Mariehamns Kvartetten höll sin vårkonsert inför en nästan fullsatt stadshussal i fredags - med bara första raden tom. Störst intryck på mig gjorde en sång som vi sjöng till allra sist, när publiken så sakteliga började bege sig hemåt. Vi sjöng då "Under rönn och syren" som jag bara sjungit två-tre gånger tidigare, så jag koncentrerade mig mycket på de otroligt vackra orden. Texten är skriven av Zacharias Topelius och daterad 21 juni 1855 (mitt under brinnande Krimkrig)
Så här skriver Olof Enckell om dikten:
"Diktens budskap om naturens förmåga att värna och försona har — som i kommentaren till Sylvias visor tidigare framhållits — såsom bakgrund den svåra psykiska press, som förföljelserna på grund av Topelius' ställningstagande under orientaliska kriget åsamkade inte bara honom själv utan också hans maka."
Låten har spelat i huvudet hela helgen, och tur är väl det för det är en mycket vacker låt. Här är texten och historien om textens uppkomst
[...]
Kom, du min vän i skogen,
kom, vid min sida sjung!
Skogen är evigt trogen,
våren är evigt ung.
Livet förgår som kvällens fläkt;
evig är vårens andedräkt!
Kom, du min vän i skogen,
vid min sida sjung!
P.S: Denna fantastiska låt finns också på Mariehamns Kvartettens jubiléumsskiva ax.plock (2006). Skivan kan med fördel köpas av Mariehamns Kvartettens ekonom ( = jag) för endast 10 € och är en mycket fin morsdags- eller födelsedagspresent.
2 kommentarer:
Jag har lyssnat till skivan och tänkt på dina kommentarer. Tack
Att gå i lummiga gröna salar minskar på all slags press. Det är faktiskt det billigaste sättet att hålla sig i fysik och psykisk balans.
Hälsningar H som i Helmi
Skicka en kommentar