En annan diskussion igår på Sittkoff handlade om hemspråksundervisningens vara eller icke-vara. En väljare undrade varför Fs motsätter sig hemspråksundervisning. Jag svarade att vi inte är emot hemspråksundervisning som sådant, men vi är ganska skeptiska gentemot den svenska hemspråksmodellen, eftersom den visat sig vara en tunggrodd offentligt finansierad apparat som inte ens levererar det den var tänkt för. Vi har också vissa betänkligheter vad gäller de danska erfarenheterna. Det här innebär inte att vi sluter våra ögon för allt som har med hemspråk att göra.
Ta lille Andrew, 10 år till exempel. Han har engelska hemifrån och tycker det är rätt så tråkigt att sitta på de grundläggande engelskalektionerna på 4:an. Vore det inte bättre för honom om han fick börja läsa böcker på engelska och diskutera dem med en lärare på engelska? Eller Kave, 11 år som har både engelska och farsi hemifrån, men vars föräldrar önskar att han skulle lära sig behärska farsi. Om det finns en lärare på Åland som kan undervisa i farsi, varför inte låta honom ta lektioner?
Vi efterlyser alltså olika sätt att förverkliga individuellt anpassade lösningar inom den redan existerande undervisningen, i stället för att lägga på en stor, extra "klump" ovanpå den redan befintliga undervisningen. Jag tror att de flesta partier håller med om att språk är en rikedom, både för individen och för samhället i stort - men att staden skulle åläggas en skyldighet att se till att alla med annat modersmål än svenska ska få hemspråksundervisning känns inte särskilt rimligt.
Om du tycker att lagstadgad skyldighet att erbjuda hemspråksundervisning länns som en långsökt tanke, ta då en titt här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar