God jul och gott nytt år!

Jag vill önska alla läsare av denna blogg en riktigt god jul och ett välsignat nytt år!

Själv ligger jag just nu i startgroparna för att köra till Trobergshemmet och sjunga, sedan sjunga på torget i Mariehamn. Sen blir det tomtande hos släkt och vänner - och slutligen sång igen fram till ca 24:00 i en viss kyrka.

Det nya året innebär nya utmaningar. Jag slutar vid årsskiftet på Ålandsbankens marknadsavdelning och blir verksamhetsledare på Ålands medlingsbyrå, vilket ska bli synnerligen intressant. Hoppas att DU har en riktigt trevlig jul.

God jul & gott nytt år!

Dagen är nära

Den 20 december är det vintersolstånd. Passande nog har Mariehamns Kvartetten julkonsert i sin "hemkyrka" - Jomala kyrka, kl. 16:00 och 19:00. Temat är "Dagen är nära". Om du vill komma i stämning inför konserten kan du begrunda följande rader:

Dagen är nära

Dagen är nära. Mörkret försvinner.
Morgon nalkas, ditt ljus jag ser.
Avlägset hör jag älskade sånger
som bjuder mig ro.

Dagen är nära. Mörkret försvinner.
Morgonen nalkas, ditt ljus jag ser.
Tungt är att bära sorgerna många.
Du är min längtan, jag ber dig om nåd.

Inte acceptabelt

Jag läser om åländska cancerpatienter som nu måste betala 5000 € ur sin egen ficka för att kunna få två veckors behandling:

Flygbolaget Turku Air har tidigare själv lagt ut pengar och sedan sökt pengarna från FPA. Nu går det inte längre, eftersom alla patienter inte lämnat in de reseintyg som behövs för att Turku Air ska kunna få pengarna från FPA. Då ska alltså de åländska cancerpatienterna själva betala resorna (5000 € för två veckors strålbehandling i Åbo), ansöka medel från FPA och vänta sju veckor på beslut.

En del undrar varför inte patienterna kan övernatta i Åbo. Det skulle säkert en del göra, om det inte vore så att FPA endast ersätter 21,80 € per natt. Man undrar: var någonstans i Åbo som man kan övernatta till det priset? FPA ersätter alltså flygresor för 370 euro, men inte övernattning på behandlingsorten - vilket är nog så snurrigt med tanke på åländska förhållanden. Om FPA fick folk att övernatta för ca 50-70 euro per dygn skulle de ju själva spara 1500 € i veckan per patient.

Den här situationen är inte acceptabel. Vi kan inte ha en situation där det börjar bli lockande att avstå från hela behandlingen, av ekonomiska skäl. Den som kan göra någonting åt saken är landskapsregeringen, ÅHS och FPA på Åland. Och snabba åtgärder behövs.

Frisinnad Samverkans Miljöprogram

Idag klockan 11 släpptes Frisinnad Samverkans miljöprogram, som vi FS:are - med Kille Williams i spetsen - har arbetat fram under år 2008. Dokumentet finns tillgängligt här.

Vi har strävat efter att vara så konkreta som möjligt i det här programmet - men vad tycker Du om det? Du kan diskutera vårt program för en bättre miljö på denna blogg, på vår nya Facebook-diskussionsgrupp, i offentligheten eller genom att hejda någon FS:are på Torggatan. Eller skicka ett mejl till:
fs[aa]lagtinget.ax (byt ut [aa] till ett @)

Det här är våra förslag för en bättre miljö, men vi är öppna för nya förslag - för att utveckla en ännu bättre miljöpolitik.

P.S: När dessa rader skrivs sitter jag, passande nog på m/s Isabella som just passerat en liten ö fylld med åländska vindkraftverk.

AIDS-musikcafé

AIDS-musikcaféet blev en riktigt lyckad kväll och unik upplevelse. Unik, eftersom det var något så ovanligt som ett gäng frivilliga som organiserade musikcaféet på Röda korsgården. Kvällen avrundades med musik av åländska musikanter.

Tillsammans lyfte vi upp det obekväma och obehagliga temat AIDS på bordet och fick svar på frågor och insikter om att det är något helt annat att vara HIV-positiv här på Åland och i Kenya. Och alla vi som var med under kvällen stödde kvinnogruppen Kanyala little Stars Women Group:s kamp mot HIV i Kenya.

Ett stort TACK till initiativtagarna (Heidi & Vincent), alla volontärer, musikanter och föreläsare som bidrog till att göra denna kväll så lyckad.

Adventskonsert

Ibland är det möjligt att lyssna på väldigt fin musik utan större kostnad - bara man är lite kyrklig av sig. I morgon kl. 11 är det Högmässa i Mariehamns (S:t Görans)kyrka med musik från, bland andra, Mariehamns Kvartetten.

Läs mer här: http://mariehamn.evl.ax/

Lidl kommer, är vi redo?

Jag råkade vara i finländska Lappland när Lidl just slagit upp sin första butik i Rovaniemi. Delar av befolkningen muttrade surt att tyskarna minsann inte ska förvänta sig att nån handlar i deras butiker innan de betalt för vad de brände upp 1944-1945. Och vad hände? Dörrarna slog upp och affärerna rullar på som smort.

En bekant som är aktiv inom Finlandssvensk Samling berättade att föreningen tog kontakt med Lidl när bolaget bestämde sig för att etablera sig i Finland. I ett hövligt brev upplyste de om Finlands två officiella språk - och Lidl svarade lika hövligt att de har för avsikt att märka och skylta på svenska i de orter där svenskan är ett officiellt språk. På Åland har det hänt att multinationella bolag som velat etablera sig, bekvämt nog, har fällt krokben för sig själva genom att förklara att det interna samarbetsspråket är finska. Nu har vi alltså att göra med ett bolag som sannolikt inte kommer att fälla språkligt krokben för sig själv.

Vi ser idag ett nytt Åland växa fram. Ett Åland där du kan köpa torktumlaren på Elgiganten och köpa lite tyskt öl från Lidl på hemvägen. Om Lidl verkligen kommer till Åland ska det bli intressant att se var de väljer att uppföra affären. Det är långt ifrån säkert att det blir ännu en box i södra Jomala - lika gärna kan det bli i Godby, eller varför inte Hammarland? Vad som gör det ännu intressantare är att Lidl knackar på i en stundande lågkonjunktur, i ett läge när matproducenterna noterar att HK:s blåa korv ökar i popularitet (på bekostnad av dyrare produkter). Ett läge där många konsumenter är glada över konkurrens och lägre priser - så länge som det inte hotar arbetsplatser. De som har anledning att känna sig mest hotade av Lidl är troligtvis Sparhallen och Mattsons i Godby. Wiklöf Holdings affärer, däremot, torde kunna känna sig lite mer lugna, eftersom det alltid kommer att finnas en skara människor som upplever att t.ex. Kantarellen är kvalitet och därför är beredda att handla där, oberoende av hur billigt det är på lågprisställena.

Vad kan hindra Lidl från att stiga i land på Åland? I stort sett bara en sak: Att det blir för krångligt. Det ska bli mycket intressant att se vad Lidl och landskapsregeringen kommer fram till.

Mor på YouTube

Ibland är det intressant att googla sitt namn och se vad som kommer upp. Det kan komma upp lite vad som helst: något projekt man var delaktig i för sju år sen som hängt med på nätet, en intervju man gjort och så vidare.

Men döm om min förvåning när jag fick tipset om att min mor finns på YouTube. Ett filmklipp från årets bokmässa i Mariehamn:

Ombytta roller?

Under tisdagens kommunfullmäktigemöte i Jomala var det en ledamot som tog till orda och påminde om läget för 15 år sen. Då var Vikingahallen halvbyggd och saknade tak. Jomalas ekonomi var dessutom i oskick. Avundsjukt blickade jomaliterna norrut, mot Finström. Där rådde framåtanda, investeringsiver och ekonomin var i trim. Idag är rollerna ombytta, menade han. Finströmarna tampas med misslyckade investeringar och tvingas till en rad impopulära beslut, som att höja kommunalskatten till 19,5 %.

Vet inte om detta stämmer, eftersom jag är för ung för att ha varit med när det begav sig - men visst är det tänkvärt?

Spännande bokföring

Det blev en, på många sätt, intensiv helg. Igår firade hela familjen min mors födelsedag - under dagen kom flera gäster, så det blev mycket kaffedrickande- och kokande. Idag har nästan hela dagen gått åt till... bokföring av Mariehamns Kvartettens ekonomi. Låt nu inte detta skrämma eventuella framtida ekonomer i MK: att jag hållit på en dag med det beror bara på att jag skaffat helt nytt bokföringsprogram, håller på och lär mig det och dessutom förenklar kontoplanerna, vilket kommer att göra arbetet ÄNNU enklare och smidigare för framtida körekonomer, inklusive mig själv (om jag fortsätter som körekonom under nästa år, det vill säga... ;)

Politik framför datorn

På senare tid har det varit lite tyst från min sida. Jag har ägnat mig åt politik. Inte den extroverta formen av politik - att synas och höras på radions debattprogram, tidningarnas debattspalter - eller ens på nätet. Snarare den introverta formen, där du mest sitter framför datorn, kollar fakta och skriver texter för framtida bruk.

Imorgon blir det möte med en grupp som förbereder ett evenemang på AIDS-dagen, på tisdag blir det kommunfullmäktigemöte i Jomala. Gäller att sätta sig in i den föredragningslistan också... ;)

Politik & pop

När politik glider in i populärkultur kan det hända spännande saker. Eller vad sägs om rapparen Golden Chyld som gjort en riktigt tuff låt som handlar om något så torrt som att registrera sig som röstare...? Och rösta på Barack Obama, naturligtvis. Här kan du lyssna på låten Registered voter

Visste du att det finns flera personer som bloggar på engelska från Åland? Här har vi till exempel Alieu Khan med sin nystartade gambisk-åländska blogg

Nu blir det körverksamhet för resten av kvällen: körmöte, körsång och körstyrelsemöte. Kör så det ryker!

Kulturpolitik i Jomala

I torsdags brainstormade Biblioteks- och kulturnämnden i Jomala kring ett nytt kulturpolitiskt program. Åtta medborgare med varierande bakgrund, kön och livserfarenheter gav tjänstemännen sin syn på hur ett kulturpolitiskt program för Jomala skulle kunna se ut. Utmaningen bestod i att tänka så fritt som möjligt - för en stund glömma alla begränsningar som finns inom kommunpolitiken - för att kanske komma fram till helt nya idéer. Samtidigt var nämnden medveten om att vi inte kan ignorera omständigheter som den kommunala budgeten. Kanske det till och med är så att det är när vi stirrar alla begränsningar rakt in i vitögat som de riktigt intressanta idéerna kommer?

Kultur ses ofta som någonting som kostar, men kultur kan också betyda möjligheter. Växtkraft. Ett rikt kulturliv gör kommunen attraktiv att bo i. Kultur kan skapa arbetsplatser, generera inkomster för kommunen, förbättra miljön (t.ex. genom gemensam städtalka) och t.o.m. minska sociala utgifter.

Någonting som vi talade mycket om var bristen på delaktighet i vår kommun. Hur får vi de som bor och flyttar in till Jomala att känna delaktighet? Vad får någon att vandalisera Medeltidshuset? En tänkbar orsak är att man inte känner delaktighet och att de medeltida föremålen helt enkelt inte betyder någonting. Om du däremot har varit med och grävt upp, byggt upp och putsat föremålen - då känner du delaktighet och då är tröskeln högre för att slå sönder.

En fråga som kom fram några gånger var: "Var har vi Jomalas von Knorring"? Ålands näst största kommun, Finström har von Knorring. Ett von Knorring-museum, von Knorring-myter och historier. En orsak att stanna upp i Finström. För mig som Jomalabo är ett tänkbart svar: Julius Sundblom. Du behöver inte vara vän av självständighet för att inse att vi har ett stort namn i kommunen - en av världens mest kända ålänningar och bygdens son - som vi kunde lyfta fram i en vandringsled med tema, ett museum, en berättarkväll eller egentligen vad som helst. Färdigt bakgrundsmaterial finns till exempel i boken "Sällsamheter på Åland". Och detta är inte allt. Vår kommun har egentligen hur mycket som helst att lyfta fram för kommunens gäster och medborgare. Saker som kan göra vår kommun intressant och väcker kulturturisternas intresse.

Jomala är en unik kommun på Åland. Största kommunen till ytan, näst största befolkningen. Flera muséer. Och låt oss inte glömma Ålands största kulturberikare PAF, vars hemort är Jomala. Vi har till och med Böjsarns lada. Vi har alltså alla förutsättningar för att bedriva en aktiv kulturpolitik som berikar kommuninvånarnas och besökarnas liv - och i bästa fall löser några av kommunens dagsaktuella problem.

En saklig dag

Igår, lördag - var en riktigt social nöjesdag. Hade förmånen att få umgås med min brors familj, mina föräldrar och pratade med mer avlägsna släktingar per telefon. Dagen avslutades med ett 3X ( = 30-någonting ;) - födelsedagskalas.

Idag är det politik för hela slanten. Läste just igenom föregående mötes protokoll från Jomala Biblioteks- och Kulturnämnds möte och planerade kommande möte, den 23 oktober. En punkt kommer att bli särskilt mastig - den om ett kulturpolitiskt program för Jomala. Gäller att se till att den tiden används på ett meningsfullt sätt. Sen kan jag ta itu med FS' miljöpolitiska program och läsa in mig på olika energialternativ... hej & hå!

Ingen nämnd

I lördagens tidningen Åland kunde man läsa om nämndemännen vid Ålands tingsrätt - en synnerligen informativ artikel. En sak som det hade varit intressant att läsa mer om hade varit de åländska domarnas syn på nämndemannareformen som träder i kraft den 1 januari 2009. Reformen går ut på att spara pengar och minska antalet sammanträden med nämndemannasammansättning i Tingsrätten - men utan att tumma på nämndemännens betydelse. Den här ekvationen går ut på att nämndemännen i framtiden endast kommer att närvara vid behandlingen av allvarligare brott och brott som ur samhällssynpunkt är av "största betydelse".

Det som får mig att undra om den här reformen är riktigt genomtänkt är att nämndemän i framtiden inte kommer att närvara vid t.ex. vårdnadstvister - då blir det i stället en enda domare eller i undantagsfall tre domare som dömer. Det är ett ganska stort ansvar för en enda domare och kan vara svårt att döma utan att ha någon att diskutera domslutet med.

Någonting säger mig att det inte dröjer många år innan det kommer en ny nämndemannareform som utökar nämndemännens verksamhetsområde, kanske lite för mycket denna gång ;)

Hetsigt

Det har varit en rätt hetsig vecka på jobbet, men det hör egentligen till "årsrytmen" - tempot brukar skruvas upp lite så här års. Mycket projekt dras igång, mycket ska slutföras. Utan att den reguljära verksamheten störs.

Då är det skönt att ha en helg utan något som helst program. Förra helgen var jag insyltad i Göteborskören Cantorums gästbesök och samlade in medel för Hungerdagen, nästa helg blir det släktfest. Men den här helgen har det varit riktigt lugnt, med undantag för en bastutalka tillsammans med några kompisar i fredags.

Min brorson Melker har den smärtsamma vägen fått lära sig att allt som flyger är farligt. För ungefär en vecka sedan försökte han greppa en geting som naturligtvis stack honom i handen. Nu skyr lillpojken per automatik allt som flyger: också flugor.

D e int lätt när d e svårt ;)

Körsång i höstmörkret

Tyckte du om konserten med Göteborgska Cantorum och Mariehamns Kvartetten? Då kommer du att gilla nästa gästkosert:

Mariehamns Kvartetten sjunger tillsammans med Kyrkslätts manskör lördagen den 11 oktober på Ålands Musikinstitut kl. 19:00.

Inträdet är 10 € / 5 € (studerande)

Körigt

Hur låter det när en åländsk manskör (Mariehamns Kvartetten) och en manskör från Göteborg (Cantorum) drabbar samman i stadshuset? Kom till Mariehamns Stadshus ikväll klockan 19.00 och lyssna.

Konserten varar ca en timme och inträdet är 10 € / 5 €

Politiska följder?

Det börjar bli uppenbart att fallet Kauhajoki kommer att få långtgående politiska konsekvenser i hela landet: vapenlagstiftningen ses över, till och med tillgången till någonting så tillgängligt som YouTube kan komma att ses över - en del politiker har börjat fråga sig om det är något otryggt med hela det samhälle vi lever i idag. Men det lönar sig i längden att hålla huvudet kallt och noggrannt tänka sig för.

Ett totalförbud mot vapen kan låta som en vettig idé i Helsingfors men kanske inte i övriga Finland (eller t.ex. i den åländska skärgården). Begränsad tillgång till Internet kan kännas som en bra idé ända tills man kommer till frågan om vad som ska sållas bort, vem som ska göra det och vad som får vara kvar.

Däremot tror jag att det finns skolor där en större närvaro av vuxna kan behövas - inte bara lärare utan också kuratorer och psykologer, till och med föräldrar. Någonting är fel om man är en av 35 elever i en klass med begränsad tillgång till t.ex. kurator men har full tillgång till hela världens konstigheter på Internet. Det här visar också tydligt att det behövs fler projekt i stil med Rädda Barnens projekt Barnens Internet

Kauhajoki

Hörde om dagens dödsskjutningar i Kauhajoki. Ordet "chokerande" känns plötsligt otillräckligt.

Hela mitt yrke är ordet. Texter, rubriker, kommunikation. Men det här är så hemskt att jag saknar ord. Mina tankar går till de anhöriga som på något sätt måste fortsätta leva efter det här.

På djupet med Batman

Var i går med en kompis och så "The Dark Night" på Bio Savoy. Det ska sägas direkt: det här är en serieboksfilm i äkta DC-anda. Skjutscener, katapulteffekter, flygande splitter - och absolut inte fler kärleksscener än nödvändigt för handlingen.

Den entusiastiska publiken hade en medelålder på 17 - och då höjde nog jag och min kompis medelåldern rejält. En av de sista sakerna som hördes i salen före filmen rullade igång var "Skavvi faara å skejta senn?".

Men till filmen: man kan se The Dark Knight som en seriebok, men också som en slags svart krönika över nationens tillstånd. Filmens antihjälte (Jokern) är en terrorist som spränger människor mest för skojs skull, filmens hjälte (Batman) ställs inför svåra moraliska val - är det rätt att tortera (om så bara lite, lite) för att få fram informaiton som kan rädda livet på oskyldiga civila?

Filmens styrka är just Jokern som spelar en mycket trovärdig, totalt oberäknelig skurk. Filmens svaghet är intrigen som i slutet försvinner i en enda lång radda av förvirrande skjutscener, som tar udden av den annars rätt vassa filmen.

Varför skriver inte någon en avhandling om Batman-filmerna, börjandes från TV-serien Batman från 40-talet, ända fram till idag? Ibland känns det som att Batman säger mer om världen vi lever i än hundra CNN-klipp.

Skarp kommundirektör

Råkade slå på Ålands Radio när Eckerös kommundirektör intervjuas.

(Reportern) - Heter det "på" eller "i" Eckerö?
(Kommundirektören) - Ja jag skulle säga välkommen TILL Eckerö...

Slipat... och finurligt!

Medis för alla

Flera upprörda insändare och mess har skrivits om Medis, Jomalas kommundirektör och vad som är bildande verksamhet och inte. Det är en av höstens intressantaste debatter som sätter fingret rakt på flera ömma punkter inom åländsk politik.

Vi börjar med Jomala: kommunen sade nyligen nej till Medis nya samarbetsavtal och kommundirektören hamnade snabbt i blåsväder pga av ett uttalande om var gränsen riktigt går för meningsfull fritidssysselsättning. Men formellt är det inte hon som fattat beslutet, utan kommunstyrelsen. Orsakerna till kommunstyrelsens beslut är flera: kostnaderna för Medis i Jomala skenat iväg, utan att Jomala kommun har någon som helst möjlighet att påverka kursutbudet i någon riktning. Kommunen fick ett nytt avtal framför sig med kraftig kostnadsökning - take it or leave it. Kommunstyrelsens nej innebär i praktiken att Jomalas gamla avtal med Medis gäller tills vidare, vilket ger Jomalas kommuninvånare en något begränsad rätt att ta kurser på Medis.

I ett större perspektiv är Jomala en kommun med ökande sociala kostnader, driftskostnader, nyombyggt bibliotek, daghemssatsningar och ny brandstation på kommande. Ekonomin är ansträngd, minst sagt. Det här är inte bara fallet i Jomala - med 16 kommuner på Åland kommer det alltid att finnas någon kommun som vill prioritera äldrevården, miljön eller funktionshindrade framom skenande Medis-avgifter.

Så vad ska vi göra med hela Medis?

Medis har idag vuxit till någonting mycket större än det "Medborgarinstitut i Mariehamn" som grundades 1947. Idag är det en institution som, under vinterhalvåret, förser hela landskapet med meningsfull fritidssysselsättning - "i så nära anslutning till hemorten som möjligt" (Landskapslagen om Medborgarinstitut).

Medis är idag mer än utbildning och sysselsättning. Det är enligt många det enda vettiga som finns att göra på Åland under vintern - en neutral plats där man kan umgås med andra likasinnade. Inte bara fortbildning - också parbildning.

Huvudman för Medis är Mariehamn, men i landskapslagen och förordningen om Medis framgår tydligt att den verklige huvudmannen är Ålands landskapsrering som beviljar tillstånd att bedriva Medborgarinstitut och kan återkalla tillståndet om det "skett varaktiga förändringar i utbildningsbehovet eller om institutet inte iakttar de bestämmelser som gäller för institutet". Landskapsregeringen skulle alltså kunna återkalla tillståndet med hänvisning till att det skett varaktiga förändringar i utbildningsbehovet som innebär att dagens samarbetsmodell - med kommunernas frivillighet som grund - fungerar dåligt.

Dagens samarbetsmodell skapar ojämlikhet mellan olika kommuners invånare i landskapet. Att Mediskurserna kostar är i sig inget konstigt, men nog att det kostar olika för en Hammarlänning och en Jomalabo - och att Jomalabor inte får registrera sig för kurser över webben.

Landskapsregeringen bör, helst i samförstånd med Medis, snarast omorganisera verksamheten så att vi kan få ett Medis där alla kommuners invånare bemöts lika. Medis kunde lämpligen sortera under landskapsregeringens utbildningsavdelning, fast med samma människor i ledningen som tidigare.

Avslutningsvis: En av liberalernas mest framträdande valfrågor i valet 2007 var att landskapet skulle överta Medis. Det står fullständigt entydigt skrivet i Liberalernas valprogram (2007) sida 7:

"Medis verksamhet överförs till landskapet och sköts av nuvarande organisation; översyn av innehåll och organisation."

Liberalerna vann valet, blev största parti och bildade landskapsregering med det mindre partiet Åländsk Center. Då borde det väl inte vara en helt orimlig förväntning att Medis faktiskt överförs till landskapet inom denna mandatperiod, eller...?



Mer läsning om Medis:

Landskapsförordning om Medborgarinstitut
Landskapslag om Medborgarinstitut
http://www.mariehamn.aland.fi/medis/
http://www.nordvux.net/download/393/vux_utb_ax.pdf

Åland och Lissabon

Ibland kan det hända att det politiska fältet ligger helt stilla, och så lyfter plötsligt media upp en fråga som sätter fart på politikerna. Ibland är det tvärtom - media tiger som muren medan det kokar under den politiska ytan.

Förra veckan var det knäpptyst i media om Lissabonfördraget – men på det politiska fältet har det varit mycket muller om det. Det handlar om att landskapsregeringen nu har alla tiders förhandlingsläge och att oppositionen inte tänker låta landskapsregeringen sumpa det. Det handlar också om att det är en av mycket få gånger som Finland verkligen måste lyssna på vad det autonoma öriket har att säga. Om Åland skulle säga nej till Lissabon-fördraget blir det en juridisk röra av internationell omfattning, som Finland definitivt är intresserat av.

Det är mycket som står på spel i förhandlingarna om Lissabonavtalet – det är fråga om hur mycket självstyrelsen ska kompenseras för det behörighetsläckage som uppstod efter Ålands EU-inträde. Det är fråga om huruvida landskapsregeringen håller ihop. Centern har tills vidare solidariskt stått vid liberalernas sida, men om förhandlingsresultatet blir soppa på en spik, kan en del av centern välja att följa sitt samvete och förena sig med oppositionen istället.

Det blir en spännande politisk höst på Åland.

Intensiva dagar

Ibland går livet på högvarv, och det har det gjort de senaste dagarna: satt i tingsrätten i tisdags, sedan på möte med de olika arrangörerna av bondbröllopet i Jomala. På onsdag kväll pysslade jag med Mariehamns Kvartettens ekonomi och igår kväll ledde jag Jomala Biblioteks- och kulturnämnds möte. I kväll blir det kickoff med Mariehamns Kvartetten, uppe i Geta.

Det är helt OK att ha det så ibland, för det blir mycket gjort, det händer saker och kan till och med vara lärorikt. Men när man har hållit på så i några veckor kan det kännas som att det blir lite för mycket. Det finns ju så mycket annat intressant i livet också.

En sak som jag funderar på ibland är hur nästan alla yrkesverksamma människor har någon form av tystnadsplikt: jobbar du på bibliotek skall du inte yppa någonting om vad andra lånar för böcker, jobbar du på bank binds du av banksekretessen, sitter du som nämndeman i tingsrätten har du svurit domareden, och så vidare. Egentligen otroligt att det finns saker att skriva om ;)

Under helgen börjar min bror lägga grunden för sitt hus. Själv ska jag lägga grunden för en föreläsning om humanitärrätt. Var och en må göra det han/hon är bäst på.

Sordin

Här hade jag tänkt ge dig en inblick i mitt liv. Berätta lite om opera.ax i badhusparken. Berätta lite om en oväntad arbetsresa till Helsingfors. Ta ställning i lite biblioteks- och bildningsrelaterade frågor.

Men budet om Lasse Wiklöfs bortgång har liksom lagt sordin på allt idag. På jobbet, av förståeliga orsaker. Men också lite hemma. Jag kände inte Lasse Wiklöf så bra - de gånger jag träffat honom upplevde jag honom som en intensiv person med otroligt engagemang. Det är i sådana här ögonblick som jag börjar fundera. Över livets skörhet. Över hur mycket vi tror att vi har kontroll över våra liv. Över frågor som den mångordiga politiken oftast står svarslös inför.

Mina tankar går till hans anhöriga i denna svåra stund.

En röst för Östersjön

Så har man haft förmånen av att få vara en av rösterna för Östersjön på Andersudde, den 15-16 augusti (i fredags och lördags). Det var en mäktig operaupplevelse, med ett miljöbudskap som kom fram inte minst i scenografin och scenkläderna.



Eller vad sägs om den groteska draken, bestående av en ryssja och sex orangea fötter? (Ja, det är jag som är drakens mage). I Benita Mattsson-Eklunds recension i Ålandstidningen står det att odjuret var "både komiskt och läskigt", men jag gissar att det var mera komiskt på fredagen då svansen fastnade i trappan och Edgar Öhberg raskt fick gripa in för att lösgöra den. Show must go on. Efter att vi svettats i odjursdräkten och kom tillbaka bakom scen, stötte vi ihop med en ordningsvakt som tackade oss för att vi nyss gjort operan "mera folklig". Ähm.



Här dör det grymma, fula odjuret en plågsam död efter att Tamino (Dan Karlström) räddats av tre undersköna sjöjungfrur med spjut. En av de absolut roligaste sakerna i hela föreställningen var att (inifrån drakens mage) följa Dan Karlströms skräckfyllda minspel medan han jagades av draken - "o hjälp mig, o hjälp mig - nu äär jag förlorad..!"



En annan höjdare var när Mariehamns Kvartetten
"gjorde ett elegant intrång i flickornas revir" och drog Toreador med Tuomas Pursio. Sällan får man springa, sjunga och härja på så mycket i frack som då. Här på bilden ska vi strax ta champagnesången i början av andra akten.



Tre sköna sjöjungfrur.
Det har varit ett intensivt projekt, men samtidigt intensivt roligt att vara med. Flera månader av inövande, och sista veckan blev man liksom helt absorberad av projektet. På jobb, till Andersudde, öva låtar, öva koreografi, hem, sova, på jobb, till Andersudde, klä ut sig till drake, skruda om sig till präst, sjunga Läderlappen och så vidare.

Så att lite skönt är det nog att återgå till "normala" rutiner.

Skarpt läge: Ryssland & Georgien

Har idag bekymrat följt den eskalerande konflikten mellan Ryssland och Georgien över BBC. Nyss kom nyheten om att också utbrytarrepubliken Achasien gett sig in i konflikten. Nu finns det alltså 3-4 separata stridande parter och risken är överhängande för att konflikten eskalerar bortom mänsklig kontroll.

Här hotar en humanitär katastrof med flera civila offer och försämrade relationer mellan de internationella stormakterna U.S.A. och Ryssland. Det finns ändå små strimmor av hopp: Ryssland är inte intresserat av en direkt konflikt med väst, och väst är inte heller intresserat av en direkt konflikt med Ryssland. Det här lägger förhoppningsvis band på kombatanterna. Faran är dock att det går prestige i konflikten, och då blir den ännu mer svårhanterbar.

Det känns otroligt att det ännu på 2000-talet kan förekomma krig mellan två staters reguljära arméer och det här är utan tvekan det allvarligaste som hänt den internationella freden på länge. Samtidigt är det här en hälsosam påminnelse för Rysslands västliga grannländer att stormakten Ryssland inte riktigt resonerar på samma sätt som t.ex. större E.U.-länder. I detta behöver man inte lägga någon värdering om att "vårt sätt att resonera är bättre", det räcker med att konstatera att det är annorlunda.

En fästing!

Den här veckan har varit första arbetsveckan efter semestern som börjat kännas rutinartad - på ett positivt sätt. Arbetet börjar återgå till sina normala fåror, i takt med att folk återvänder från semestern. I onsdags hände dock en lite ovanlig sak på jobbet.

På vänster axel upptäckte jag plötsligt en stor, sprattlande fästing som tydligen bitit sig fast när jag och min bror röjde undan stubbar under måndag-tisdag kväll. Jag kunde se hur håret reste sig hos mina kvinnliga arbetskompisar (Aaah! en FÄSTING!). Min chef höll sig dock helt cool (hon är van vid betydligt större djur) så hon knep lugnt och snabbt bort den lilla krabaten. Sen återgick arbetsdan till det normala.

Hemma vid matbordet började jag, min bror och hans sambo att prata om vilket djur som är det farligaste hos oss i Norden. Enligt min brors sambo skulle getingen och korsspindeln vara de farligaste djuren hos oss - farligare än huggormen. Detta ställde jag mig aningen skeptisk till - nog måste väl huggormen vara värre? Då messade hon vår före deta biologilärare på lycéet och frågade om det stämmer. Han bekräftade att getingen verkligen är det farligaste djur som finns i vår fauna, men avfärdade korsspindeln som en myt. Så att jag får väl tro på det då, tills motsatsen har bevisats... ;)

En annan blogg

En släkting menade i förrgår att jag nog borde ha en andra blogg. Å ena sidan en seriös blogg med politiska åsikter och en annan, mindre seriös där jag kan berätta om när jag blev bjuden på indisk brandy ur plastflaska - som hade en arom av vårtborttagningsmedel plus en lätt anstrykning av ångbåtsbrygga. Min släkting försäkrade dessutom att hon regelbundet skulle läsa "den andra sidan".

Kanske också en tredje blogg, där jag kan posta bokrecensioner och favoritdikter av Runeberg, vore något? Och det finns ju folk som dubbelbloggar med viss framgång - titta bara på Fredrik Federleys seriösa sida och jämför med hans andra sida.

Men... måste säga att jag känner en liten motvilja mot att "splitta upp" bloggen. Känns i nuläget redigare med en enda blogg och att skriva när man har något att skriva om, oberoende av ämnet. Ibland är innehållet mer åt det politiska hållet och ibland mindre - men det ger ju lättare någon slags helhetsbild av bloggaren, eller hur?

Röda korsmarknaden

I går vid 17-tiden samlades fler Röda kors-frivilliga än jag sett på många år (och tre personer som var med redan när första marknaden ordnades, för 43 år sedan). Lite regn föll det, men det kändes som att vädrets makter var med oss ända till slut, då marknaden skulle plockas ihop.

Som alla frivilliga vet, består det verkliga mandomsprovet i att slå fast sidodörren till lastvagnen - förra året gick det med kofot, men i år fick en lyftkran från Max Lyft göra grovjobbet. Men fint gick det. Ett stort tack till alla som ställde upp för årets Röda korsmarknad!

Singelstaden Mariehamn?

När jag idag gick igenom finska tidningar hittade jag en rätt intressant artikel om Åland i tidningen Kaleva. Ett resereportage som var fritt från konstiga fördomar och schabloner, och som som faktiskt gav en förståelse av hur det är att bo och turista på Åland.

Fast artikeln hyllar inte bara Åland, utan tillägger också:

"När resesäsongen tar slut i september tystnar Mariehamns centrum. Terasserna städas bort, restaurangerna begränsar sina öpettider och det finns inget nattliv att tala om. För en singel på ett par tjugo år kan gråa och blåsiga Mariehamn i november kännas som en ångestskapande stoppstad"

Hm, ja... vad finns mer att tillägga? ;-)

I samma tidning slår vår egen Roger Jansson (Fs) ett slag för att Åland ska få en egen representant i EU-parlamentet. Bra Roger - det är precis sånt här som behövs!

På gudstjänst med Johnny Cash

Av en slump hörde jag en rätt anorlunda gudstjänst på Sveriges Radio P1 idag - en Johnny Cash-gudstjänst med låtar av Johnny Cash istället för psalmer, och stillsamt begrundande uppläsning av Johnny Cashs ord i predikan. För någon kanske det låter lite mystiskt, kanske till och med magstarkt - men det funkade! Inte minst som Cashs texter innehåller mängder av bibliska referenser och ofta ett starkt, engagerande och humanistiskt grundbudskap.

Sånt får en att börja spåna - vad finns det för fler grepp som kyrkan kunde prova på? Kanske anordna en äkta, medeltida gudstjänst med 4-5 timmar predikan på latin? (Lite av en extreme-upplevelse...) Idéer verkar det finnas - men ett av problemen som kyrkan idag brottas med är samma som många andra organisationer har idag: hur lockar man folk, utan att göra avkall på sina grundprinciper? Här kan Johnny Cash funka, men det är inte sagt att vilken som helst annan artist gör det.

Turist på Vikingadagarna

Allt fler ålänningar prövar på hur det är att turista på sin egen hemö. Då menar jag inte det att det finns mycket ålänningar på sjödagarna eller på Arken - snarare handlar det om att t.ex. åländska kajakuthyrare börjar förundra sig över ålänningarnas stora andel av kundunderlaget. Och i och för sig. Om det är högsommar, du befinner dig på världens coolaste sommarö som turister från hela världen reser till - bara för att få cykla runt lite... varför skulle man inte själv fara ut och cykla lite till t.ex. skärgården eller någon sommarmarknad? Sagt och gjort.

Hoppade på cykeln och började cykla norrut, mot Vikingamarknaden. Strax under 20 km resa dit, strax över 25 grader hett och väskan full med vatten. Vattenpaus i Godby. Märkte att det inte är helt lätt för en cykelturist att veta vilka vägar man ska ta från Mariehamn till Godby. Fortsatte sen till Kvarnbo och blev positivt överraskad av Vikingamarknaden, som håller på att utvecklas till någonting stort som är helt i tiden. En ny form turism med ett starkt inslag av "fandom". Här finns nåt att bygga vidare på. Det var glatt, roligt, väldigt internationellt och kändes som att arrangörerna verkligen strävat till autenticitet.

Efter att ha pustat ut lite och fyllt på med vatten fortsatte cykelturen till Sundby, för att hälsa på hos en vän. Sedan vidare till Kastelholm på en kopp kaffe. Så var det dags att börja cykla hem till Möckelby - denna gång på de små vägarna. Blev positivt överraskad av de mycket vackra vyerna i Ämnas. När jag kom under Godbyvägens tunnel såg jag att någon hade klottrat JAG LEVER! på väggen. Kändes mycket passande efter nära 40 km cykling i sommarhetta.

Att turista på Åland som ålänning kan vara riktigt kul - och så har man ju som ortsbo den stora förmånen att kunna smita hem när som helst ifall man plötsligt skulle tröttna ;)

Teater i Lemland "Som dom gör i Amerika"

I går var jag, i sällskap med min guddotter Emmy och hennes familj, och såg Kappsäcksteaterns "Som dom gör i Amerika" på Pellas i Lemland. Det här är på alla sätt och vis en glad pjäs som lämpar sig bra för småbarnsfamiljer - där både barn och föräldrar kan hitta små, roliga bitar. Pjäsens två stora trumfkort är dels glädjen som strömmar fram - till exempel i Julia Westerbergs koreagrafi, Janke Berglunds Baloo-dans och samspelet mellan luffarna (Anders Laine och Julia Westerberg). Pjäsens andra stora trumfkort är snälla fröken Krikonblad, spelad av Viveka Karlsson som verkligen lever sig in i sin roll som den varma, förälskade fröken Krikoblad. Hon visar med ord, små-små gester och subtilt minspel hur mycket hon tycker om konstapel Rask (Janke Berglund). Håll ögonen på henne!

Om man med förstoringsglas ska leta efter svaga länkar så är det egentligen endast själva slutet på pjäsen som gjorde den vuxna delen av publiken lite fundersam och kluven - hade man kanske kunnat knyta ihop det hela på något annat sätt? Fast detta verkade inte alls bekomma barnen i publiken, som lämnade föreställningen med ett nöjt leende på läpparna - och det är ju det som är viktigast :)

Kulturstrategi för Jomala

Det händer mycket inom Biblioteks- och kulturverksamheten i Jomala just nu.

Jomala bibliotek flyttar in i nya utrymmen under juli månad. Kommunens stora kulturhändelse, bondbröllopet har just ägt rum - och i övermorgon är det kanalkalas (den 20 juli 13-16) där Jomala kommun medverkar.

En betydande del av arbetet inom kultursektorn bedrivs av kultursekreteraren - och just nu också hemma, hos medlemmarna i Biblioteks- och kulturnämnden. Förra veckan fick samtliga medlemmar och ersättare i nämnden hem ett tjockt brev med olika kommuners och myndigheters kulturpolitiska program, kulturstrategier och handlingsplaner för kulturarbete - och ett utkast till en kulturstrategi för Jomala, som är tänkt som en slags startmotor för den planerade strategin. Som grädde på moset innehöll kultursekreterarens brev också tips om inspirerende läsning på webben - t.ex. kulturdokumenten på www.kungsbacka.se och www.lul.se

Nu har vi alltså bakgrundsmaterial, ett första förslag att ta ställning till och förslag på hur arbetet kan tänkas fortskrida. Kultursekreteraren har lagt en stabil grund för det fortsatta arbetet.

Mest inspirerande är nog de strategier där kulturen lyfts fram som ett medel för kommunal tillväxt - fler inflyttare och fler företagsetableringar. Jomala befinner sig i unik position på Åland, eftersom staden Mariehamn konkret håller på att spilla in i de södra delarna av Jomala - med över 20000 m2 affärsutrymme strax söder om Sparhallen. Vi har alltså de bästa förutsättningarna för fler företagsetableringar. En av de viktiga frågorna är därför: På vilka sätt kan Jomalas kulturliv berika invånarnas liv (t.ex. under fritiden) och stärka kommunens attraktionskraft som en kommun dit invånare och företag vill flytta - och som turister vill besöka? Hur kan vi skapa mer synergieffekter mellan kulturliv, föreningar och näringsliv? Ett färskt exempel på samarbete mellan ideella krafter, kommun och näringsliv är midsommarstången på Jomala flygfält som sponsorerats av flera Jomalabaserade företag - men det finns garanterat flera sätt som kulturlivet kan ge mervärde för kommuninvånarna och det lokala näringslivet.

Kulturlivets hälsofrämjande verkan är också viktig - när tillvaron upplevs som begriplig, meningsfull och hanterbar - mår man också bra. När det finns ett slags "kulturell stadga" blir det lättare också för representanter från andra kulturer att kartlägga och begripa vår kultur, och orientera sig i samhället. Oavsett kulturell tillhörighet kan kulturella evenemang också ge social gemenskap och tryggheten i att kunna identifiera sig med en grupp.

Mycket i kulturstrategin kommer antagligen att anpassas enligt Jomalas specifika förutsättningar - Ålands största landsortskommun, den näst största kommunen befolkningsmässigt, Mariehamn som håller på att växa in i kommunen och placeringen mitt på Åland.

Ser fram emot att jobba vidare med Kulturstrategi för Jomala!

Frackresa till Stockholm

Så var det dags för Stora Frackresan. Frack till välgörenhetskonserten "Röster för Östersjön", på Andersudde den 15-16 augusti. Eftersom konserten närmar sig, började jag i förrgår så smått med att öva in några av låtarna. Eftersom en del av styckena är på konstiga, utrikiska språk fick jag börja från "scratch" - med att lära mig uttal och betydelse.

Fracken med alla tillbehör införskaffades på den förträffliga butiken Grosshandlarn, belägen på Vasagatan 11. Mitt i omklädningsbåset kikade plötsligt mannen i båset bredvid åt mitt håll och frågade nyfiket "-Hörde jag åländska?".
"-Juuh, det gjorde du nog", svarade jag. Så berättade han att han snart ska gifta sig med en åländska och också kommit till Stockholm för att köpa frack. Frackförsäljaren visade sig också vara intresserad av Åland, men av en annan orsak - han tänkte göra en dagstripp med några kompisar för att gå på RockOff. Av en slump hade jag en lokaltidning med hela RockOff-programmet på mig, som han tacksamt tog emot.

På hemvägen fanns gott om tid att studera svenska dagstidningar. I Svenska Dagbladet uttryckte de borgerliga ungdomsorganisationerna sin gemensamma frustration över att den borgerliga regeringen i Sverige "sitter fast i ett 40-talsperspektiv" och riskerar att förlora en hel generation unga till det "bidragslovande" socialistiska blocket. Mycket tänkvärd insändare.

Bortgången

Det var med en känsla av tomhet och sorg jag greppade lokaltidningarna igår. Stefan Snellman har gått bort. Jag minns honom som bullrigt glad, vaket energisk och fördomsfri - när han började berätta om någonting var det inte ovanligt att historia, religionsvetenskap och minst två vetenskaper till kunde bli en del av utläggningen.

Det politiska, kyrkliga och litterära Åland har förlorat en människa med enormt engagemang. Och hela Åland känns plötsligt lite tommare.

Reparation av Mac

Under fastlandsresan gick iBooken sönder - ett rent mekaniskt och lätt irriterande fel som bestod i att den magnetiska ihopfällningskroken gick av. Vad göra? Tog datorn till Humac på Gräsviksgatan i Helsingfors. Stället kryllade av unga, skärpta och serviceinriktade människor - som berättade att de tyvärr inte kan reparera detta till något "vettigt" pris - minst 200-300 €. De hade dessutom "sjukt mycket" datorer att reparera just nu. Men en reparatör visade hur jag enkelt kunde öppna datorn och byta ut den krånglande delen. Sagt och gjort.


Den nya ihopfällningskroken (framför den gula fyrkanten i mitten av bilden) sitter nu fast med Scotch superlim.

Det tål att understryka att grabbarna på Humac helt gratis tog sig tid att gå igenom hur man på bästa sätt tar isär datorn och gav mig den delen jag behövde (från en skrotad iBook). Humacs konkurrent på samma gata var tyvärr lite mer inriktad på det omöjliga än det möjliga. Humac kan därför, med gott samvete, rekommenderas dig som råkar få problem med din Mac under resan i österled.

Nu funkar datorn igen - men eftersom den börjar få tre-fyra år på nacken är det väl bara en tidsfråga innan nästa "ålderstillägg" gör sig påmint...

En osande film: 9 рота (The 9th Legion)

Tänk dig att man tar varenda Vietnam-film som någonsin producerats i U.S.A, lägger till en särskilt stor dos av "Full Metal Jacket". Byt sedan ut U.S.A. mot Sovjetunionen, och Vietnam mot lika exotiska Afganistan. Olika musik, men samma solgalsögon. Då har vi plötsligt "The 9th Legion" (2005) framför oss.

Ett gäng hormonstinna och orediga ungdomar från hela Sovjetunionen skrapas ihop till ett kompani och skickas till Afganistan. Det osar naturligtvis både av granater och fantasifulla kötteder. Den analytiskt lagde kan ägna sig åt att fundera över varför det också finns en bångstyrig tjetjen med, som ett kort tag avskiljs men sen återvänder till sin "familj" - det nionde kompaniet. Specialeffekterna är påkostat spektakulära och filmen slutar med att kompaniet, efter fullföljt uppdrag, måste återvända till ett fosterland som upphört att existera.

Det här är ändå en rätt intressant film: trots att den så tydligt hämtat inspiration från Vietnam-filmer känns den äkta, eftersom den lyckats fånga kulturtypiska drag som t.ex. den kamratliga stämningen i det ryska kollektivet. På ett sätt är det en tidlös historia om den lilla människan som slungas ut i en förödande internationell konflikt. Därför går den inte helt att avfärda som "massprodukt anpassad för väst", vilket brukar vara standardstämpeln som ryska intellektuella ger ryska filmer som går hem också utomlands.

En cool bok: "Rymmaren" av Thomas Bodström

När en yrkespolitiker skriver kriminalroman brukar varningslamporna börja lysa. Crossover. Kalkonvarning. Platt fall?

Frågan är:
Vågar man verkligen som yrkespolitiker ta ut svängarna och använda sin konstnärliga frihet fullt ut? Är inte en författare hämmad av sin roll som politiker med seriösa ambitioner, eller kan rollerna till och med stärka varandra? Sveriges före detta justitieminister Thomas Bodström (s) har gjort ett vågstycke. Han har tagit sina samlade erfarenheter som justitieminister och advokat och skrivit en lekfullt allvarlig kriminalroman där en omåttligt impopulär justitieminister står i centrum.
Bodström har skrivit en cool bok som tveklöst kommer att stärka honom också politiskt. Bodström framstår genom boken som måttfull i sina värderingar och låter ibland nästan som en folkpartist eller moderat när han låter olika huvudpersoner framföra synpunkter på polis- och fängelseväsendet. Bland annat därför är det här en bok som kan påverka följande svenska riksdagsval.

Boken rekommenderas icke om du har kronisk allergi mot ord som "brottmålsbiträde", "statssekreterarutredning" och "advokatsamfundet".

Tips: Boken finns som ljudbok (10 CD:n) med Ola Rapace som uppläsare. Perfekt för semesterresan.

På resande fot

Efter att ha spenderat några rika dagar med släkten i Kimito, åkte jag igår in till Åbo för att se utställningen Punaste Lippude All (Under de röda fanorna), som handlade om Sovjet-Estlands konst på 50- och 60-talet. Utställningen var bra, samtidigt som den gjorde en illa till mods. Propagandafilmerna visade flera hänförda agitatorer som talade för sammanbitna folkförsamlingar, en lektion i Stalinism för lågstadieelever och det högtidliga avtäckandet av Bronsstatyn inför en bistert högtidlig skara. I äkta estnisk stil kunde man finna små, små sting av bitande ironi i de annars sakliga bildtexterna. Till exempel: När familjen avbildades i Sovjet-Estlands konst på 50-talet var ofta fadern frånvarande - "Varför? För att han var i Sibirien?", frågas retoriskt.

Hälsningar från ett stekhett, somrigt och uppgrävt Helsingfors!

Tryffel

Min bror är lite av en turgubbe, men det här tar nog priset. När han tog några spadtag i en stor jordhög på hans och hans sambos tomt, dök dom här knölarna upp.



Det liknar väldigt mycket tryffelbilden som finns i engelskspråkiga Wikipedia. Om inte detta är tryffel, så måste det vara någon nära släkting (Traffel? ;). Det mest intressanta är nog att knölarna påträffades i blandskog, med till övervägande del barrträd. Vad tror du - är detta tryffel? Har DU påträffat tryffel i de åländska skogarna förut? Känner du igen arten?

Semester

En bild säger mer än tusen ord. Så här har semestern sett ut de senaste dagarna. Igår var det lite vedkapning, lunch, mera vedkapning, och efter middagen jordskottning med min bror och svägerska på deras tomt. Mycket praktik, lite teori.


Det är inte så tokigt som det ser ut - man får träning, ved till vintern och en massa frisk luft. Skön omväxling till att skriva texter, dessutom. Ålands Radio finns med, både i hörselskydden och på magen. På måndag vid 9-tiden sitter jag i studion hos Ålands Radio och pratar lite om Röda korsgymnasiet Red Cross Nordic United World College (RCNUWC), tillsammans med August Bonds som den nya åländska eleven vid gymnasiet heter.

P.S: Det finns också en åländsk hemsida för RCNUWC. Den riktar sig till dig som är 16-17 år och tycker att det här med att ta studenten i ett internationellt gymnasium kunde vara intressant.

FRA ser dig...

Ett hett ämne i den svenska bloggosfären just nu är FRA-lagen. Och med rätta. I och med lagen, som träder i kraft den 1 januari 2009, kommer Sverige att få den mest omfattande officiella signalspaningen i kabelnätet i Västeuropa, menar David Lindahl, forskningsingenjör vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) - ett gäng som brukar veta vad de pratar om.

Den mest förekommande motiveringen har varit att det behövs för att förhindra internationell terrorism, och visst - det är oerhört viktigt. MEN: är det verkligen en bra idé att lägga så mycket känslig information i händerna på en enda myndighet? Det är sist och slutligen människor det handlar om - vanliga människor som får otroligt mycket information i sina händer. Vanliga människor som kan frestas att använda den fel.

Nu har dessutom Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning röstat för ett, om möjligt, ännu värre förslag - om att registrera och kontrollera bloggare. Om det här går igenom i parlamentet går alltså EU in för att begränsa yttrandefriheten kraftigt, i förlängningen i hela världen. I många diktaturstater är anonymitet en förutsättning för att någon över huvudtaget ska våga blogga - och det gäller också frispråkiga bloggar i friare länder. Namn- och bildtvång skulle ta kål på en hel fantastisk flora av bloggar som spirat upp överallt på nätet.

Boktips: al-Qaida och vägen till 11 september

Det är sällan man möter en bok som har både bredd och djup, som är både underhållande och som man känner att har bidragit till ens förståelse av omvärlden. Lawrence Wrights al-Qaida och vägen till 11 september är just en sådan bok.

Det första man lägger märke till är att typsnitt, upplägg och källor ser ut på exakt samma sätt som Simon Sebag Montefiores förtjänstfulla biografi om Stalin. Verkar lovande. Montefiore har faktiskt lite samma grepp som Wright - de kan båda oväntat göra rätt intima djupdykningar i huvudpersonen som får läsaren att haja till och inse att också de bara är människor, med med- och motgångar, bättre och sämre dagar, styrkor och svagheter.

Stilgreppet är intressant också på ett annat sätt - författaren lyckas flera gånger med konststycket att samtidigt vara sakligt torr och skaka om läsaren. Läsaren får lära sig flera begrepp som är centrala för en förståelse av den islamiska världen - taqqiya, fitna och maghrib, bara för att ta några exempel. Särskilt makabert är hur författaren skildrar lärostrider inom själva organisationen al-Qaida - allvarliga diskussioner om vem och vilka, och på vilka grunder det är rätt att ta andra människors liv.

Sammanfattningsvis är det en viktig, faktapäckad och ögonöppnande bok - kan inte annat än rekommendera den - och rikta ett varmt tack till dem som gav den i födelsedagspresent!

Byggnadspolitik

Kom just hem från Jomala kommuns kommunfullmäktigemöte, där delgeneralplan för Sviby och Torp har behandlats. Ärendet behandlades rätt snabbt, även om delgeneralplaner som sådana nog är rätt snåriga ärenden.

Fullmäktigeledamöterna fick hem en karta med en massa färger och bokstavskombinationer, med detaljerade beskrivningar om vad man får och inte får göra på områdena. Bifogat fanns en halv centimeter tjock pappersbunt med besvär mot planen och sedan områdesarkitektens ställningstagande till vart och ett av besvären. Sedan har kommunstyrelsen tagit ställning till områdesarkitektens ställningstagande, men kommunstyrelsens ställningstaganden har (av förklarliga och praktiska skäl) inte till alla delar noterats i den färggranna, bifogade kartan. Så för att en normal fullmäktigeledamot ska kunna greppa hela ärendet skulle man behöva minst 4 timmar självstudier, gärna med någon från kommunstyrelsen som handledare.

Observera att det här inte är någon kritik mot Jomala kommuns arbete - styrelsen har gjort ett gott och sakligt arbete och noga satt sig in i varje besvär och motiverat sina bedömningar. Det som jag här reflekterar kring är väl närmast hela principen med delgeneralplaner, som Fredrik Karlström (Ob) lite var inne på under sammanträdet.

Det finns en god sida för kommuninvånarna med generalplaner: man kan vara säker på vad som gäller. Men om den är allt för reglerande och kompliceras, så måste folk söka en massa undantag för att få bygga på sin mark - och när allt blir en enda stor in casu-bedömning kan ingen riktigt vara säker på vad som gäller. Idealet vore en plan med friare ramar, kanske färre kategorier och framför allt - lättbegriplig. Men jag måste medge att jag inte har någon patentlösning på det här. Om någon läsare sitter inne med den, så är det bara att vänligen plita ner som kommentar till detta inlägg ;)

I alla tider har maktens boning odlat ett krångligt språk som kan ta tid att begripa, men när det börjar bli på gränsen för vad beslutsfattarna kan ta in, så börjar det bli lite av ett demokratiproblem.

Röjarhelg

På basis av föregående inlägg skulle man kunna tro att jag haft en riktig röjarhelg. Och det blev det också, men inte i stan, utan på landet. Fast jag ska ta händelserna i rätt ordning.

Under föregående vecka har jug grunnat på om det är förkylning eller allergi som drabbat mig. På fredag drog jag slutligen slutsatsen att det är både och, och började intensivbehandla med Vila, Vitlök, Vätska och Vitaminer + Clarityn. Behandlingen pågick under hela midsommarhelgen och kampanjen måste betecknas som framgångsrik, eftersom jag på söndagen började känna mig frisk som en nötkärna. Så frisk att jag kunde vara min brors & hans svägerskas tomt hela följande dag och röja, bära bort kvistar och klyva stockar. Så visst blev det lite röjande i alla fall..!

Midsommar!!!

Detta inlägg tillägnas alla som någonsin sjungit, uppträtt eller på annat sätt deltagit i musikteatern Katrina. Låt oss begrunda Sören Lillkungs ord i midsommarvisan, vers 2:

"Att få uppleva midsommartiden,
vilken lycka för Nordens folk!
Ur vår trasa fruktan är vriden,
där som ljuset har ljuset till tolk!"

För övrigt är jag singel, 28 år och midsommaren är här.

Så bli inte förvånad om det inte kommer blogginlägg på ett litet tag ;)

Midsommarstången

Idag invigdes midsommarstången på flygfältet. Själva invigningen var ett stort ögonblick av flera orsaker. Det är åländska företagare och organisationer som sponsorerat medel till midsommarstången - åländska företagare som genom sin donation gjort en välgärning för kulturen, turismen och sin hembygd. För det andra har kommunens nya kultursekreterare tagit aktiv del i projektet genom att bland annat kontakta företagen - Jomala kommuns kulturverksamhet går med andra ord på ytterligare en cylinder. En annan glädjande sak har varit flygfältets och Finnavias aktiva roll i projektet. Det finns människor som lagt ner stora mängder egen tid på projektet. Sen ska vi inte glömma klass 4A och 4B i Vikingaåsens skola som hjälpt Per-Olof Jansson med att binda löven till midsommarstången.

Från och med nu kommer alla som anländer till flygfältet att se den urgamla, åländska fruktbarhetssymbolen. De kan konstatera att våra förfäder hade humor - redan de visste nämligen att kultur framför allt ska vara KUL.

Snörvel

I början av veckan började det lite med att halsen kändes sträv och jag började känna mig hängig på jobbet. Mina arbetskompisar peppade dock mig, bjöd på Finrexin, Burana och uppmanade mig att dricka mycket, tvätta händerna och tänka positivt. Det funkade bra ungefär fram till torsdag eftermiddag, då jag blev tvungen att åka hem och bädda ner mig för att återfå min lekamliga hälsa.

Fredag var jag på jobb igen, sedan på 50 årsfest. Lördag morgon var snörvlandet och hostandet i full gång igen. Idag började en nära släkting tro att det måste vara fråga om någon allergi, så nu har jag provat med Clarityn - men av det blev jag bara ltröttare. Snörvlandet fortsätter och huvudet känns som en växande, fuktig kork.

I och för sig är jag i gott sällskap - alla mina arbetskompisar snörvlar också på, så det är väl bara att hålla ut i fyra arbetsdagar till. Kan knappt tro det - nästa veckas tisdag (den 17 juni) blir jag 28 år gammal, och på torsdag får jag mitt livs första semester!

Möjlighet för åländska 17-åringar

Lagtinget första tilläggsbudget blev något av en politisk thriller. Den hade verkligen ingen rak väg igenom lagtinget och särskilt miljöbilspremien blev en het potatis.

Den enskilda punkt i tilläggsbudgeten som gläder mig mest är punkt 46.17.05:
Utgifter för åländska studerande i Norden (F). Tack vare ett anslag på 12.000 kommer en åländsk 17-åring att i höst kunna inleda sina gymnasiestudier vid Röda korsgymnasiet RCNUWC på Norges västkust. Jag är glad för jag vet att det finns ett intresse bland åländska ungdomar för att studera på RCNUWC. Jag vet hur viktigt det kan vara för en åländsk 16-17-åring att få komma bort från holmen - prova sina vingar, vidga sina vyer och lära sig mer om sina färdigheter. Men jag är särskilt glad över att utbildningsminister Britt Lundberg (c) tagit sig tiden att sätta sig in i ärendet och sedan föreslagit att antagningsfrekvensen ska omprövas. En ny studerande ska nu alltså antas varje år - dvs. Åland får samma representation som Färöarna och Grönland har på skolan.

P.S: Den första tilläggsbudgeten för 2008 med alla tillhörande bilagor hittar du på den här sidan. Sök på "tilläggsbudget" så kommer den som första sökresultat.

Datorer, datorer, datorer...

Att det varit en liten paus i bloggandet har denna gång inget att göra med sommarens ankomst, eller livssituationen: det har helt enkelt inte funnits någon vettig dator eller bredband att blogga med på ett tag. Efter att ha varit på en föreläsning om datasäkerhet bestämde jag mig för att blåsa ur hårddisken på hemdatorn för att få den att gå snabbare. Framgången var begränsad, så under ett besök i Helsingfors passade jag på att köpa en ny bärbar hemdator.

Gick helt enkelt in på Stockmanns dataavdelning och frågade efter en "bra bärbar dator", varvid jag omedelbart blev ledd till Macintosh-hyllan. - Bra, sa jag. - Nu vet jag att du och jag tänker lika. Men vilken är den bästa bärbara PC:n? Efter ett långt parlamenterande om vad datorn skulle användas och av vem, blev slutresultatet en HP Pavilion dv6000. Och under den mycket korta tid som den varit i användning (mest surfande och ordbehandling) har den fungerat mycket smidigt och snabbt.

Finns det några andra åsikter om vilket märke som har de bästa bärbara PC:na?

Folkomröstning om Lissabonfördraget? Nej tack.

Niklas Lampi får in en fullträff, när han i fredagens Ålandstidning kritiserar utspelet om att folkomrösta om Lissabonfördraget:

"Folkomröstningar kan vara bra i vissa lägen, men det mesta talar för att Lissabon inte hör hit. Pudelns kärna i den pågående EU-debatten är inte om det nya fördraget är bra eller dåligt, utan hur Åland på bästa sätt ska utnyttja sitt trumfkort för att stärka sitt inflytande. Den frågan kan svårligen pressas in i ett ja eller ett nej på en folkomröstningsblankett. Den avgörs i stället av hur 30 lagtingsledamöter kommer att sköta uppdraget de fått av medborgarna."

Kan inte annat än hålla med. Nu om någonsin gäller det för lagtingspolitikerna att hålla huvudet kallt, hålla ihop och hålla fast vid den gemensamma planen.

Riksdagen flippar ur om valfinansiering

De flesta ålänningar föreställer sig finsk politik som någonting behärskat, många gånger med en våt filt av konsensus på. Visst käbblas det lite, men mest för sakens skull och innerst inne är alla liksom överens. Men den som slog på riksnyheterna i förrgår kunde lätt ha trott att man fått fram från Polens riksdag, istället för Finlands. Varför har den politiska temperaturen plötsligt skruvats upp? Det finns flera orsaker.

Till spelets regler hör att oppositionen alltid kritiserar allting regeringen gör, oberoende av vem som var. Det har oppositionen samvetsgrant gjort - man har kritiserat kommunreformem, söndersmulat innovationsuniversitet, trashat de nya reglerna för arv av skogsbruk och så vidare. Men NU har vänsteroppositionen fått en rejäl godbit att hugga tänderna i - lagen om valfinansiering!

Den som slog på TV:n hur socialdemokraternas ledamöter vred till den ena dramatiska liknelsen efter den andra. Tuomioja tvingade statsministern att svara hur han själv finansierat sin kampanj. Sakligt återhållsamme, f.d. justitieminister Koskinen hötte med näven och dundrade på om att regeringen förlorat varje uns av rättskänsla. Och så vidare. Till slut fick finansminister Katainen i nerverna och sa att han förstod att det nog hör till saken att oppositionen smular sönder allt regeringen gör, men att det ändå måste finnas någon slags rim och reson i det.

Den observante har säkert lagt märke till att nästan alla som uttalade sig är kandidater i socialdemokraternas ordförandeval. Det gäller nu för dem att hålla sig framme, visa att man är på bettet och visa att man är en riktigt god socialdemokrat -det är en viktig förklaring till det uppskruvade ordkriget om valfinansieringen: det gäller att plocka hem så mycket poäng som möjligt på kortast möjliga tid. Det är alltså inte så konstigt att vänsteroppositionen ropar på enkla lösningar, som tak för donationer och kampanjbudget.

Om vi håller oss till sak, så är reglerna för valfinansiering idag redan rätt tydliga. De finns här.

Jag ställer mig mycket tveksam till en strängering av reglerna för valfinansiering - för om vi börjar förbjuda företag, privatpersoner eller sammanslutningar att stödja sina kandidater - vem är det då som har råd att ställa upp? Endast de som redan har mycket pengar. Och det, bästa socialdemokrater, främjar knappast demokratin.

Ekonomi & hushåll

Det här veckoslutet har nästan helt gått till skötsel av Mariehamns Kvartettens ekonomiska angelägenheter. Inte så mycket bokföring, mera fakturering och betalning av fakturor. Efter vårkonserten (och julkonserterna) brukar det ett kort tag vara lite mer för ekonomen att fakturera & betala än normalt - sen lugnar det ner sig något. Den lilla tid som blivit över har gått till hemmahushållet - 10 kg tvätt och en tusans massa strykning. Men resten av söndan ska jag i alla fall ta det riktigt luuugnt.

Lummiga gröna salar

Mariehamns Kvartetten höll sin vårkonsert inför en nästan fullsatt stadshussal i fredags - med bara första raden tom. Störst intryck på mig gjorde en sång som vi sjöng till allra sist, när publiken så sakteliga började bege sig hemåt. Vi sjöng då "Under rönn och syren" som jag bara sjungit två-tre gånger tidigare, så jag koncentrerade mig mycket på de otroligt vackra orden. Texten är skriven av Zacharias Topelius och daterad 21 juni 1855 (mitt under brinnande Krimkrig)

Så här skriver Olof Enckell om dikten:

"Diktens budskap om naturens förmåga att värna och försona har — som i kommentaren till Sylvias visor tidigare framhållits — såsom bakgrund den svåra psykiska press, som förföljelserna på grund av Topelius' ställningstagande under orientaliska kriget åsamkade inte bara honom själv utan också hans maka."

Låten har spelat i huvudet hela helgen, och tur är väl det för det är en mycket vacker låt. Här är texten och historien om textens uppkomst

[...]

Kom, du min vän i skogen,
kom, vid min sida sjung!
Skogen är evigt trogen,
våren är evigt ung.
Livet förgår som kvällens fläkt;
evig är vårens andedräkt!
Kom, du min vän i skogen,
vid min sida sjung!


P.S: Denna fantastiska låt finns också på Mariehamns Kvartettens jubiléumsskiva ax.plock (2006). Skivan kan med fördel köpas av Mariehamns Kvartettens ekonom ( = jag) för endast 10 € och är en mycket fin morsdags- eller födelsedagspresent.

100 år till i Irak

Ett av de mest citerade uttalandena i den amerikanska presidentvalsdebatten måste vara senator John McCains om att USA gott kan stanna i Irak i "hundra år till". Eftersom jag blev intresserad av hur någon kan häva ur sig någonting sånt, började jag kolla upp lite vad som skrivits om uttalandet på nätet om det och hittade en rätt intressant blogg:

Den troligtvis republikanske skribenten menar att McCain avsiktligt har blivit misstolkad och vanhedrad av de demokratiska kandidaterna - Clinton och Obama. Den som är skeptisk kan notera att blogginlägget faktiskt är skrivet på "Fool's day" - den 1 april (även om det är uppbackat med rätt trovärdiga filmklipp från YouTube).

Trevlig läsning!

P.S: Också bloggkommentarerna till inlägget är rätt intressanta.

Vuxenpoäng!!!

Det är inte helt ovanligt att människor i min ålder går omkring och räknar s.k. vuxenpoäng. Vissa företeelser gör liksom att man räknas lite mer som vuxen och ger följdaktligen vuxenpoäng.

En del kan tycka att välvilliga råd om regelbundet sparande i medellång räntefond är stora vuxenpoäng. Andra kan tycka att en alltför gedigen kunskap om deklarationsavdrag eller varför inte plussaförmåner får vuxenpoängen att skramla in. Idag har jag suttit och läst Jomala kommuns förvaltningsstadga - med en känsla av pirrande intresse. Vuxenpoäng!!!

Jomala kommun ordnade ikväll ett mycket lyckat skolningstillfälle för nämndledamöter. Skolningen omfattade verksamhetens juridiska grundvalar, vett & etikett på nämndemöten och kommunens ekonomiska utsikter. Det verkade som att de flesta närvarande hade stor behållning av kvällen. Ett särskilt tack till Carolina Sandell och Jim Bergbo som båda höll mycket innehållsrika och intressanta föreläsningar.

FS och Lissabon

Frisinnad Samverkan har under de senaste månaderna haft många diskussioner om hur Åland skall förhålla sig till Lissabon-fördraget. Det är, juridiskt sett, inte världens mest lättnavigerade terräng. Samtidigt handlar det om hur Åland tydligt kan hävda sina berättigade krav på ökat inflytande i EU, utan att vara onödigt konfrontativt, skapa gnissel och badwill i Helsingfors och Bryssel.

Under maj månads första dagar har diskussionerna börjat utkristallisera sig till en slags handlingsplan. Det är FS' lagtingsledamot Roger Jansson som fått föra fram handlingsplanen:

"Roger Janssons taktik är att lagtinget inte bör ge sitt bifall till Lissabonfördraget på den här sidan årsskiftet. När Finland godkänner fördraget uppstår därmed ett oklart läge om vilken Ålands ställning är i EU.- Då måste självstyrelsesystemet upp på internationell nivå. EU och medlemsstaterna måste inse hur vår självstyrelse är uppbyggd. Bara då kan vi få förståelse i Helsingfors för de krav på inflytande vi har, säger Jansson" (Ålandstidningen 1.5.2008, 10:40)

Jag håller fullständigt med om att det här är den vettigaste taktiken för Ålands lagting, med tanke på läget. Vi ska vara mycket tydliga och sakliga med att föra fram våra berättigade krav på inflytande, men samtidigt tydliga med att vi inte bara är ute efter att bråka och härja (det finns de som kommer att påstå det). Vi har alla tiders förhandlingsläge på inkommande, tiden är på Ålands sida - och det enda vi behöver göra är att vara tydliga, sakliga och framför allt hålla huvudet kallt.

Lite Norgenostalgi

Denna musikvideo, med norska A-ha, baserar sig på Morten Skalleruds kortfilm "Året gjennom Børfjord" (1991), eller "A Year Along the Abandoned Road".

I A-has kultvideo får man följa årstidernas skiftningar i den lilla byn Börfjord i Finnmark - en filmupplevelse som bara delvis kommer till sin rätta på Youtube. Varje år inleds filmfestivalen på Cinemateket film club i Oslo med kortfilmen som ligger till grund för videon. Kortfilmen vann norska Amandaprisen för bästa kortfilm 1991 och Tammerfors filmfestival 1992.

Vet inte vad det riktigt är. Kanske är det de karga vyerna som jag känner igen från tiden i Norge. Kanske är det budskapet om att aldrig, aldrig kasta bort livlinan - någonting som varje ålänning som varit lite ute i världen kan känna igen sig i. Kanske är det de melankoliska inledningsraderna av Kung Olav V. Men visst är det en imponerande video?

Privatisering på första maj

Det är första maj och Kristi himmelfärds dag

Sitter och läser skämtteckningsboken "Många nollor" av Robert Nyberg.

Nyberg anlägger ett rätt tydligt vänsterperspektiv i sina karikatyrer av vår samtid och hans bilder har därför ofta publicerats i kulturvänstertidskriften Ordfront. Man behöver dock inte vara någon vänsterman för att uppskatta Nybergs humor, som ofta handlar om t.ex. kommunens knappa resurser - något som alla kommunalt förtroendevalda är plågsamt medvetna om, oberoende av partitillhörighet. Ett slags bärande tema är privatiseringar av samhällelig verksamhet och dess konsekvenser. Det finns verksamhet som uppenbart fungerar bättre i privat regi, eller som bolag - verksamheten kan få en vitaminspruta, börja fungera rationellt och kostnadseffektivt. Men, som alltid, finns det också problematiska fall.

