Det blev flera intressanta diskussioner i Sittkoff idag - en av dem rörde Fs' syn på välfärdssamhället i bred bemärkelse. Under de senaste dagarna har en del socialdemokrater använt rätt så konstig argumentation i debatten - att vi på något sätt skulle vara ute efter att demontera välfärdssamhället, till exempel genom barnomsorgspengen. Det är vi inte. De flesta Fs-are betraktar välfärdssamhället som någonting i grunden gott, till och med som en konkurrensfördel i förhållande till andra regioner. Vi kan dock inte blunda för att systemet kan vara rätt så stelt och oflexibelt ibland.
Vi kan ta barnomsorgspengen som exempel: den handlar inte om att minska på den existerande barndagvården - den handlar om att ge människorna alternativ. Du kan välja den redan existerande barndagvården, men om det passar din livssituation bättre så kan du välja omsorgspengen i ställlet (det har talats om ett belopp på 700 €/månaden).
Ökad valfrihet ser vi också på sikt som ett sätt att frigöra resurser för att ta hand om andra, större utmaningar som vårt välfärdssamhälle står inför - jag tänker då främst på äldreomsorgen. En del har framfört argumentet att barnomsorgspengen skulle kunna leda till att dagis i Mariehamn står tomma, men med den statistiska befolkningsboom som vi idag har på Åland, så lär nog dessa utrymmen komma till användning. Ett annat argument som hörts från vänsterkanten är att barnomsorgspengen skulle vara en "kvinnofälla". Här gäller det att komma ihåg att vi pratar om barn i två-treårsåldern och uppåt. Om man får ett belopp på t.ex. 700€ i månaden, varför skulle man då inte som man utnyttja möjligheten att stanna hemma med sina barn?
Jag skulle i alla fall kunna tänka mig att nappa på det.
Det ska vara tryggt att leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar