Singelstaden Mariehamn?

När jag idag gick igenom finska tidningar hittade jag en rätt intressant artikel om Åland i tidningen Kaleva. Ett resereportage som var fritt från konstiga fördomar och schabloner, och som som faktiskt gav en förståelse av hur det är att bo och turista på Åland.

Fast artikeln hyllar inte bara Åland, utan tillägger också:

"När resesäsongen tar slut i september tystnar Mariehamns centrum. Terasserna städas bort, restaurangerna begränsar sina öpettider och det finns inget nattliv att tala om. För en singel på ett par tjugo år kan gråa och blåsiga Mariehamn i november kännas som en ångestskapande stoppstad"

Hm, ja... vad finns mer att tillägga? ;-)

I samma tidning slår vår egen Roger Jansson (Fs) ett slag för att Åland ska få en egen representant i EU-parlamentet. Bra Roger - det är precis sånt här som behövs!

På gudstjänst med Johnny Cash

Av en slump hörde jag en rätt anorlunda gudstjänst på Sveriges Radio P1 idag - en Johnny Cash-gudstjänst med låtar av Johnny Cash istället för psalmer, och stillsamt begrundande uppläsning av Johnny Cashs ord i predikan. För någon kanske det låter lite mystiskt, kanske till och med magstarkt - men det funkade! Inte minst som Cashs texter innehåller mängder av bibliska referenser och ofta ett starkt, engagerande och humanistiskt grundbudskap.

Sånt får en att börja spåna - vad finns det för fler grepp som kyrkan kunde prova på? Kanske anordna en äkta, medeltida gudstjänst med 4-5 timmar predikan på latin? (Lite av en extreme-upplevelse...) Idéer verkar det finnas - men ett av problemen som kyrkan idag brottas med är samma som många andra organisationer har idag: hur lockar man folk, utan att göra avkall på sina grundprinciper? Här kan Johnny Cash funka, men det är inte sagt att vilken som helst annan artist gör det.

Turist på Vikingadagarna

Allt fler ålänningar prövar på hur det är att turista på sin egen hemö. Då menar jag inte det att det finns mycket ålänningar på sjödagarna eller på Arken - snarare handlar det om att t.ex. åländska kajakuthyrare börjar förundra sig över ålänningarnas stora andel av kundunderlaget. Och i och för sig. Om det är högsommar, du befinner dig på världens coolaste sommarö som turister från hela världen reser till - bara för att få cykla runt lite... varför skulle man inte själv fara ut och cykla lite till t.ex. skärgården eller någon sommarmarknad? Sagt och gjort.

Hoppade på cykeln och började cykla norrut, mot Vikingamarknaden. Strax under 20 km resa dit, strax över 25 grader hett och väskan full med vatten. Vattenpaus i Godby. Märkte att det inte är helt lätt för en cykelturist att veta vilka vägar man ska ta från Mariehamn till Godby. Fortsatte sen till Kvarnbo och blev positivt överraskad av Vikingamarknaden, som håller på att utvecklas till någonting stort som är helt i tiden. En ny form turism med ett starkt inslag av "fandom". Här finns nåt att bygga vidare på. Det var glatt, roligt, väldigt internationellt och kändes som att arrangörerna verkligen strävat till autenticitet.

Efter att ha pustat ut lite och fyllt på med vatten fortsatte cykelturen till Sundby, för att hälsa på hos en vän. Sedan vidare till Kastelholm på en kopp kaffe. Så var det dags att börja cykla hem till Möckelby - denna gång på de små vägarna. Blev positivt överraskad av de mycket vackra vyerna i Ämnas. När jag kom under Godbyvägens tunnel såg jag att någon hade klottrat JAG LEVER! på väggen. Kändes mycket passande efter nära 40 km cykling i sommarhetta.

