som arbetar med vattenrening eller hållbar energi, men tanken är ju god. Om Valve är en god kandidat får de åländska väljarna avgöra, men att ställa upp och hjälpa till med ett och varje är ju alltid värt att uppmuntra. Frågan är om Wille Valve fortsätter med sina allmännyttiga insatser efter valet" (VN den 11.9.2011, s. 14)

Ingen är gladare än jag om politiker i Västra Nyland låter sig inspireras av detta inför följande kommunal- eller riksdagsval. Frivilligarbetet får mig att må förbaskat bra och flera undersökningar ger stöd för att du faktiskt mår bättre om du gör lite frivilligarbete varje vecka. Det är ett bra tillfälle för oss lagtingskandidater att visa att vi menar allvar med att vi vill göra Åland till en bättre plats. Jag vill för min del visa hur mycket det går att göra med frivilligarbete och varför det kan vara bra för samhället att minnas en rik tredje sektor som en en stor rikedom. Fortsätter jag med samhällsnyttiga insatser efter valet? Ja! Jag fortsätter med frivilligarbetet. Skulle kännas märkligt att inte göra det. Ända sen jag satte min fot i Jomala FBK:s oljemarinerade garage har jag haft ett engagemang för frivilligarbetet. Har därefter varit ungdomsledare i brandkåren, berättat om hungerdagen för högstadieklasser och gått igenom humanitärrättsutbildningar för att kunna dra kurser. Det har liksom blivit lite av en vana.

Nu till Kantarellen för mer frivilligarbete!

Skärgårdstankar

Nu har vi besökt alla åländska skärgårdskommuner. Några intryck:

De sex skärgårdskommunerna är olika. Kökar är inte Brändö, Sottunga går inte att jämföra med Föglö eller Vårdö. På sätt och vis har Geta och Jomala har mera gemensamt än vad två skärgårdskommuner har, bara för att det går en landsväg rakt in till stan från bägge. Det här betyder att vi behöver ta extra hänsyn till skärgårdskommunerna i varje samhällsreform. Ett tankeexperiment: Att slå ihop eller samordna alla faståländska kommuner till en gemensam, ny kommunal nivå skulle kunna ge flera direkta fördelar för utbildnings-, social- och miljösektorn. För en skärgårdskommun ser det annorlunda ut. Delvis ser man samma problem med att ens ärende kan avgöras av en socialnämnd, där en eller fem grannar sitter med. Men vad gäller samordningsvinsterna för servicen finns det invändningar.

Skärgården har särskilda behov, och dessa basbehov behöver garanteras för att en samhällsreform ska kunna bli en framgång i skärgården. En viktig pusselbit finns i att förbättra kommunikationerna i skärgården. Om inte vettiga kommunikationer finns, så är det svårt att alls prata samordningsvinster. Om det däremot finns vägbankar och en vajerfärja till skolan, då kan man börja diskutera. Vi Moderater vill på lång sikt investera 150-170 miljoner euro för att bygga kortrutt, vägbankar och vajerfärjor. Vi ser detta som en viktig pusselbit i att långsiktigt vända befolkningsminskningen som alla skärgårdskommuner utom Vårdö brottas med.

Flera skärgårdsbor har också lyft fram att de som arbetar i skärgården, t.ex. på skärgårdsfärjorna, borde betala skatt i skärgårdskommunerna. En av kommundirektörerna vi diskuterade med vill införa socialskyddsavdrag för företagen i skärgården, för att uppmuntra till företagande. Mycket av förslagen handlar om att få befolkningen att öka, för att uppnå en "självbärande massa". Det här är saker jag noga kommer att begrunda.

Allmänt taget har det gjort gott att besöka skärgårdskommunerna. Det känns inte som att ens perspektiv blivit mindre. Skärgårdsturnén har gett ovärderliga kontakter, input och insikter. För att hela det offentliga på Åland ska kunna dra åt samma håll räcker det inte med att skärgårdens kommundirektörer då och då besöker Mariehamn. Det skulle nog göra gott för många landskapspolitiker och -tjänsteman att arbeta i skärgården, eller bara förlägga fler möten till skärgårdskommunerna.

Fattig-Åland

Idag har jag stått öga mot öga med det fattiga Åland. De människor som faller mellan två stolar, mellan två system, eller som kanske inte ens finns enligt systemen. Det var en rätt omskakande upplevelse. Det finns fattiga människor på Åland, men redan där tar likheterna slut. Det är mycket olika människor: En del har så stora mentala problem att de har noll koll på sina liv, men ändå inte så stora problem att de anses vara till fara för sig själv eller sin omgivning. Så finns det människor som, av olika orsaker, är fullständigt ointegrerade i det åländska samhället. Somliga finns inte ens i systemen, andra har inte kommit in i dem för de begriper inget av dem. Vad kan vi politiker göra? Åtminstone dessa saker:

* Vi måste se till att vuxenpsykiatrin funkar. Vårt åländska samhälle har förändrats mycket de senaste åren och behovet av vuxenpsykiatriska tjänster är större än någonsin. Idag kan det hända att du får en tid efter 10 veckor om du beställer en från ÅHS. Det är inte OK. Som föreningen Reseda r.f. skrev i en insändare kan den psykiska vården ofta vara den avgörande skillnaden mellan en arbetsför och en sjukpensionär. Psykiatrin kan också lotsa vidare människor till andra tjänster, t.ex. kvinnovåldsjouren, Rädda barnen och medlingsbyrån. Jag kommer att göra ett studiebesök på ÅHS vuxenpsykiatri för att få en så klar bild som möjligt av läget, får återkomma till denna fråga.

* Det finns idag ett skriande behov av integrering. Det är ännu inget genomgripande samhällsproblem, men det finns några fullkomligt "integrationsfria" områden. Det finns människor som bor som i en bubbla och har minimal eller ingen kontakt med Åland utanför. Den senaste tiden har många av våra politiker ropat efter en ny integreringslag. Det är av största vikt att det här blir en bra, verklighetsförankrad lag som kan stöda människor att inkluderas i det åländska samhället.

* Då jag arbetade på medlingsbyrån återkom ofta förslaget om en vuxenlots, som skulle kunna stödja vuxna med olika problem att hitta tillbaka till samhället eller lotsa dem till den tjänsten de behöver. Om man har en lindrig mental störning kanske det är för mycket begärt att man ska kunna begripa FPA-blanketter eller fylla i utkomststöd. Hela vårt samhälle är uppbyggt kring den "upplyste medborgaren", inte kring dom som famlar omkring. Dessa "vuxenlotsar" finns egentligen redan idag i våra kommuner och kallas för socialarbetare. Här har jag inget konkret förslag ännu. Det känns frestande att säga att vi kavlar upp ärmarna och söker EU-stöd för vuxenlotsar. Problemet med EU-stöd är att det är tidsbundet till en mandatperiod och stödpengarna tar slut. Däremot kan det finnas ett frö till lösning i att samla alla socialarbetare under ett, åländskt tak (en socialkommun, tex. ) där t.ex. 5 av de 15 socialarbetarna är "vuxenlotsar" i praktiken.

Det var allt för idag. Dagens erfarenheter var rätt tunga, men jag skulle aldrig vilja vara utan dem.

Riv gränshindren!

Prova att ladda ner en film från svenska SF Anytime eller beställa IKEA-möbler över nätet från svenska IKEA, så stöter du på dem: gränshindren. Man kanske rycker på axlarna och tänker att det är skattegränsen igen. Men en stor del av hindren har inget med skattegränsen att göra. Varför krävs svenskt personnummer för att få betala för en film på nätet, till exempel?

