Gårdagens debatt om äldreomsorg var antagligen en av valets bästa debatter. Intressant nog var de flesta lagtingspartier mycket eniga om vad som är problemet (pensionärer under fattigdomsgränsen) och vad som kan vara lösningen (särskilt utkomststöd eller annan lösning som inte påverkar beskattningen).
Jag fastnade för en sak som May Flodin sa: "Den som inte själv har varit gammal och haft krämpor har svårt att förstå det själv hur det är". Jag kan tro henne. Jag har en nackskada från en 10 år gammal cykelolycka som gör att nacken krånglar ibland... om jag tar det gånger tio och sprider ut det överallt i kroppen, så är jag troligen fortfarande inte i närheten av hur det är att bli gammal och få krämpor
En sak som stärkt min empati för långtidssjuka är att jag har en släkting som blivit allvarligt sjuk. Jag har följt systemet under en längre tid och konstaterat att man blir bra omhändertagen på Åland, köerna är korta och personalen effektiv. MEN varje förändring i och/eller brist på personal, vårdresurser eller apparatur gör vårdsystemet sårbart och att patienten känner sig utsatt.
Jag har sett att det finns en del att förbättra i vår vård, inte minst vad gäller byråkrati, vilket också togs upp på äldreomsorgsdebatten.
2 kommentarer:
Nå, äntligen har jag kollat in din blogg! Mycket redig!
/Emil
Tack för den! Man måste ju försöka..!
/ Wille
Skicka en kommentar