I riket heter numera Luftfartsverket Finnavia, vägverket Destia och postverket Itella. Trots att de sköter ungefär samma saker som tidigare. Den svenska servicen har inte blivit bättre, bland annat på posten (OK då - Itella) - eftersom flera av de statligt ägda bolagen inte längre betraktar sig som "myndighet" i språklagens mening. Ett strikt affärsdrivande verk knoppar naturligtvis också av olönsamma enheter. T.ex. Posthuset i Eckerö som nog kan ha andra värden än de strikt ekonomiska.

Som läsare av Nybergs skämtteckningar tvingas man börja fundera på gränsdragningar - vad är vettigt att privatisera och vad är inte är det? Blir skolbespisningen bättre i privat regi? Ger den samma resultat, fast resurserna är mer vettigt använda? Och så vidare.

Ytterst handlar det ju om hur skattebetalarnas knappt fördelade pengar används - och de ska användas så att skattebetalarna får så mycket ut som möjligt av dem. Men det kan också hända att skattebetalarna märker att verksamheten inte blir effektivare, utan kanske rentav börjar fungera sämre. Och det är väl just i den här gränsdragningen som det sunda förnuftet behövs som mest.

Ha en bra första maj!

Vårsång den 30.4, 18:00 på torget

I morgon eftermiddag sjunger Mariehamns Kvartetten in våren på Trobergshemmet, sedan skriker vi ut vårt vårtjut på torget i Mariehamn kl. 18:00.

Vi har vår i luften, var har ni er? ;)

Miljötalka

En klok man på Ålands Radio talade för några dagar sedan om hur beslutsfattandet flyttat längre bort ifrån bonden hela iden: byalaget -> socknen -> kommunen -> lagtinget/riksdagen -> EU. Idag har jag mest umgåtts med den första länken i kedjan: byalaget.

Dalkarby byalag hade städtalka idag. Vi var ett tappert litet gäng som plockade byn ren, varefter vi tog soporna till Jomala kommun. Tydligen har vi en deal med kommunen om att kommunen ger oss sopsäckar och tar hand om soporna, om vi står för sopinsamlingen. En mycket vettig deal.

Nu blir det bastu för resten av kvällen!

Gemenskap

Idag hade FS haft vårmöte och mycket intressant EU-skolning på naturbruksskolan. Sorry FS, men denna gång fick det stå tillbaka för en annan gemenskap - familjen. Idag har vi haft hela halva släkten på besök, med mycket glada småttingar. Efter detta brände jag resten av dagens krut på att korrekturläsa en mycket intressant text, som resten av Åland förhoppningsvis snart ska kunna läsa.

Till alla kämpar

Detta blogginlägg tillägnas alla kämpar - alla som kämpat hårt för att uppnå ett mål och faktiskt uppnått det.

Det tillägnas min mor som idag för första gången sedan hennes behandling inleddes har gått fem kilometer på motionsbanan i Jomala. Målinriktat och envist, med en enda kaffepaus.

Det tillägnas min studiekompis Maria Laaksonen som idag la sista handen vid sin avhandling om ryska lutheraner. Jag vet vad det innebär och hur mycket timmar av slit det ligger bakom.

Det tillägnas min goda vän Sofie Norrlund, vars målinriktade envishet är ett föredöme för andra.

Och det tillägnas min kusin Mia som den här helgen har lagt allt annat åt sidan för att åka över till fastlandet och se till att hennes farmor och farfar (min mormor och morfar) har det bra.

Jag bugar mig för Er!

Medmänniska

Idag anmärkte en kompis att det nästan hade gått en månad utan blogginlägg. Det har varit en rätt tungsmält månad - inte så mycket på det politiska planet eller inom föreningslivet, mera på det personliga planet. Under den senaste månaden har det funnits många i min närhet som varit i behov av stöd och tid - och då blir det självklart mindre bloggskrivande. Jag har också själv funderat mycket på hur man kan nå fram till medmänniskor som drabbats av sorg. Idag insåg jag att man kan vara närvarande - men medmänniska kan du bara vara om den andra parten också tillåter det.

Fler kontaktytor behövs

Det finns vissa utmaningar att ta sig an inom Biblioteks- och Kulturverksamheten i Jomala, har jag märkt efter bara 2 månader som Biblioteks- och Kulturnämndens ordförande. Ibland har det verkat som att BK-nämnden och kommungården är i två olika bubblor som aldrig möts och inte riktigt har vana av att samtala med varandra. Under de två första mötena har det inte funnits någon representant från kommunstyrelsen på BK-nämndens möten och ingen ersättare. Det kan handla om att nämndens mötestider är opassliga, eller bara om tillfälligheter - men det handlar egentligen inte om någon enskild person, utan om någonting större.

Här är ett litet exempel: för några veckor sedan ringde kommunstyrelsens representant för att diskutera några frågor som skulle tas upp till behandling i nämnden. En fråga gjorde mig aningen förvånad, nämligen den om att kommunstyrelsen och delar av fullmäktige upplever sig ha "blivit förda bakom ljuset" i samband med att nuvarande kultursekreterartjänsten kom till. Ytterligare förvånad blev jag när jag fick höra några partikamrater till mig säga samma sak. Ett av argumenten när kultursekreterartjänsten kom till var att denne skulle kunna koordinera projekt som t.ex. bondbröllopet. Några människor har tydligen känt sig förda bakom ljuset ända sedan de fått höra att en förening övertog koordineringsarbetet inför bondbröllopet 2008.

Hela denna känsla av att ha blivit förd bakom ljuset hade kunnat undvikas eller kraftigt lindras om det funnits en helt vanlig dialog med någon i nämnden eller ansvariga tjänstemannen. Det är tänkt att kultursekreteraren ska arbeta med projekt som bondbröllopet - men i början av år 2008, när det praktiska arbetet inleddes hade ingen kultursekreterare ännu anställlts. Om det hade funnits en då, så hade denne haft en realistisk chans att sätta sig in i projektet och t.o.m. axla huvudansvaret. Det är inte riktigt lika realistiskt när tjänsteförhållandet formellt inleds först under första halvan av maj. Enligt den ansvariga tjänstemannen deltar kultursekreteraren ändå redan i planeringsarbetet inför årets bondbröllop - inte som huvudansvarig, men för att samla så mycket erfarenhet som möjligt till nästa års bondbröllop.

Men nog om det: vad jag vill understryka är att vår kommun behöver mera dialog. Jag har flera gånger märkt i arbetslivet hur mycket bättre arbetet flyter på när man känner dem som man ska jobba med - när man har träffat någon som man annars bara mejlar med. Då vet man hur de tänker och resonerar. Just nu går för lite för mycket energi åt till missförstånd som kunnat undvikas bara med lite mera dialog. Här har naturligtvis jag ett ansvar som nämndens ordförande - men det är inte tillräckligt: fler kontaktytor behövs.

P.S: Det kommande utbildningstillfället för nämndledamöter är ett mycket bra initiativ från kommunens sida!

Öppna parkgatan? Vänta lite!

Parkgatan har varit på mångas läppar under de senaste två veckorna. Det är många som vill diskutera ärendet och trots att jag egentligen är politiskt aktiv i Jomala så ger jag min syn på saken här - dels intresserar sig många Jomalabor (och lemlänningar) för frågan, dels är det inte omöjligt att frågan diskuteras i olika FS-sammanhang.

Som alla projekt har ett öppnande av Parkgatan fördelar och nackdelar. Fördelen är, enligt vissa förespråkare en "omdistribuering av biltrafiken" i Mariehamn. I klartext: mindre belastning och säkrare trafik på Ålandsvägen och Torggatan. Ett öppnande av Parkgatan (om så enkelriktat, från Östernäs till stan), förutsätter att korsningarna i bägge ändor görs trafiksäkra. Här har det talats om att bygga en till rondell, flytta lite på Mariehamns äldsta hus och bygga om korsningen i östernäsändan för att göra den mera trafiksäker. Det krävs ingen matematiker för att räkna ut att det är stora summor allmänna skattemedel det handlar om. Och då borde man ju göra det ordentligt, eller hur?

Nackdelarna med att öppna upp Parkgatan är bland annat: försämrad boendemiljö för dem som bor bredvid, gynnande av bilism i ekostaden Mariehamn i allmänhet och uppgrävande av Mariehamns enda grönområde i synnerhet. Lägg till att Tullarns äng i praktiken blir avspärrat av den öppnade vägen.

Med så betydande nackdelar borde de som förespråkar en öppning av Parkgatan kunna peka på att trafiken helt säkert blir säkrare och flyter på bättre om man öppnar Parkgatan enkelriktat - att det verkligen underlättar för dem som bor i Östernäs och att det verkligen är värt investeringarna. Personligen är jag inte övertygad ännu.

P.S: Med tanke på kommande, rigorösa klimatmål borde dessutom riktningen gå mot mindre trafik i Mariehamn, inte ökad.

Rik och omväxlande påsk

Den här påsken har rymt libanesisk påskmiddag med släkten, österbottnisk filmkväll, firande av en god vän som fått ut sina examenspapper och lite biblioteksnämndsarbete. Med undantag för det där sista har det varit mycket avkopplande och jag känner mig ovanligt väl förberedd inför den kommande veckans utmaningar.

Världen knackar på

När jag drar presentationer om Röda korsgymnasiet RCNUWC på åländska högstadieskolor händer det att jag tar upp det här med att man har "världen i sitt sovrum" - i mitt fall en sudanes, en ecuadorian, en ukrainare och en jordanier.

För bara tio minuter sedan satt jag i min lilla lya på Blåhäggsvägen. Plötsligt knackar det på dörren. Eftersom jag inte hört någon bil och inte kan tänka mig att det kan vara någon annan än min far ropar jag glatt JOOOOO-OOO! Knäpptyst. Jag öppnar dörren. Där står Yonah från Tanzanien med en ryggsäck full av böcker. Han ger ett vårdat och sakligt första intryck. Han pratar inte svenska, men överräcker en lapp som förklarar vem han är, var han kommer ifrån och att han säljer böcker för att kunna finansiera sina studier. Världen har knackat på.

Jag tappar hakan medan jag läser hans lapp. Frågorna snurrar i huvudet några sekunder (Varför kom han först till annexbygnaden och inte till stora huset? Vad studerar han och var? Varför säljer han just kokböcker och religiös litteratur? osv.) Vi tittar igenom hans bokutbud i ryggsäcken och jag konstaterar rätt snabbt att här inte finns något som intresserar. Därefter frågar han om jag vet någon som är intresserad av hans böcker. Jag funderar, och kommer på en bekant som eventuellt kan tänkas vara intresserad av kokböckerna. Yonah klär på sig ryggsäcken, säger lågmält "Thank you for your kindness" och traskar vidare.

Världen har hälsat på.

Både det ena och det andra...

Hej bästa bloggläsare!

Om du undrar hur det gick med paneldebatten i Åbo den 8.3 (inför alumner från Åbo Akademi), så gick den riktigt fint. Mina meddebatanter var otroligt intressanta att ha att göra med - pålästa och med mycket praktisk erfarenhet av Ryssland.

Efter Åboresan har jag inte direkt saknat fritidssysselsättning - mest har det handlat om elevantagningen till Röda korsgymnasiet RCNUWC. Idag har jag hållit på med att lära mig bokföra med ett nytt bokföringprogram - förvandla en myriad av utgiftsposter och intäkter till meningsfulla och begripliga siffror. Intressant är bara förnamnet ;)

Efter några timmars mekande med bokföringsprogrammet började jag fira helg och slog mig ner med "Dagbok från obygdens tingsrätt", skriven av signaturen "Tingsnotarien". Om jag någonsin har känt en dragning mot att studera till rättsnotarie, försvann den ganska snabbt under läsningen. Boken baserar sig helt på bloggen http://tingsnotarien.blogg.se. Fascinerande och skrämmande läsning.