Det handlar om både svåra och enkla saker: Nationellt uppdelad upphovsrättslagstiftning, olikheter i nationella rättssystem – och att man bara alltid gjort någonting på ett visst sätt. En del av gränshindren arbetar EU för att riva, för att stärka den inre marknaden. Men ett imponerande arbete har också utförts av nordiska gränshindersforum. Jag vill att nästa landskapsregering kopplar ett aktivt grepp om gränshindren och har som mål att riva så många gränshinder som möjligt. Åland har mycket kunskap i ämnet och hög trovärdighet. Det vi behöver är mer aktivitet. Vi är inte unika i världen: Också Tornedalingarna och Sydtyrolarna får känna av att det finns en gräns. Skillnaden är att vår självstyrelse ger oss flera redskap för att riva hindren. Låt oss använda dem!

Känner du till fler gränshinder? Tveka inte att mejla wvalve@gmail.com

Med vänlig hälsning,
Wille Valve (M)

P.S: Efter potatisplockningen har jag nu 13 timmar frivilligt arbete.

Skärgårdsturnén fortsätter

På fredag-lördag är det Sottunga, Kökar och Vårdö som står på tur. Om du vill träffas och göra Åland lite bättre, så går det bra här:

Sottunga: Utanför Sottunga Andelshandel på fredag 10.30-12.00.
Kökar: Utanför Kökarboden på fredag 15:00-17:00. Är på Kökar också under kvällen, nås på 040-596 2929.
Vårdö: Utanför Wårdö Handels Ab på lördag 11.30-14:00

Välkommen att berätta vad som är viktigt för dig!

En dag på potatisåkern

Det var väckning klockan 7:00 i morse. Kvart i åtta ringde bonden och berättade att det nog inte blir nån potatisplockning under förmiddagen då det ösregnade. Första insikten var alltså hur viktigt det är med rätt väder. Vid 12-tiden hade det klarnat, så då var det bara att klättra in i en potatisplockare. Potatisen rasslade upp på bandet och så gällde det att var flink i fingrarna och snabbt plocka bort allt som såg grönt ut, skumt ut eller hade larvhål. I takt med att potatisplockaren skumpade åt alla håll, lite som till sjöss fast på åker.

Potatisen skulle sen vidare till Orkla-ägda Chips i Saltvik. Efter några tömningar i container kom en man och hämtade potatisarna - och då fick vi svart på vitt hur tidigare potatisplockningar lyckats. Mycket bra med att plocka bort alla gröna potatisar och stenar, men lite-lite färre "larvpotatisar" kunde det vara. Direkt feedback.

Kvalitetskontrollen går i praktiken till så att chipsen tar ett prov på ca 100-150 potatisar från en container och utvärderar dem. Dessutom låter man en annan andel stå tills det nästan ruttnar för att testa andra kvaliteter. Chipsen betalar för alla potatiser som är större än ett ägg. De som är mindre betalar man inte för, men tar emot ändå. Ju mindre potatisarna är i skörden, desto mindre kul för den som skördar, alltså. "Vi får ju vara glada att Orkla vill vara här", kommenterade en medhjälpare på potatisbandet. Värsta parasiten som kan drabba en potatisodling är Coloradobaggen: "Det finns på fastlandet och vi vill inte ha det hit". Värsta fördomen? Att bönder inte behöver jobba men har det bra ändå. Bönder behöver nämligen jobba - mycket.

Så hur var själva jobbet? Påminde lite om ett Nintendo-spel: 200 poäng för grön potatis, 100 för sten, 300 för larv. Och så räknas det ihop när det är "Game Over". Fast 5 timmar i sträck då med 1 st kafferast och mycket jord som flyger omkring. Detta gör flera av våra bönder i 4 veckor i sträck under skördetid, med förbehåll för vädrets makter. Hårt arbete i längden. Trots det är det inte omöjligt att det finns en och annan upplevelseturist som skulle betala för att få plocka potatis en dag med en bonde. Men återigen, vädrets makter kan göra det knepigt att garantera upplevelsen.

Blev dock intresserad av hur byråkratin för en potatisåker ser ut - kan bli ett studiebesök också på näringsavdelningen.

Nu totalt 13 timmar frivilligt arbete.

Häng med på en annorlunda valkampanj

Inför lagtingsvalet 2011 utmanar jag alla kandidater att också lägga lite tid på frivilligarbete. Jag har hittills krattat och lämnat krattor vid simstränder i Mariehamn och Jomala så att även andra ska kunna kratta bort algsörjan från stränderna (2 timmar) och klippt gräsmattan runt Överby dagis (6 timmar). Jag kommer att plocka potatis med en Finströmbonde (ca 5 timmar) för att öka min förståelse för jordbrukarnas villkor och anmäler mig som frivillig inför allt från hungerdagsarbetet och klädpackning till medling på medlingsbyrån. Därtill tänker jag göra studiebesök för att möta människorna som arbetar med t.ex. vattenrening, hållbar energi, och omsorg. Mindre reklam i postlådorna, mera förståelse för den åländska vardagen.

Vi lagtingskandidater kan redan idag arbeta för ett lite bättre Åland. Vill du träffas för att göra Åland lite bättre kan du ta kontakt på wvalve@gmail.com eller 040-596 2929. Du kan följa med arbetet på www.wille.ax eller genom att gilla ”Wille till lagtinget” på Facebook!

Wille Valve (M)
Hittills: 8 timmar frivilligarbete

P.S. Enligt arbetshälsoinstitutet gör 2 timmar frivilligarbete i veckan dig dessutom friskare, gladare och ökar din livslängd

Ambitiösare arbete för en ren Östersjö

Under nästa mandatperiod vill vi Moderater lägga kraft på en aktivare och ambitiösare miljöpolitik, där Åland ställer höga krav och är ett föredöme för andra. Vi tror att Åland kan bli ett centrum för miljökunnande och att det kan öppna upp nya affärsmöjligheter. Några förslag:

• Åland kunde oftare stå värd för Östersjömöten och sammanföra centrala aktörer kring Östersjön. Vi har utrymmen, kunnande och andra resurser för detta.
• Åland bör arbeta för ett internationellt avtal som förbjuder all svartvattentömning i Östersjön.
• Fiskodlingarna står för en överväldigande del av Ålands fosforutsläpp. Landskapsregeringens mål bör vara utsläppsfria fiskodlingar. Landbaserat är OK, men inte den enda lösningen.
• Vi har många husvagnsgäster som tycker det är för komplicerat att tömma sina avloppstankar på Åland. Detta bör göras enkelt och smidigt.
• Vi bör uppmuntra till ren teknologi, gärna i samarbete med Högskolan på Åland och med rederinäringen. PAF-medel kan vikas till en professur i miljöteknik.
• Vi vill fortsätta arbetet för att Åland inkluderas i inmatningstarifferna för vindkraft, så att vi i större skala kan börja exportera vindkraft över Finlandskabeln.

Vi har arbetat för att ta fram Ålands mest ambitiösa miljöprogram. Vi är öppna för samarbete och mest bara glada om det kommer bättre förslag från andra partier om hur vi effektivt kunde arbeta för en friskare Östersjö.

Vårt miljöprogram hittar du här.

Hur du röstar utomlands

Är du ålänning bosatt utanför landskapet? I lagtingsvalet kan du inte rösta på Finlands beskickningar utomlands eller Finlands sjömanskyrka. Du kan endast rösta per brev hemifrån före den 11 oktober genom att fylla i det här formuläret: http://www.val.ax/blanketter/bilaga10.pdf

Jag vill göra det enklare att rösta utanför Åland. En röst på mig i lagtingsvalet hjälper mig att arbeta för att du ska kunna rösta elektroniskt, var som helst i världen.