Att turista på Åland som ålänning kan vara riktigt kul - och så har man ju som ortsbo den stora förmånen att kunna smita hem när som helst ifall man plötsligt skulle tröttna ;)

Teater i Lemland "Som dom gör i Amerika"

I går var jag, i sällskap med min guddotter Emmy och hennes familj, och såg Kappsäcksteaterns "Som dom gör i Amerika" på Pellas i Lemland. Det här är på alla sätt och vis en glad pjäs som lämpar sig bra för småbarnsfamiljer - där både barn och föräldrar kan hitta små, roliga bitar. Pjäsens två stora trumfkort är dels glädjen som strömmar fram - till exempel i Julia Westerbergs koreagrafi, Janke Berglunds Baloo-dans och samspelet mellan luffarna (Anders Laine och Julia Westerberg). Pjäsens andra stora trumfkort är snälla fröken Krikonblad, spelad av Viveka Karlsson som verkligen lever sig in i sin roll som den varma, förälskade fröken Krikoblad. Hon visar med ord, små-små gester och subtilt minspel hur mycket hon tycker om konstapel Rask (Janke Berglund). Håll ögonen på henne!

Om man med förstoringsglas ska leta efter svaga länkar så är det egentligen endast själva slutet på pjäsen som gjorde den vuxna delen av publiken lite fundersam och kluven - hade man kanske kunnat knyta ihop det hela på något annat sätt? Fast detta verkade inte alls bekomma barnen i publiken, som lämnade föreställningen med ett nöjt leende på läpparna - och det är ju det som är viktigast :)

Kulturstrategi för Jomala

Det händer mycket inom Biblioteks- och kulturverksamheten i Jomala just nu.

Jomala bibliotek flyttar in i nya utrymmen under juli månad. Kommunens stora kulturhändelse, bondbröllopet har just ägt rum - och i övermorgon är det kanalkalas (den 20 juli 13-16) där Jomala kommun medverkar.

En betydande del av arbetet inom kultursektorn bedrivs av kultursekreteraren - och just nu också hemma, hos medlemmarna i Biblioteks- och kulturnämnden. Förra veckan fick samtliga medlemmar och ersättare i nämnden hem ett tjockt brev med olika kommuners och myndigheters kulturpolitiska program, kulturstrategier och handlingsplaner för kulturarbete - och ett utkast till en kulturstrategi för Jomala, som är tänkt som en slags startmotor för den planerade strategin. Som grädde på moset innehöll kultursekreterarens brev också tips om inspirerende läsning på webben - t.ex. kulturdokumenten på www.kungsbacka.se och www.lul.se

Nu har vi alltså bakgrundsmaterial, ett första förslag att ta ställning till och förslag på hur arbetet kan tänkas fortskrida. Kultursekreteraren har lagt en stabil grund för det fortsatta arbetet.

Mest inspirerande är nog de strategier där kulturen lyfts fram som ett medel för kommunal tillväxt - fler inflyttare och fler företagsetableringar. Jomala befinner sig i unik position på Åland, eftersom staden Mariehamn konkret håller på att spilla in i de södra delarna av Jomala - med över 20000 m2 affärsutrymme strax söder om Sparhallen. Vi har alltså de bästa förutsättningarna för fler företagsetableringar. En av de viktiga frågorna är därför: På vilka sätt kan Jomalas kulturliv berika invånarnas liv (t.ex. under fritiden) och stärka kommunens attraktionskraft som en kommun dit invånare och företag vill flytta - och som turister vill besöka? Hur kan vi skapa mer synergieffekter mellan kulturliv, föreningar och näringsliv? Ett färskt exempel på samarbete mellan ideella krafter, kommun och näringsliv är midsommarstången på Jomala flygfält som sponsorerats av flera Jomalabaserade företag - men det finns garanterat flera sätt som kulturlivet kan ge mervärde för kommuninvånarna och det lokala näringslivet.

Kulturlivets hälsofrämjande verkan är också viktig - när tillvaron upplevs som begriplig, meningsfull och hanterbar - mår man också bra. När det finns ett slags "kulturell stadga" blir det lättare också för representanter från andra kulturer att kartlägga och begripa vår kultur, och orientera sig i samhället. Oavsett kulturell tillhörighet kan kulturella evenemang också ge social gemenskap och tryggheten i att kunna identifiera sig med en grupp.

Mycket i kulturstrategin kommer antagligen att anpassas enligt Jomalas specifika förutsättningar - Ålands största landsortskommun, den näst största kommunen befolkningsmässigt, Mariehamn som håller på att växa in i kommunen och placeringen mitt på Åland.

Ser fram emot att jobba vidare med Kulturstrategi för Jomala!

Frackresa till Stockholm

Så var det dags för Stora Frackresan. Frack till välgörenhetskonserten "Röster för Östersjön", på Andersudde den 15-16 augusti. Eftersom konserten närmar sig, började jag i förrgår så smått med att öva in några av låtarna. Eftersom en del av styckena är på konstiga, utrikiska språk fick jag börja från "scratch" - med att lära mig uttal och betydelse.

Fracken med alla tillbehör införskaffades på den förträffliga butiken Grosshandlarn, belägen på Vasagatan 11. Mitt i omklädningsbåset kikade plötsligt mannen i båset bredvid åt mitt håll och frågade nyfiket "-Hörde jag åländska?".
"-Juuh, det gjorde du nog", svarade jag. Så berättade han att han snart ska gifta sig med en åländska och också kommit till Stockholm för att köpa frack. Frackförsäljaren visade sig också vara intresserad av Åland, men av en annan orsak - han tänkte göra en dagstripp med några kompisar för att gå på RockOff. Av en slump hade jag en lokaltidning med hela RockOff-programmet på mig, som han tacksamt tog emot.

På hemvägen fanns gott om tid att studera svenska dagstidningar. I Svenska Dagbladet uttryckte de borgerliga ungdomsorganisationerna sin gemensamma frustration över att den borgerliga regeringen i Sverige "sitter fast i ett 40-talsperspektiv" och riskerar att förlora en hel generation unga till det "bidragslovande" socialistiska blocket. Mycket tänkvärd insändare.

Bortgången

Det var med en känsla av tomhet och sorg jag greppade lokaltidningarna igår. Stefan Snellman har gått bort. Jag minns honom som bullrigt glad, vaket energisk och fördomsfri - när han började berätta om någonting var det inte ovanligt att historia, religionsvetenskap och minst två vetenskaper till kunde bli en del av utläggningen.

Det politiska, kyrkliga och litterära Åland har förlorat en människa med enormt engagemang. Och hela Åland känns plötsligt lite tommare.

Reparation av Mac

Under fastlandsresan gick iBooken sönder - ett rent mekaniskt och lätt irriterande fel som bestod i att den magnetiska ihopfällningskroken gick av. Vad göra? Tog datorn till Humac på Gräsviksgatan i Helsingfors. Stället kryllade av unga, skärpta och serviceinriktade människor - som berättade att de tyvärr inte kan reparera detta till något "vettigt" pris - minst 200-300 €. De hade dessutom "sjukt mycket" datorer att reparera just nu. Men en reparatör visade hur jag enkelt kunde öppna datorn och byta ut den krånglande delen. Sagt och gjort.


Den nya ihopfällningskroken (framför den gula fyrkanten i mitten av bilden) sitter nu fast med Scotch superlim.

Det tål att understryka att grabbarna på Humac helt gratis tog sig tid att gå igenom hur man på bästa sätt tar isär datorn och gav mig den delen jag behövde (från en skrotad iBook). Humacs konkurrent på samma gata var tyvärr lite mer inriktad på det omöjliga än det möjliga. Humac kan därför, med gott samvete, rekommenderas dig som råkar få problem med din Mac under resan i österled.

Nu funkar datorn igen - men eftersom den börjar få tre-fyra år på nacken är det väl bara en tidsfråga innan nästa "ålderstillägg" gör sig påmint...

En osande film: 9 рота (The 9th Legion)

Tänk dig att man tar varenda Vietnam-film som någonsin producerats i U.S.A, lägger till en särskilt stor dos av "Full Metal Jacket". Byt sedan ut U.S.A. mot Sovjetunionen, och Vietnam mot lika exotiska Afganistan. Olika musik, men samma solgalsögon. Då har vi plötsligt "The 9th Legion" (2005) framför oss.

Ett gäng hormonstinna och orediga ungdomar från hela Sovjetunionen skrapas ihop till ett kompani och skickas till Afganistan. Det osar naturligtvis både av granater och fantasifulla kötteder. Den analytiskt lagde kan ägna sig åt att fundera över varför det också finns en bångstyrig tjetjen med, som ett kort tag avskiljs men sen återvänder till sin "familj" - det nionde kompaniet. Specialeffekterna är påkostat spektakulära och filmen slutar med att kompaniet, efter fullföljt uppdrag, måste återvända till ett fosterland som upphört att existera.

Det här är ändå en rätt intressant film: trots att den så tydligt hämtat inspiration från Vietnam-filmer känns den äkta, eftersom den lyckats fånga kulturtypiska drag som t.ex. den kamratliga stämningen i det ryska kollektivet. På ett sätt är det en tidlös historia om den lilla människan som slungas ut i en förödande internationell konflikt. Därför går den inte helt att avfärda som "massprodukt anpassad för väst", vilket brukar vara standardstämpeln som ryska intellektuella ger ryska filmer som går hem också utomlands.

En cool bok: "Rymmaren" av Thomas Bodström

När en yrkespolitiker skriver kriminalroman brukar varningslamporna börja lysa. Crossover. Kalkonvarning. Platt fall?

Frågan är:
Vågar man verkligen som yrkespolitiker ta ut svängarna och använda sin konstnärliga frihet fullt ut? Är inte en författare hämmad av sin roll som politiker med seriösa ambitioner, eller kan rollerna till och med stärka varandra? Sveriges före detta justitieminister Thomas Bodström (s) har gjort ett vågstycke. Han har tagit sina samlade erfarenheter som justitieminister och advokat och skrivit en lekfullt allvarlig kriminalroman där en omåttligt impopulär justitieminister står i centrum.
Bodström har skrivit en cool bok som tveklöst kommer att stärka honom också politiskt. Bodström framstår genom boken som måttfull i sina värderingar och låter ibland nästan som en folkpartist eller moderat när han låter olika huvudpersoner framföra synpunkter på polis- och fängelseväsendet. Bland annat därför är det här en bok som kan påverka följande svenska riksdagsval.

Boken rekommenderas icke om du har kronisk allergi mot ord som "brottmålsbiträde", "statssekreterarutredning" och "advokatsamfundet".

Tips: Boken finns som ljudbok (10 CD:n) med Ola Rapace som uppläsare. Perfekt för semesterresan.

På resande fot

Efter att ha spenderat några rika dagar med släkten i Kimito, åkte jag igår in till Åbo för att se utställningen Punaste Lippude All (Under de röda fanorna), som handlade om Sovjet-Estlands konst på 50- och 60-talet. Utställningen var bra, samtidigt som den gjorde en illa till mods. Propagandafilmerna visade flera hänförda agitatorer som talade för sammanbitna folkförsamlingar, en lektion i Stalinism för lågstadieelever och det högtidliga avtäckandet av Bronsstatyn inför en bistert högtidlig skara. I äkta estnisk stil kunde man finna små, små sting av bitande ironi i de annars sakliga bildtexterna. Till exempel: När familjen avbildades i Sovjet-Estlands konst på 50-talet var ofta fadern frånvarande - "Varför? För att han var i Sibirien?", frågas retoriskt.

Hälsningar från ett stekhett, somrigt och uppgrävt Helsingfors!