Nästa vecka blir kort, men intressant. På måndag blir det FS-styrelsemöte med Elisabeth Nauclér som föreläsare om hembygdsrätten. På tisdag blir det lite biblioteks- och kulturnämndsarbete. Ska tillsammans med Jomalas biblioteks- och kulturchef kolla på ansökningar till tjänsten som kultursekreterare i Jomala och gå igenom kallelsen till följande möte. Och så var det där med bokföringen...

Elevantagning, Röda korsgymnasiet RCNUWC 2008

Känner du en 16-17-åring som skulle vara intresserad av att gå i ett internationellt gymnasium på Norges västkust tillsammans med 80 andra nationaliteter? Då kan det vara en bra idé att tipsa honom/henne om den här länken

Den åländska elevantagningen till Red Cross Nordic United World College har inletts, och håller på ända fram till den 28 mars klockan 16.00. Om du vill veta mer om studieplatsen, ansökningskrav eller om hur det är att studera där kan du ta kontakt med mig på wvalve[a]gmail.com

P.S: Om du deltog i förra årets elevantagning, så är det naturligtvis inget hinder för att delta i elevantagningen år 2008.

Biblioteks- och kulturnämndsmöte

Den 28.2 sammanträdde Jomala kommuns nya Biblioteks- och kulturnämnd för första gången, med undertecknad som ordförande. Det var ett mycket bra möte - det finns en otrolig kunskap och erfarenhet från olika branscher i den nuvarande nämnden, det finns dessutom genuint intresse för biblioteks- och kulturfrågor och arbetet i nämnden var mycket praktiskt inriktat.

Det, på lång sikt, viktigaste ärendet på agendan var rekryteringen av en kultursekreterare till Jomala kommun
(80 % heltid). Rekryteringsannons torde komma i båda lokaltidningarna i morgon bitti. Det är ett intressant och utmanande jobb, som bland annat kommer att omfatta arrangemangsarbete inför Jomalas största sommarhändelse - bondbröllopet. Följande gång sammanträder BKN-nämnden torsdagen den 27.3 kl. 20.00. Förhoppningsvis har vi då fått ett antal intressanta sökande att gå igenom.

Politik som absurd teater

Helsingfors studentteater sätter upp en pjäs som heter "fullmäktige" (valtuusto) som enligt recensionen i Hufvudstadsbladet handlar om vad det låter som - de folkvalda, deras påstådda dubbelmoral, snurriga beslut som fattas sent in på småtimmarna och som borde ha beretts bättre. Pjäsen grundar sig på ett äkta protokoll från Helsingfors stads fullmäktigemöte den 12.9.2007.

Även om jag ännu inte haft äran att sitta på absurt långa möten i Jomala kommunfullmäktige, känner jag igen en hel del från tiden som kåraktiv i Åbo. Särskilt ett kårfullmäktigemöte som tog sex timmar i anspråk pga av att alla hade en massa åsikter om verksamhetsplanen (standartext, för övrigt). Höjden av absurditet var när det begärdes omröstning om huruvida ordet "oomkullrunkelig" borde ersättas med det mer korrekta "okränkbar". ("oomkullrunkelig" vann med rösterna 16-15).

De viktigaste ärendena - de som verkligen handlade om intressebevakning för studerande - kom naturligtvis sist på agendan, under punkten "Övrigt". Det är vid såna tillfällen som man börjar fundera på att det är något fel på arbetsprocesserna i det allmännas beslutsfattande. Och politiker är ju bara människor som efter flera timmar av sammanträdande kan börja fundera på vad i €&&€%€ dom gör av sina liv som förtroendevalda.

När politik är som bäst handlar det om att åstadkomma någonting vettigt för det allmännas bästa - när det är som värst kan det ibland se ut som just absurd teater, spelad av fullvuxna människor som tyvärr borde veta bättre...

Isländsk författare på Indigo

Var just in en sväng på Indigo och lyssnade lite på isländska deckarförfattaren Yrsa Sigurdardottir som intervjuades av Katarina Gäddnäs. Har inte själv läst Sigurdadottirs böcker, men blev nog intresserad av att läsa dom efter bokpratet.

Lite tankar om äldreomsorg

I förrgår, när jag cyklade hemåt i duggregnet fick jag plötsligt se en äldre, rullstolsbunden kvinna med bara ett ben sitta vid vägkanten. Jag blev så häpen att jag bara måste stanna och fråga "Allt väl?". Här följde en intressant diskussion.
- Joo, allt e väll så väl som de kan vara - i den här åldern. Synd bara att man ha blivi så kollig på äldre dar.
- Har de blivi värre på sista tiden?
- Nä... egentligen har de väl varit ganska på samma nivå de senaste åren. Men de e ingen som vill prata med en när man har blivit så här och nog förstår man ju det... men vems pojk e du då?

Sådär pratade vi på, ända tills färdtjänst-taxin rullade fram. Ut kom en butter man som utan att säga ett ord rullade in rullstolen i taxin och körde iväg. Kvinnan pratade oavbrutet medan mannen rullade in henne. Kanske hade han dålig dag - vad vet jag - men ändå! Hur mycket besvär är det att prata några ord med en äldre, ensam människa som man har fått ansvaret för en stund? Inte bra.

Mycket av äldreomsorgen handlar om att fördela resurser och uppnå olika mål - till exempel det berömda 90%-målet om att 90% av alla som fyllt 75 år ska ha möjlighet att bo i eget hem. Ett eftersträvansvärt mål som följs både i Finland och på Åland. Ett annat exempel - I Ålands troligen mest auktoritativa dokument om äldreomsorgen (Slutrapport från arbetsgruppen med uppdrag att utreda äldreomsrogen) finns målet att Gullåsen ska utvecklas till geriatriskt sjukhus ( s. 32).

MEN: Det finns så mycket som vi som medmänniskor kan göra som varken kostar särskilt mycket tid eller andra resurser.
Det kan handla om en fixar-Malte som kan hjälpa äldre att ta ner saker från hög höjd eller annat som blivit svårt med åren. Det kan också handla om en så enkel sak som att lyssna eller prata. Bara att ringa en äldre släkting och höra hur han/hon mår kan blåsa bort ensamheten för en stund.

Ett annat tänkvärt exempel finns i "Förslag till Folkhälsoplan för Jomala kommun" som antogs av Jomala kommunfullmäktige den 11.12.2007. I den finns några intressanta idéer - bland annat en så enkel sak som att uppmuntra piggare äldre att besöka äldre som är mindre pigga. Ingen universallösning, men en intressant idé, eftersom många äldre har bra förutsättningar att förstå andra äldre medborgare och deras behov.

Filmtips: Goodbye Bafana

Kan varmt rekommendera filmen "Goodbye Bafana", som handlar om Nelson Mandelas fångvaktare. Mycket bra film som skildrar mekanismerna i ett nästan totalitärt samhälle och de svåra val som människorna där ställs inför.

Vårstädning och andra aktiviteter

Våren är här, menar ena lokaltidningen- och då följer naturligtvis... vårstädningen. Dammsugning, dammtorkning och bortkastande av gamla papper. En hög papper som jag inte kastade bort är kallelsen till Biblioteks- och kulturnämndens första möte den 28.2. Det finns en del saker att sätta sig in i där. De senaste dagarna har jag varit i kontakt med ett Armeniskt-Azerbadzjanskt filmteam som är på väg till Åland för att göra en film om hur Ålandsmodellen kunde tillämpas på Nagorno-Karabach. Möjligen blir det en intervju med dem, när de väl kommer hit. Den 8.3 ska jag vara med i en paneldebatt om Ryssland, i Åbo. Tillsvidare är det jag, Anna-Lena Laurén (HBL:s korrespondent i Moskva) och Simon Ollus (Finlands Bank) som ska diskutera grannen i öst. Ska bli mycket intressant.

Studerande och värdepapper

Värdepapper är kanske inte en av de första sakerna som man förknippar med studerande. Men även om majoriteten av studerande lever rätt så anspråkslöst, är det inte ovanligt att också mindre bemedlade studerande har lite värdepapper i förvar, som de till exempel har fått som födelsedagsgåva av en välvillig släkting. Dessa ska man akta sig för att sälja, i alla så länge som man är studerande.

Ett praktiskt exempel: Min kompis M studerade ryska i Ryssland under hela förra året. För att betala för studierna räckte inte studiestödet till, så hon sålde sina värdepapper som hon haft sedan barnsben. För några dagar sedan kom beskedet att hela förra årets studiestöd (ca 4.400 €) återkrävs av staten. Det absurda är att summan ungefär motsvarar den summa som hon fick av att sälja sina värdepapper. Verkligt absurt blir det om du råkar vara en studerande med Birka-aktier som tvångsinlöses - då har du inte ens möjlighet att välja om du vill sälja eller inte: du måste, med risk för att förlora ett helt års studiestöd.

Det råder en bred samstämmighet inom fs om att driftiga studerande inte ska straffas för att de arbetar vid sidan av studierna. Det är inte heller skäligt att som studerande straffas extra hårt för att man säljer sin egendom. Har du som åländsk studerande erfarenheter av detta, eller känner du någon som råkat i kläm för att ha sålt sina värdepapper som studerande? Skriv gärna en kommentar om det, eller skicka ett mejl på wvalve[a]gmail.com

Hemma igen...

Så var man hemma igen efter fastlandsresan. Åland är en bra plats att bo på, men det kan nog vara otroligt skönt att komma bort från ön ibland. Jag menar, det är dags att åka någonstans när man kommer på sig själv med att sitta och sakna "färjornas charm...". Skrämmande ;)

Jag hälsade på hos mina morföräldrar i Kimito, gjorde ett kort besök i Kimitos kulturcenter "Villa Lande". För min del hoppas jag att kk-huset på Åland ska kunna bli minst lika blomstrande som dess motsvarighet i Kimito. Tyvärr tyder kk-husets preliminära hyrespriser på att det kommer att bli mer betoning på "kongress" än "kultur". En liten kulturförening har helt enkelt inte råd att hyra en scen för 2800 € för en kväll.

Åländska studentlaget vud Åbo Akademi bjöd på en händelserik och upplevelserik årsfest med både traditionella och mindre traditionella ingredienser. Tack alla arrangörer som jobbat så enträget för ÅSL:s 75-årsjubiléum!

Kan du ta en ton?

Kanske till och med två? Välkommen i såna fall till Margaretagården kvart före sju i kväll (29.1.2008), om du vill sjunga in till Mariehamns Kvartetten. Under kvällen testar vi dessutom lite Povel Ramel-sånger och avnjuter, såsom brukligt, hovleverantören Lagströms mackor!

ÅSL:s 75-årsjubiléumsfest 9.2.2008

Den 9.2.2008 fyller ålänningarnas egen förening i Åbo, Åländska Studentlaget vid Åbo Akademi 75 år. Festen är ett ypperligt tillfälle att ta på sig fracken/folkdräkten, njuta av god mat, lyssna till intressanta tal, sjunga åländskt sinnade sånger och - ha kul tillsammans.

Tills vidare verkar det bli rätt så kraftig FS-representation på jubiléumsårsfesten, men om företrädare för landskapsregeringen, åländska partier eller liknande vill skicka representanter till årsfesten så går det alldeles ypperligt.

För några dagar sedan förkunnade årsfestmarskalk Ewert Gustafsson på Ålands radio att "årsfesten är öppen för alla intresserade" - så den som känner sig hugad är välkommen. Allmän inbjudan till årsfesten, klädkod och anmälningsuppgifter finns
Här

Välkommen till Åbo den 9.2